Det där med mellan Halvvägs och Hem!

 026

005

 

031 035 012021

.

.

Alltså.

.

Det har redan gått en vecka sedan jag, för första gången av många hundra gånger framåt,

lämnade mina underbaringar halvvägs.

Halvvägs till deras fram-å-tillbaka-liv.

Väldigt abstrak och aningen sträv känsla, vill jag lova.

Att lämna det mest dyrbara i mitt liv på en parkering halvvägs till någonstans.

En blandning av sorg och dåligt samvete.

En blandning mellan dröm och verklighet.

.

Å när jag sedan vänder kurs tillbaka hem igen

och tystnaden från den nu tomma baksätet gör sig påmind, kommer allt och alla känslor,

som jag febrilt försöker att köra ifrån,

ikapp mig.

.

Å det känns som tusen elefanter som står på bröstkorgen.

Å lika många på insidan som i panik försöker bryta sig ur den.
Som att andas tusen gånger på en enda sekund och som att hålla andan i tusen år samtidigt.
Som att färdas i ljuset hastighet men ändå stå helt stilla i tid och rum.
Exakt så.

Känns det.

.

I en parkeringsficka.
Någonstans mellan Halvvägs och Hem.
.
KRAM
.
// Inredningsfrun

Författare: Inredningsfrun

Välkommen till min feelgood-eller-feel-precis-vad-du-vill-blogg! Jag som skriver är obotlig inredningsnörd, en smula inredningsstörd, en obotlig optimist realist, hon som vågade hoppa, som vågade falla och hon plocka upp sig själv igen. Jag känner för mycket hela tiden och stolt HSP-are, mor till tre underbaringar, sambo och fästmö med en förkärlek till livets djup och vardagspsykologi. Lever efter "Ibland måste man trampa runt i bajsträsket ett tag, innan man når Rivieran!" och det är dumt att inte våga chansa. Så luta dig tillbaka och låt dig inspireras eller konfunderas av mina bilder och texter. Varmt välkommen! KRAM // Inredningsfrun

8 reaktioner till “Det där med mellan Halvvägs och Hem!”

  1. Å, hjälp! Förstår vad du menar med elefanter i bröstet… Är mitt i en separation från mina tre barns far som varit otrogen… Man vill ju INTE hamna i skilsmässa, men man måste ju också vara sann mot sig själv… Men dessa små liv. Man vill ju bara ge dem gränslös kärlek och lugn och ro… Inte ständiga uppbrott och saknad efter mamma eller pappa… Gode tid… Barn anpassar sig heter det. Jo det gör de. Men man vill ju inte att de ska behöva anpassa sig!! Styrkekramar till dig! (Och, jag styrker mig ibland med att du delar med dig av alla glädjeämnen och inte minst kärleken som kommer efter skilsmässan också, Tack!)
    Maria

    Gilla

  2. Kan inte ens föreställa mig känslan, inser att det inte finns ord som hjälper dig att läka men jag hoppas från djupet av mitt hjärta att du och dina finaste små mår allra bäst & får njuta av en vacker framtid trots smärtan när ni skiljs åt❤️

    Gilla

  3. Exakt den känslan uppstår var annan helg och har så gjort i 9 år. Kärlek och styrkekramar till alla mammor, pappor och kidz som slits mellan varandra ♥

    Gilla

  4. Lilla vän jag gråter när jag läser detta förstår absolut din känsla, nu är det bara 1 vecka kvar tills du har dina goingar hos dej igen Kram Anna

    Gilla

  5. Styrkekramar! Minns den känslan allt för väl trots att det idag är snart 9 år sedan… Första året kunde jag inte prata ”överlämningsdagen”, kunde inte gå in i barnens rum, inte se en strumpa men det blir bättre om man nu någonsin kan säga att ”man har halva livet med sina barn” som bättre!
    Våra barn är lyckliga, har idag även bonus föräldrar som älskar dem och finns för dem även om mamma & pappa är viktigast! En bra och öppen dialog tillsammans är viktigast – då mår barnen bäst!
    Idag kan vi till och med korka upp en flaska bubbel för vår måndag ensamma även om saknaden alltid finns där innerst inne…
    Att våra barn har båda sina föräldrar kvar och en bra relation är den mest fantastiska gåva vi kan ge dem ❤️ – tro mig, lever nära det motsatta där barnen hamnat i kläm i bitterhet……

    Gilla

  6. Liebe Marika,
    ich kann nicht so gut schwedisch und englisch, deshalb schreibe ich dir deutsch. Aber ich hoffe, dass du meine Kommentar ohne Verlust übersetzen kannst. Also:
    ich bin dein ”stiller Leser” seit du in Stylroom zu publizieren begonnen hast. Das ist viele Jahre her. Habe mit dir Höhen und Tiefen miterlebt. Das jetzt ist die Tiefe. Mein Herz bricht, ich muss weinen, wenn ich daran denke, was du als Mutter erleben must. Ich könnte das nicht. Das ist grausam. Für die Mutter und für das Kind. Wer hat sowas erfunden?? Bietet das schwedische Familienrecht keine bessere Wahl, als das? Die Kinder gehen zugrunde, die Mutter geht zugrunde. Das ist nicht zu fassen. Ich denke, die Kinder gehören zur Mutter, solange sie klein sind. Absolut. Und dieses Hin-und Her -zerren der Kinder wird vom schwedischen Familienrecht unterstützt? Das wundert mich echt. Ich kenne euer Rechtssystem nicht, aber wenn es nur eine winzige Möglichkeit besteht, für die Kinder zu kämpfen, so würde ich es tun. Kämpfen, dass sie voll bei dir sind und bleiben.
    Alleinerziehende Mütter haben es ohnehin schon schwer: sie sind auf sich gestellt, ihre finanziellen Möglichkeiten sind viel bescheidener, und dann noch dieser Schmerz. Das ist ein Schmerz, das das schlimmste von allen Schmerzen ist.
    Jeder Tag ohne die Kinder ein petit Tod…
    Ich wünsche dir vom ganzen Herzen, dass du die Kraft hast, zu kämpfen und dass du dazu Verbündete findest.
    Viele liebe Grüße und eine große Umarmung
    Susanne ( in Styleroom ist mein Nickname Hemfeminin)
    Gott segne Euch!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s