Det där med hur jag plussade och v.16!

IMG_2484.JPGAlltså.

Jag tänker att det ändå är dags att briefa er lite kring min graviditet. Vi har ju ändå gått in i vecka 16 nu menar jag och ni har ju egentligen bara fått reda på att vi väntar tillökning😊 ! IMG_2476.JPGHur och när plussade jag egentligen?

Jo.

Nu i efterhand förstår jag att kroppen reagerade på att jag var gravid redan i v.2. V och jag var iväg på fest och jag mådde så himla illa efter bara ett glas vin, så jag drack mest vatten den kvällen. Två dagar senare och kände jag exakt likadant efter ett glas bubbel och tok-somnade i soffan innan kl.22 en lördag. Inte likt mig!!! Ytterligare någon dag senare hade vi  varit iväg på middag hos goda vänner och på vägen hem i bilen höll jag på att spy och mådde så sjukt illa, återigen efter knappt ett glas vin. Då letade jag reda på ett gammalt gravtest och tänkte att jag skulle ta det morgonen efter. Då var det sju dagar innan beräknad mens.

Å så klart kunde jag ju inte sova en blund den natten. Jag berättade inte något för V för då skulle han inte heller kunna sova. Så vid 04.00 på morgonen kunde jag inte hålla mig längre utan smög upp och började fumla med förpackningen och kissade på stickan. De där minuterna som man ska vänta är ju ooolidliga men jag KÄNDE att jag var gravid. Jag visste liksom att jag skulle se två streck så jag var ju helt adrenalin-stirrig och bara skakade i hela kroppen. Någon som känner igen sig i kissa-på-stickan-darret?!?!IMG_2489.JPGÅ visst var det två streck på stickan!!! Så jag sprang ner i köket och började leta efter något att skriva på och hittade ett förra årets julkort med allt tre grabbarna sittandes i soffan. Å i mörkret klottrade jag ner på en post-it-lapp  ”Nästa år sitter det fyra barn i soffan…” . Ja, ni ser ju hur ivrig jag var!!! Man kan knappt läsa min handstil hahahha. Å nu när jag tänker efter, vad menade jag med nästa år!?!? Det är ju faktiskt i år som det kommer sitta fyra barn i soffan hahahaha. Snacka om adrenalin-jag-är-gravid-påslag-deluxe!!!!

Jag smög tillbaka upp till sovrummet och la stickan och julkortet på Vs nattduksbord. Jag tror faktiskt att jag lyckades somna om en stund. Kejsaren vaknade en stund senare och jag sprang in och hämtade honom in till vår säng. Då vaknade V till också och då sa jag  till kejsaren något i stil med ”du ska bli storerbror” och V svarade lite sömndrucket ”ja det kan vi ju hoppas på….”. Då sa jag till V att han skulle kolla på sitt nattduksbord. Det tog väl ett par sekunder innan V förstod. Han visste ju inte vad två streck betydde om det var positivt eller negativt. Men sen…………….. LYCKA❤!!!!IMG_2484.JPGÅ i söndags gick vi in i v.16. Jag tycker tiden fullständigt rusar iväg och det känns nästan som att jag inte hinner med!!! Nu har alla konstiga cravings nästan lagt sig och jag kan laga och äta all mat igen. Det har alltid varit lite trixigt de första veckorna av mina graviditeter för jag har  absolut inte kunnat äta vissa saker som jag vanligt vis älskar och tvärtom. Denna gången har jag mått superilla om nätterna och vaknat av illamåendet. Det har också vänt nu – skönt!! Jag har dock inte kräkts (inte med någon av mina graviditeter) utan ”bara” mått illa. Tröttheten har varit helt förlamande denna gången. Jag har bokstavligen däckat i soffan en kvart efter middagen dvs runt 18.15. V och jag hann knappt prata med varandra de första tretton veckorna för jag somnade så tidigt!!! Men det har också vänt nu – jätteskönt!

Så. Det enda som som är frustrerande i denna graviditeten är att jag varit tok-förkyld från v.5. Å då menar jag tok-förkyld som i atjo-atjo-prosit, rinnande näsan, inte sova om nätterna p.g.a att näsan rinner och man är täppt. Så det drar energi deluxe vill jag lova. Å det känns som en så himla ”onödig” gravid-åkomma liksom. Förkylning!! Det är ju trist när man är förkyld i en vecka i vanliga fall liksom, men nu är jag inne på elfte förkylnings-veckan!!! Gaaaah!! Inte konstigt jag är trött!!!! V påminde mig lite snällt om att jag faktiskt var förkyld fram tills dess att kejsaren kom ut, förra gången jag var gravid. Men då jobbade jag inte och vilade massor. Så kämpar på med förkylningen men njuter av min graviditet som förövrigt är helt fantastisk och njuter av magen som växer och växer!

Vilket mirakel ändå, att skapa en människa. En får faktiskt lov att vara trött då, eller hur!😍?!?

Om du är gravid, vilken vecka är du i??

KRAM

// Inredningsfrun

Det där med att ta på min gravid-mage!

IMG_1886.JPGAlltså.

Jag läser ofta i både debattartiklar, föräldrar-tidningar och olika mama-trådar kring det här med gravidmagar och do-not-touch-diskussioner. Det talas om stopp-skyltar och rör-inte-min-mage och tonen är ofta hård och många är riktigt förbannade. De allra flesta tycker ju att det är skitjobbigt, obehagligt och kränkande när främmande människor kommer fram och gratulerar och tar sig friheten att klappa på gravidmagen. Men inte jag. Jag har aldrig haft några som helst problem med detta utan tycker snarare att det är mysigt att någon hyllar mitt barn genom en sådan naturlig (för mig) sak som beröring. Å så har jag känt sedan jag blev gravid med Stora för snart 11 år sedan. Å jag minns när jag som höggravid med Lilla och hade min slutpraktik i en åk.2 och magen blev klappad och kramade dagarna i ända av nyfikna barn. Å sedan kom Lilla ut som en riktig liten kelgris och som älskar beröring. Precis som om han började redan där i magen att njuta av värme och närhet.

Men själv klart finns de gränser även för mig. Men man får ju gärna fråga först och kanske känna av läget, men annars tillhör jag kategorin ”min-gravidmage-och-bebis-får-ni-gärna-sprida-kärlek-till.

För i ärlighetens namn; Finns det något vackrare än att bära liv?!?! Jag klappar gärna på gravidmagar själv när jag inte är gravid. Men jag frågar ju så klart först.IMG_1822.JPGNi som hängt här inne på bloggen ”känner ju mig” vid det här laget och ni ser mig aldrig lättklädd eller så (med syfte på bilderna ovan. Men när jag fick äran att vara med i en kampanj för Twilfit så tackade jag ja direkt. Som min egna lilla power-hyllning till kvinnan, moderskapet och mamativismen. Alla är lika vackra oavsett! Å jag känner mig aldrig så full av liv som när jag är gravid. Varenda liten millimeter av min perfekt operfekta kropp är fantastisk! Gravidhormonerna är som en mental smekning till mitt annars så piskande jag.

Här hemma har vi hunnit med både badhus, ommöblering och förflyttning av killarnas rum (kontoret är numera under trappan, Stora har tagit över kontoret och Lilla har fått ta Storas rum) vilket har tagit heeeela dagen. Jag har så klart inte burit en pinal utan vi ringde in bärhjälp. Någon fördel med att vara preggo måste en ju få ha, hahahaha! Har dessutom fått stränga order från min läkare att ta det lugnt och vila så mycket jag kan. Min kropp är ansträngd och en smula stressad och det är därför jag heller aldrig blir fri från den här envisa förkylningen som jag dragits med sedan julafton.

Nu ska jag kasta mig i soffan och hålla tummarna att natten bli friktionsfri. Hosta, förkylning och halsont är tydligen något som inte vill försvinna här hemma – bläää!

Hoppas att ni har haft en härlig söndag. Har ni hittat på någon speciellt? Såg ni Mellon igår? Jag kämpade på och såg alla bidrag innan jag tok-däckade. Har inte varit uppe så länge sedan nyårsafton. Preggo-livet alltså. Trött konstant hahahah!

KRAM

// Inredningsfrun

Det där med att bryta ihop!

Alltså.

Efter en natt med väldigt lite och orolig sömn blev det äääntligen morgon och dags för vårt första rutin ultraljud med bebis nr.4. Jag kan ärligt talat inte säga varför jag var så nervös denna gången. Har känt mig ängslig ett par dagar och nervös eftersom jag vet vad det innebär att få barn efter 35 år. Dessutom har vi valt att göra att KUB-test och skulle få reda på sannolikheten på det idag, när alla mätningar var gjorda.  Bara genom att kliva in genom dörren till ett UL i min ålder och historik är sannolikheten att barnet har kromosomförändringar 1/50. Ett ställningstagande jag inte mentalt var redo för (efter alla mätningar visade sannolikheten 1/500)

Iallafall.

Så sitter vi där, jag och V, hand i hand i väntrummet. Idag på internationella kvinnodagen. Där och då går det ett rus av tankar, känslor och tacksamhet över mig. Så när vi äntligen blir uppropade och barnmorskan lägger den nu så mera bekanta kalla gelen över magen och vi ser vårt barn för första gången, ja, då bröt jag ihop i tårar. Det är alltid en speciell känsla att se sitt barn för första gången och jag blir lika berörd varje gång. Ni kanske tänker att ”det är väl ingen biggie vid fjärde barnet” men det är det. Å den känslan blir faktiskt mycket starkare för varje barn. Eller iallafall har det blivit och känts så för mig. Det är ju inte bara en konstig, osammanhängande klump som flyter omkring i svartvitt som man knappt kan urskilja, utan det är ett liv, en verklighet, ett syskon, ett barn, en framtid som man ser på monitorn. Å alla de där känslorna svämmade över mig totalt idag. Lyckan och tacksamheten över att återigen får vara med om denna välsignelse och gåva. Å att idag på internationella kvinnodagen hylla min egna rätt att vara kvinna med att fått se vårt barn för första gången. Att få möjligheten till bra sjukvård och tryggheten att få föda i ett land som Sverige. Inte konstigt att Victor fick springa och hämta papper att torka tårarna med. Å allt var precis som det skulle med barnet och allt såg bra ut. Å så han vinkade dessutom till oss där inifrån magen. Å så lite mer gråt på det!!!

Så.

Idag firar jag livet på så många sätt. Livet som växer inom mig och livet som kvinna! Å jag tänker på alla er härliga kvinnor som jag fått lära känna och som hänger med mig på mitt äventyr genom upp och nedgångar genom livet. Tillsammans är vi starka men var och en är vi också oövervinnerliga! Glöm aldrig det!

KRAM

// InredningsfrunIMG_1970.JPG

Det där med att vänta nr.4!

IMG_1423.JPG

Ja, det är ingen tvekan om rubriken i detta inlägg.

  Vi väntar nr.4!

Lyckan är total och har överväldigat oss alla! I september kommer efterlängtad bebis.

Så. Idag firar vi både Vs födelsedag (som är imorgon – GRATTIS älskling) och att det snart blir ännu en människa till att älska.

Vi väljer att berätta ganska tidigt in i graviditeten eftersom vi tror på att man inte kan vara lycklig i onödan. Å lycka vill vi så klart dela med er!  Å oavsett utfallet, så är vi lyckliga nu och det är en jäkla välsignelse i sig!!!

Livet alltså!!! Ett enda stort mirakel!

KRAMAR från oss alla till er alla

// Inredningsfrun med lyckliga killar

Det där med att gå in i v.23!

032

Alltså.

Ni som häng här hos mig ett tag (vissa redan från bloggens begynnelse) har hunnit vara med om  när Stora var bebis, tre små änglar på två graviditeter, en Lilla som blivit till, fötts och blivit stor han också. Å så nu. En liten underbaring till.

Att ännu en gång få vara med om livets mirakel.

Idag går vi in i v.23.

042

Likt mina andra graviditeter så reagerar min kropp alltid på direkten på att göra plats för ett liv inom mig. Höfter och magen fullständigt ploppar ut på en gång och i v.11 var det tydligt och uppenbart att jag inte längre var själv i min kropp och magen gick inte att dölja.

Jag mår lika bra som jag gjort med mina andra barn och enda skillnaden denna gången är att jag var 6 kg tyngre vid ”start” (hej och hå sambo-kilon) och väger nu lika mycket som jag gjorde när jag jag förlöste Lilla. Därav lite mer att bära runt på, men det är ju enbart lyxproblem.

Ryggslutet krånglar en smula men känns bättre av mina promenader (som jag fortfarande bör gå varje dag då de är en del av min terapeutiska behandling) som jag ska vara ute på en timme per dag.

034

Annars?!?

Tja…. jag är mer hungrig (äta, äta, äta), blir riktigt ap-jobbig om jag får lågt blodsocker, lite tillhörande magkrångel (järntabletter är ju bara en ren killer…..), mer blödig än vanligt och det funkar ju fint, fint när man är en HSP:are av rang…humhumhum…… Nåväl.

Summan av kardemumman är att jag egentligen inte har mer jobbigt nu, än när jag är ogravid och jag har ynnesten att vara som gjord för att bära liv. Däremot har ju förlossningarna aldrig varit min grej (tre dygn med första och ett och ett halvt dygn med andra), då båda bebisarna uppenbarligen har haft det för bra i den varma poolen i mitt all-inclusive-hotell och gjort allt möjligt motstånd för att komma ut (42+2 med båda…).

Vid första förlossningen höll Stora på att stryka med, vid andra förlossningen strök jag med, men ”kom tillbaka” så….. vad blir det denna gången?!?

Lugn och ro är det enda jag önskar. Att få vara närvarande och förstå vad som händer utan en miljarder människor som ska ”in och titta”, klämma och tycka.

Lugn och ro.

.

Å få en frisk bebis på magen som jag kan ligga och amma tills vi båda somnar.

Så.

Exakt så.

Önskar  jag att det blir denna gången.

.

Nu, dra av sig morgonrocken. Snart, ute i solen med mina pojkar.

KRAM

// Inredningsfrun

Inredningsfrun i 360 grader!

Kärlekskulan från norr….
….. å från öst……
…. å från väst……
… å från söder……
…. å från öst igen…..
… å till sist från the groovy side!



Håll i hatten för idag får ni se mig i 360 grader och från alla vädersträck! Fyra veckor kvar nu ( v35 +1) till beräknad ankomst. Jag tror snarare att det blir fem eller sex veckor till men det kommer Ni ju märka :).

Vi mår iallafall fortfarande kanon trots att vissa delar av kroppen har börjar anta vissa oangenäma former (vätskefyllda prinskorvs-fingrar och klumpfötter är bara såååå sexy!!). Men att fötterna ser ut som om de tillhörde någon annan bekommer ju egentligen inte mig eftersom jag inte ens kan se dem längre (tack magen!).

Å här kommer en very sexy indeed preggostatusuppdatering. Håll tillgodo:

Barn i magen: Ett (men det känns som fem)
Dodate: 24 mars (men jag tror snarare i början av april)
Veckor kvar: Fyra ( fast minst fem skulle jag nog säga)
Bristningar: Fortfarande noll
Utploppande navlar: Fortfarande noll
Foglossning: Fortfarande noll jobbiga fogar
Vikt: Fortfarande 70 kg ren kärlek
Viktuppgång: Fortfarande 14 kg
Åkommor: Prinskorvs-fingrar
Antal svullna fötter: Fötter?? Vaddå, har jag fötter?? Jag ser dem inte längre iallafall….
Antal liter extra bundet vatten i kroppen: Samma antal liter som en normalstor swimmingpool.
Humörsvägningar: Stabilt
Preggo-accessoarer: Syndigt svarta stödstrumpor.

En härlig lördag önskar jag Er, goa bloggläsare!

KRAM

// Inredningsfrun

Resultatet av för liiiite för mycket julmat!





Julafton on the Island= julfrukost de luxe inklusive julgröt, julbord a la ”viskahaprecisaaaaallttraditionsenligtjulbordetandthesome”, julfika, julgodis, ännu en omgång av julbordet (ja, man måste ju ha lite ”vi-ska-orka-spela-alfapet-hela-natten-mat” också) och sedan toppar vi det med lite chips, dipp och diverse annat snacks. Lite lagom matintag alltså…….

Å resultatet!?! Ja, det ser ni på bilderna ovan ;)!

GOD JUL och KRAM

// Inredningsfrun å redan rund och trind innan julafton

Psssssss…… Vecka 28 har vi gått in i nu, jag och ”Oliwer” – så härligt!!