Turkey in my heart!



Så. Då var den sista intervjun inspelad och klar och jag har svarat på frågor om hur veckan har varit och vad jag kommer att minnas från resan. Det första som dyker upp i mitt huvud är ju tjejerna. Dessa underbara härliga, vackra, smarta kvinnor som jag fått äran att tillbringa min visit här med. BÄSTA!!! Å så allt vackert som jag fått vara med och uppleva. Från vackra ruiner till delfiner. Nu har jag Turkey in my heart och åker hem till Svedala.

Nu, mat. Snart, transferbuss.

KRAM

// Inredningsfrun

Dagens vykort!

Hej!

Jag landar tidigt som attan imorgonbitti (typ två) och sedan tar jag bilen och kör hem. Vill bara hem. Men ni kan vara lugna. Jag har laddat med en massa bra musik så att jag inte somnar bakom ratten.

Mitt hjärta. Ring så fort du vaknar i morgonbitti och låt killarna säga hej på telefon. Som jag längtat!

Nu har jag er snart i min famn igen. Där ni hör hemma. Älskar Er!

// Marika

Konfirmationsläger-känsla!

Två stora och en liten Philian.

Finaste fina Petra!

Veckan sista grupp-kram!

Sitter i hotell-lobbyn, som så många gånger förr under denna resan, och ska knåpa ihop något att skriva här på bloggen. Det finns tusen saker som jag skulle kunna skriva om efter denna ljuvliga vecka men huvudet är alldeles tomt och jag har den där konstiga konfirmationsläger-känslan i hela kroppen. Ni vet som när man var 15 år och var iväg på konfirmationsläger. Alla dessa intryck, upplevelser, människor, alla skratt och alla allvarliga samtal som man haft med sina nyfunna vänner. Den där härliga känslan av eufori som ligger som en varm filt runt ens axlar under hela resan. Som att man vill sitta där kring den där lägerelden i hela sitt liv och sjunga ”kumbaya” och hålla varandra kring ryggen när det blåser. Den känslan!

Men så smyger sig tomheten på. Den där tomheten som känns så paradoxal eftersom allt det där fina, roliga, underbara man fått vara med om finns inuti mig och bara ligger och bubblar i väntan på att få berättas för sina nära och kära därhemma. Tomheten som kommer att försvinna så fort jag kommer hem igen, men som just nu känns som ett stort hål i hjärtat.

Så jag sitter här i lobbyn med konfirmationsläger-känsla de luxe. Dessutom är den annars så klarblåa turkiska himlen alldeles grå och det hänger regn i luften. Attans!

Nu ska jag möta upp Malena och Emma (Petra har precis klivit på transferbussen tillbaka till Svedala) nere vid poolen och prata av mig lite och ruska av mig den här tomhetskänslan.

Tänk så fina vänner jag hittat!

Nu, återfå Kumbaya-känslan. Snart, packa väskan.

KRAM

// Inredningsfrun

Början på något nytt!


Emma, Malen och jag.

Idag har jag fått vara med om två saker som jag aldrig varit med om eller gjort förut. Den ena var att få simma med delfiner (oh ja, det är precis så himla häftigt som alla säger!). Mäktigt!!! Å sedan har jag gjort ”running-man” a la  Markolio-style inför, ja, en sisådär 500 åskådare ( ni kommer att få se varför inom kort). Jamen, vad ska man säga. Livet är allt bra märkligt ibland.

Ännu en underbar dag i Turkiet lider nu mot sitt slut. Jag tyckte att vi skulle vara här i så himla många dagar men denna vecka bara försvann. Kan inte annat än förundras över hur snabbt tiden går när man har roligt. Men. Jag känner ända ner i lilltån att detta ändå bara är början på något nytt. Början på något bra. Men jag antar att det är så det känns när man har hitta nya fina vänner som man delat så mycket härligt, galet och underbart på en och samma gång. Livet är allt bra härligt!

Nu, podcasting. Snart, sängen.

KRAM

// Inredningsfrun

Lyckorus!



Örhänge We Style, armband H&M.


Klänning Noa Noa (Nordljus), hår Rapuzel of Sweden.

Igår kväll efter att vi kockat och donat i hotellköket (maten blev fantastiskt god, by the way), packade vi med oss en massa kläder och tingeltangel, drog till stranden och fotade. Ljuset var magiskt, vindarna ljumma och alla de där ”dra-mig-lite-åt-höger-så-härligt-livet-är”-känslorna bara vällde över mig som en varm filt (måhända att jag fällde en liten tår, som den ständigt bölande och blödiga mama jag är. Can´t help it!!). Snacka om att befinna sig i ett lyckorus.

Det kommer nog att ta ett tag att smälta allt som hänt här nere i Turkiet; Allt vackert vi fått se, alla spännande saker vi fått uppleva, den ljuvliga atmosfären, de gästvänliga och trevliga turkarna men framför allt mina nyfunna vänner. Vad vore denna resa utan dem?

Nu, frukost. Snart, simma med delfiner.

KRAM

// Inredningsfrun

Pssssssssssst……. Jag håller på och försöker få mina bilder större här på bloggen. Jag har försökt hitta i html-koden vart jag ska ändra storleken men jag vet inte under vilken ”rubrik”. Om någon har lust att hjälpa mig så vore jag jätteglad. Tills dess får ni helt enkelt klicka på bilderna så blir de större :)!

Dagens vykort!


Hej!

Sol, sol, sol både igår och idag. Lovely! Hade inte kunnat haft det bättre här.

Mamma. Skulle du kunna vara gullig och vattna blommorna hemma hos oss, både inne och ute, tack. Antar att min käre make har fullt upp med kidsen och poolbygget.

Mitt hjärta! Du är med mig hela tiden, fastän att du är så långt borta. Jag älskar dig! Du är mitt allt, mitt liv, mitt hjärta! Pussa barnen från mig och hälsa dem att mamma älskar dem.

Ses snart!

// Marika

Halleluja moments!



Mat. All denna fräscha härliga mat.

Idag ömmar fötterna och magmusklerna lite mer än vanligt faktiskt, för herre gud vilken kväll det blev igår. Först fick vi äran att möte en man som var kick-ass duktig på att karva i grönsaker. Självklart fick vi också prova på hur man förvandlar morötter till palmer och vi var inte lika….. hm…… kick-ass på det som han var, men vi skrattade iallafall så att tårarna sprutade och hade en massa ”halleluja-life-is-sannerligen-good”-moments. Bästa!

Sedan gick mötet med den turkiska musikproducenten över förväntan, så vi gick ut och firade på ett riktigt genuint turkiskt ställe som vår lilla hustomte (ja, han är banne mig behjälplig med precis allt) här på Side Mare Resort tipsat oss om. Där blev det klackarna i taket och vi fick lära oss hur man dansar här i turklandet. Herregud säger jag bara.
H-E-R-R-E-G-U-D!!!

Idag ska vi ännu en gång ta oss ner till köket här på hotellet för att laga turkisk mat. Hur de ens vågar plocka in oss dit igen är ett mysterium. Men det måste ju innebära att vi var lite kick-ass ändå med de där stackars grönsakerna igår. Eller iallafall kanske bara lite kick :).

Nu, poolhäng. Snart, köket.

KRAM

// Inredningsfrun

Pssssssssst….. Fler bilder från gårdagen (som bilden nedan som jag lånat av Emma) hittar ni ju så klart hos de andra girlsen. Så kika in hos dem!