Det där med att låta barn få vara barn!

IMG_1093.JPGAlltså.

Jag får väldigt ofta frågor kring hur jag kombinera småbarn med inredning, hus och hem. Hur jag håller i ordning? Hur jag förvarar barnens leksaker? img_1076Å för mig har det alltid viktigt att barn får vara barn. Här hemma får plastiga, stökiga, brokiga fula plastleksaker i gälla färger bo både i barnen rum och alla andra rum i huset också. Jag har aldrig förstått de som färgmatchar barnens leksaker med hemmets inredning. För mig är det enbart konstigt och en smula bisarrt att barnens leksaker liksom ska ”ingå” i hemmets inredning och smälta in så att de matchar. Jag tänker energin och paniken det måste skapa om man då råkar få en leksak av någon och så ”passar den inte in i inredningen”. Jag blir nästan svettig vid enbart tanken att försöka matcha leksaker efter hur jag inreder. Får inte ihop det alls hahahaha!!!! Nä, är det någon jag total-skiljer så är det barn och inredning. IMG_1080.JPGSå. Jag bryr mig helt enkelt inte hur leksakerna ser ut eller vart huset de finns. Dock är jag en plockare av rang och plockar alltid undan (de stora killarna hjälper så klart till) när det lekts klart. Dels för att det är opraktiskt att ha en massa leksaker liggandes på golvet när man har tre barn som springer runt och dels för att jag av erfarenhet vet att det är halva nöjet för barnen att riva ut alla leksaker från korgarna eller hyllorna. Jag har stora korgar runt om i huset där man kan samla in leksakerna när det lekts klart för stunden. Jag är för lat för ”var sak har sin plats” utan kör mer ”allt ska ner i korgen”. Dessutom rivs ju det mesta ner inom kort igen och då är det ju bara sjukt ovärt tiden att lägga på att ställa upp alla leksaker i en bestämd ordning. Eller det tycker iallafall jag 🙂img_1087Å så har jag alltid låtit barnen få vara nyfikna, testa, prova, titta och leka. Med deras egna grejor och med inredning här hemma. Under uppsikt förstås och jag har heller ingen inredning framme som jag är rädd om. Min erfarenhet är den, att om barn får leka, titta och pilla på t.ex värmeljushållare ett par gånger så är de inte roligt längre och då får de stå framme  utan att bli pillade på. Den taktiken har fungerat för mig och på mina barn och därför har jag också alltid kunnat haft ”fullt” inrett med allt från ljus till inredningsdetaljer. Å min erfarenhet säger också att ju mindre saker man har framme och ju mer man ”aja-baja-inte-röra” så blir ju precis ALLT roligt och intressant att pilla på och då blir ju känslan att ”jag kan inte ens ha framme en endaste liten värmeljuslykta utan att min bebis ska hålla på och pilla på den”.

Sedan vet jag ju att alla barn är olika och därför får man prova vad som fungerar för just dig, din bebis och din familj. IMG_1090.JPGKejsaren är just nu inne i sin ”ha-allt-i-ögonhöjd”-åldern och vill köra och leka med allt i just den höjden. Å då är det gamla bordet perfekt. Jag älskar att sitta lite på avstånd och kika på när han leker. Tycker att det så himla mysigt!!!

Hur gör du med ditt hem och hur tänker du kring barnens leksaker? Får de vara i starkt gult, grönt, rött fastän du enbart har ljusa pasteller i din inredning? Låter du din inredning stå framme när du har småbarn eller plockar du undan dem?

Nu loggar jag ut för ikväll. Är så galet trött just nu.

KRAM

// InredningsfrunIMG_1081.JPG

Det där med 10 år!

IMG_8791.JPG

IMG_8786.JPG

IMG_8815.JPG

IMG_8818.JPGIMG_8813.JPG

IMG_8793.JPG

IMG_8810.JPGIMG_8809.JPGIMG_8808.JPGIMG_8788.JPGIMG_8787.JPGAlltså.

Han blir 10 år idag, min förstfödda underbaring. 10 år. Vart tog tiden vägen!?! 

Han var min första graviditet och jag mådde fantastiskt hela vägen fram till 42 +2 veckor. Efter två hinnsvepningar och tre dygns värkarbete, två sugklockor (som släppte och inte fungerade), två sköterskor som hängde på magen och gled med sina foppatofflor över golvet för att få fäste, en sköterska som flög in i metallbordet när sugklockan släppte (minns fortfarande ljudet av metall som klingar) och en stabil barnmorska som satte snabb lokalbedövning , förklarade för mig att det stod en läkare utanför och väntade OM det skulle bli akut, tog fram saxen och klippte och så en krystvärk och så kom Han. Klockan 22.22. Med navelsträngen runt halsen, utan skrik och medtagen. De höll upp honom framför mig och sprang sedan ut till läkaren.

Jag visste att han levde, för mitt hjärta kände det. Jag visste att allt skulle går bra, min själ hade berättat det. Jag visste att han strax skulle ligga vid mitt bröst, för ljuset skulle visa honom vägen.

I en och en halv timme låg han vid mitt bröst och mitt hjärta blev större för var minut som passerade. I ögonblick, efter ögonblick, i en stund som varade en livstid. Där och då förstod jag meningen. Varför jag fötts. Vad jag gått igenom i livet för att en dag möta honom och ge mitt allt för att se honom växa. Till den han är idag.

Min älskade Underbaring. Du är ljuset, kärleken och evigheten i min själ, hjärta och sinne. Med dig började min inre resa och jag lär mig fortfarande än idag att känna mig själv bättre genom dig.

Så lika, men olika. Så högsensitiva, starka och sköra på samma gång.

Genom livet går vi, du och jag till vägs ende. I detta liv, i nästa, och för alltid. Tack för att du valde mig.

// Mama

Pssssssssssssst……. Morgonen i bilder. Jag och mina fyra pojkar. Min flock. Oändlig kärlek ♥IMG_8802.JPG

Det där med fundera på en fyra!

IMG_6875

Alltså.

Imorgon kommer de hem, mina små stora underbaringar. Ljuuuvligt!! Å jag kan helt klart konstatera att ännu en vecka i mitt liv har passerat med svindlande fart. Herregud!!! Om jag tyckte att livet gick snabbt när jag hade två barn och bodde i lägenhet, så är det ju bara en viskning mot hur snabbt tiden går nu när man har tre kids, hus, man, jobb och eget företag. Nästan skrämmande fort! Kejsaren blir ju snart 1,5 år!!

Om (om, om, om) vi tänker att vi vill ha en fyra så är det väl dags att börja fundera på refrängen nu. Vi är stundtals inte helt överens om vad vi vill. Jag drar i handbromsen emellan åt, men samtidigt är ju kejsaren ensam varannan vecka. Med två brorsor som är ganska mycket äldre. Å är man ens fit for fight för en graviditet även när man är över 40 år? Vad säger Ni som fick barn runt fyrtio? Jag fyller 39 år nästa år. Fast det är väl ingen ålder eller? Fast med en rad missfall i bagaget (tre stycken varav en graviditet med tvillingar), så vet jag med facit i hand att ingen graviditet är given, det är en banne mig en ren och skär välsignelse!!!

Dock. Jag vet inte inte om hjärtat klarar av att bära och mista igen. Å jag vet inte om kroppen klarar av nio månaders inre härj att vara gravid ytterligare en gång. Men jag vet bara att min själ inte är redo att säga aldrig mer igen.

Så vi får se. Det som är meningen är meningen!

KRAM

// Iredningsfrun

Psssssssssssst……

Det där med barn och inredning!

IMG_5360.JPGAlltså.

De flesta frågor som jag får kring inredning är hur jag kombinerar den med tre barn. Nu är förvisso de två största stora nog att förstå att ett nej är ett nej och att de vet vad de ska vara försiktiga med för att inte skada sig. Men kejsaren är ju i sin allra bästa upptäckar-ålder och stoppar fortfarande allt som går i munnen och pillar på precis allt.IMG_5356.JPGMed både Stora och Lilla har jag alltid låtit dem pilla och känna på det allt som står framme. Å de pillar, klämmer och vänder på precis allt tills att det inte är roligt längre. Å då får sedan ljusstaken, lyktan eller vad det nu kan vara så orörd framöver. Så den ”metoden” kör jag på kejsaren också eftersom det passar mig som person att inte springer runt och vara orolig och skrika nej-ajabaja-inte-pilla i tid och otid. IMG_5366.JPGIMG_5364.JPGÅ såklart och självklart – saker som kan gå sönder, som kan orsaka skada ser jag ju till att inte ha framme. Men övrig inredning som finns runtom i huset är ”pill-å-kläm-saker”. Kejsarens favorit är att plocka ut värmeljus och sätta ner dem igen. Fram å tillbaka och gärna byta plats på ljusen mellan de olika ljuslyktorna.IMG_5362.JPGIMG_5365.JPGÅ kejsaren är nöjd över att få upptäcka och fortsätta att vara nyfiken. Å jag är nöjd över att få ha den inredning jag vill framme. Hur gör ni med barn och inredning?!?!

Nu, i-ordning-fix. Snart, åka iväg på brunch hos fin vän.

KRAM

// Inredningsfrun

Psssssssssssst……. Pallarna kommer från Ikea.IMG_5368.JPG

 

Det där med packandet och kejsaren!

IMG_9466.JPG(hittar ni kejsaren på bilden!?!?)

Alltså.

Det börjar bli trångt i lägenheten nu. Flyttkartonger står uppradade både på längden och på höjden längst med väggar och på alla ytor som vi inte är tvungna att nyttja. Igår var enda dagen som V och jag hade tillsammans innan flytten, så det är en väldans tur att jag har gått och småpackat i dryga månaden nu. För det tar sin lilla tid om man vill ha det lite organiserat, å det vill man ju :). Det blir ett par dagars glapp från att lägenheten ska vara tömd och städad tills dess att vi får nyckeln till das Haus. Så vi packar alla grejer och får mellanlanda hos mina päron ett par dagar innan vi kan flytta in till das Haus på riktigt.

Iallafall.

Kejsaren har ju tidigare varit nöjd med att bara sitta still och leka och det hade ju varit skönt om han hade kunnat göra det två veckor till. Men, kejsaren gör som kejsaren vill! Å nu far han runt mest hela tiden över golvet i lägenheten vilket innebär att vi får göra små hinder så att han inte tar sig fram till trappan. IMG_9465Det rolig är att  han tar sig fram på exakt samma sätt som Stora gjorde. De har haft nästan exakt samma utvecklingsfaser. De bara satt och satt och satt och var nöjda med det och skippade krypandet och istället har de hasat sig fram på rumpan med ett ben under det andra. Väldigt underhållande och sött :D. Nu har upptäckarlusten dessutom eskalerat nu när kejsaren inte behöver vänta på att jag ska komma till honom. Igår hittade jag honom inuti Ernst-påsen efter att han tömt ut alla leksaker. Å så satt han där inne å daddamamamdoddo:ade av hjärtans lust! Man smälter ju!!!IMG_9482Det går så snabbt nu! Till helgen blir kejsaren tio månader och jag får lite ”vart-tog-min-bebis-vägen”-panik!!! Fler som känner igen sig i den känslan? Jag tycker ju att själva bebisbebis-stadiet, dvs de allra första månaderna, är bland det bästa som finns! Klart det är mysigt att se bebisen bli större men den där allra första tiden är så knapp och så ljuv, trots noll sömn!!! IMG_9475.JPGDet ska iallafall bli skönt för alla med lite yta att röra sig på i och med flytten och det känns helt sjukt att om en vecka så går jag runt och flyttstädar här i lägenheten.

Men idag så håller vi oss inomhus. Kejsaren är fortfarande förkyld och jag betar av rensning och städning av garderober.

Hoppas ni får en härlig start på veckan.

KRAM

// InredningsfrunIMG_9484.JPG

Det där med kejsaren!

IMG_4974Alltså.

Vi visste redan i förväg att vår lilla kejsare skulle prova vårt tålamod. Lite ”han-kommer-med-besked-och-vet-vart-skåpet-ska-stå”, typ. Å nog är han speciell allt, vårt lilla kristallbarn, å nog provar han vårt tålamod. IMG_4951.JPGIMG_4954.JPGFörra veckan fick jag rådet av BVC att sluta amma för att det tar för mycket av min energi eftersom kejsaren vill tutta varannan timme under natten, varje natt. Så sagt och gjort men definitivt lättare sagt än gjort. Ni med barn vet att det nästan alltid tar minst kraft att bara plocka upp hungrig bebis, lägga den till tutten och somna om igen, vakna, lägga tillbaka bebis i spjälsäng och sedan lomma tillbaka till sin säng. Man orkar ta gråt-hunger-konflikten första, andra, tredje vaket men sedan…. kapitulera! Man orkar inte stå och vagga och gå runt med tung bebis på armen mitt i natten. Å det är ju så klart inte hållbart att hålla på så. Å jag vet att alla barn är olika, med olika behov av närhet och sömn. Å detta är för mig tredje barnet med exakt samma behov av mat, värme, kärlek och trygghet i form av amning. Jag har haft olika tillvägagångssätt med läggning, matning och sov med alla tre, men alla tre har haft exakt samma behov när det kommer till amningen. Det är så mycket mer än bara mat för dem. För mig också så klart. IMG_4970.JPGIMG_4971Iallafall. Jag har provat att ta bort amningen när den är kopplad till sömn och skulle försöka amma direkt efter vaket på morgonen och en gång mitt på dagen (så inte tuttarna sprängs). Å det i sig är inget problem. Men så fort han börjar blir sömnig och vill amma men inte får, så vägrar han både att äta och sova. Å då har jag varit ute och gått med vagnen, åkt bil mm. Till slut somnar han ju men det är efter låååång kamp, både för honom och mig. Både kroppsligt och själsligt. Å natten ska vi inte ens prata om – kaos. Han har liksom panik-gråtit och varit helt otröstlig. Jag har vaggat, sjungit, gett honom vatten, vaggat och gungat och om och om igen. Till slut har han däckat och liksom gråtsovit i sömnen, oroligt och ryckigt och vaknat en gång i timmen. Å det är väl inte så konstigt. Där står jag med maten rakt i ansiktet med tuttar som läcker när han skriker av hjärtats ork. Å jag går totalt sönder inombords. Det känns som att jag förstör honom. Å samtidigt tänker jag att ger jag upp nu så är ju allt ogjort och jag får börja om från början igen. Så veckan har varit en kamp. Minst sagt.

IMG_4979.JPGSå. Igår kände jag fuck-it och kände efter själv. Vad är viktigast? Att jag har en lugn, nöjd och trygg bebis som joddlar och är nyfiken och glad om dagarna om än väldigt tuttig om natten. Eller en trött, arg, hungrig och gråtig bebis både på dagen och på natten?!?! Tja.

Igår (som jag ju berättad i gårdagens inlägg) somnade kejsaren lugn och trygg och visst, ett par matningar på natten men betydligt mindre än tidigare. Å en kejsare som vaknade glad och pigg i morse. Åtta månaders trygghet kan man inte bara rycka bort på en gång. Inte för kejsaren och inte för mig heller :).

Så. Lite fortsättning följer på sluta-amma-karusellen. Tips mottages gärna för trött mama med bebis som vägrar välling, gröt och bröstmjölk på flaska.

Nu, packa lite. Snart, ta en tupplur på soffan.

KRAM

// Inredningsfrun

Pssssssssssst….. Jag hittade dessa bilder i dator och de är nästan två månader gamla. Herregud vad tiden går! IMG_4958.JPG

Det där med att ha måndagskväll!

IMG_4781Alltså.

Det är väldans skönt att bo mitt i stan. Å det är dessutom väldans skönt att ha päron och svärisar som bor alldeles inom räckhåll för kram och gos. Bara till att titta förbi när barnbarns-längtet blir för stort.

IMG_4787.JPG

IMG_4780Idag har mina päron varit över en snabbis. Bara en slät kopp kaffe, bebisgos och mys med underbaringarna. Så skönt att kunna bo så nära varandra.IMG_4786.JPGV har fortfarande en getting-used-to-it-tid när det kommer till mitt fotograferande. Ibland är han helt med på noterna, andra gånger är det mer ”kan-vi-inte-bara-dricka-kaffe!?!” ;D. Host, host……IMG_4784.JPGMen det är ju just det, att jag vet ju liksom aldrig när andan faller på. När Mr.Canon kallar så finns inget jag kan göra, bara lyfta upp honom och göra honom till lags :).IMG_4783.JPG

Iallafall.

Så här lugn och skön har våra måndagskväll varit. Å genast känns det inte så långt kvar tills det är helg igen :).

Nu, in och lyssna på underbaringarnas djupa andetag. Snart, sova jag också.

KRAM

// Inredningsfrun

IMG_4782