Det där med att blivit med ny vagn och Queenie!

IMG_4855.JPG(i samarbete med UPPAbaby och Bonti)

Alltså.

Vad är det man säger; Fjärde barnet går man ”all in” med allt🤣! Å all in it is när det kommer till Queenies vagn och det där med att åka säkert!

Nåväl. Vi  har nu fått hem vår fantastiska vagn. Vi har valt en UPPAbaby Vista 2018 Emmet (sååååå ljuv färg att jag nästan smäller av!!!) När vi var uppe och besökte Bonti  tidigt i våras fick vi en sådan proffsig genomgång av just UPPAbabys Vista att det liksom inte ens gick att jämföra med någon annan vagn efter det. Det jag föll för var hur enkelt vagnen gick att ta upp och fälla ihop och att jag kan klicka i och ur både babylift och  babyskyddet MESA i-Size” med en hand och bara genom ett klick. Easy peasy!!!  Å att jag dessutom kan gå från en singelvagn till syskonvagn på ingen tid eller krångel alls! Looove it!!Vi har även beställ denna ståbräda så att kejsaren kan åka med även när han inte vill sitta i vagnen. Å så en denna mugghållare till kaffet, så klart (Vs önskemål!!). Å så beställde vi även isofix till babyskyddet så vi kan montera den i bilen. Jag var dock så exalterad (plus gravidhjärna deluxe) så inget av dessa förevigades på bild. Men jag lovar en update så ni kan se vagnen i sin helhet och med både babyliften och sittdelen monterade samtidigt. IMG_4843.JPGJättespännande med ny vagn, tycker kejsaren!!!!IMG_4835.JPGIMG_4850.JPGI det vagn-paket som vi beställde ingår chassi (hjul och varukorg), liggdel med supersmart förvaringsväska, sittdel med sufflett och svängbar bygel. Stort plus är att både regnskydd och myggnät till både ligg- och sittdel ingår.IMG_5014.JPGIMG_5015.JPG

Vagnen i sin helhet!

Babyskyddet MESA i-SizeIMG_5009.JPGI skrivande stund är babyskyddet i  ute i bilen och sitter fast i isofixen, i väntan på Queenies första åktur. Å så klart chassit så att jag kan klicka i babyskyddet och bara rulla iväg från BB utan att bära eller kånka. Nu ska ju jag förvisso snittas så jag får inte bära ändå men jag lovar att V kommer att tycka det är så mycket mysigare och mer praktiskt att kunna rulla iväg Queenie och se henne, än att bära babyskyddet.

Nästan inte greppbart att hon snart,snart,snart är här!!!! Imorgon hörrni, imorgon anländer HON!!!

Nu ska den här nervösa maman försöka få lite lugn och ro i soffan med hämtmat, dusch och förhoppningsvis lite god natt-sömn. Stor dag imorgon!!! Nästa gång vi hörs här inne är jag fyrbarnsmama. Inte greppbart det heller kan jag säga 😍!!!!

KRAM

// Inredningsfrun

Psssssssssst….. Jag lovar att återkomma med mer detaljer och info om vagn och babyskydd mm, då ni är många som frågar och vill ha tips!IMG_4857.JPG

Det där med att fått andas Öland och att inte få något gjort!

IMG_4638.JPGAlltså.

Igår blev det en tripp till Öland – såååå efterlängtat och mysigt. Jag hann med både ett stopp på Paradisverkstaden (ska visa vad jag köpte snart) och till min fina Marie på Gårdby Kafé & Lanthandel. Marie har haft fullt upp hela sommaren sedan hon öppnade på nytt efter ett år av renovering. Såååå fint och fräscht har hon gjort det i ljust gråa toner mot de vita möblerna – looove it!IMG_4610.JPGÅ trots min stora mage, kunde jag inte låta bli att prova lite av höstens nyheter. Som den här ljuvligt långa skjortan med invävda guldtrådar som kommer bli fin, fin med ett par grovstickade leggings och grova kängor eller höga stövlar till i höst! Hur fin!?!?!IMG_4600.JPGÅ hur mycket älsk på denna stickade tröja!?!?! Älskar färgkombon rosa, senapsgult och grått!!! Så snygg till bara ett par jeans och boots. Eller en vit skjorta under till och ett par kostymbrallor som är lite loosare i modellen (gärna ankelkorta). Är ni med? 

Ångrar nu, när jag ser bilden, att denna inte fick följa med hem. Jag var dock så sjuuuuukt varm att jag inte kunde tänka klart, hahahahaha!!! Får bli en tur över innan Queenie anländer tror jag bestämt!IMG_4588.JPGIMG_4584.JPGJag har totalt snöat in på senapsgult i år. Har haft den färgen som favvisfärg sedan tonåren och är såååå glad över att den återigen finns att hitta, både i inredning och på kläder. Gillar du också senapsgult?IMG_4589.JPGIallafall.

Just nu går min hjärna på högvarv och kroppen på lågvarv = dålig kombo! Att sova är en pärs och det är omöjligt att hitta ett läge som funkar för den här gravidkroppen just nu. Det är kuddar ööööverallt! Under magen, under knäna, mellan låren, under huvudet (mååånga), vid svanken och under andra sidan av magen. Har glömt (förträngt) hur det är att sova de sista veckorna av en graviditet. Men nu är det bara 12 dagar kvar!!!! Som jag längtar!

Å jag är dessutom såååå rastlös just nu. Springer (näväl….. lunkar) bara runt, runt, runt och får liksom inget ordentligt gjort. Börjar fixa på ett ställe och slutar på ett annat. Så allt ligger liksom bara och väntar på att bli omhändertaget, men så glömmer jag bort vad jag höll på med. Kaos! Samtidigt som jag även vill hinna med att skruva upp lampor, fixa i ordning och göra klart en massa småprojekt som vi inte hann med i sommar. Men så orkar jag inte göra klart utan får lägga mig ner och läsa. För att enbart vila har jag ingen ro till heller. Det liksom bara kryper i kroppen. Här snackar vi pre-baby-syndrome deluxe, hahahahaha!!!! Ingen ordning alls!!!!

Så det var skönt och välbehövligt att fått andas lite Ölandsluft igår.

En fortsatt härlig torsdag önskar jag er, finingar! TACK för att ni finns!

KRAM

// InredningsfrunIMG_4639.JPG

Det där med att vara gravid för fjärde gången och tacksamhetsdusch!

IMG_4132Alltså.

Dagens rubrik är både korrekt och inkorrekt, då jag faktiskt varit gravid sju gånger, varav en tvillinggraviditet. Jag har haft lyckan att inte gått så långt med de graviditeter som avbröts naturlig väg (missfall), men de har ändå ärrat mig och gjort att de första veckorna av varje graviditet varit en enda lång oro. Jag fick mitt första missfall efter att Stora fötts. Jag fattade ingenting! Jag hade ju redan kunnat bli gravid en gång och dessutom fött ett helt friskt barn? Vad var det nu som var fel?!? Att tillägga är att detta var på den tiden då jag knappt använde mig av google eller sociala medier men efter missfallet, som tog hårt på mig, fick jag fram att nästan 50% av alla graviditeter slutar i missfall. Många gånger uppfattar man det bara som en sen och kraftig mens. No biggie liksom. Så jag tillät mig sörja och tänkte att nu är jag en i statistiken och tanken på att det skulle hända mig igen slog mig inte ens. Men det har det gjort.

Min tröst har alltid varit att kroppen är fantastisk. Den känner själv när det är något som inte stämmer och ser till att lidandet för både barnet och mamman avslutas innan det gått för långt. Sorgen är densamma oavsett när i en graviditet man förlorar ett barn, men för mig har vetenskapen om varför naturen gör på det sättet den gör, underlättat för mig i mitt sorgearbete. Å tankekraften bakom min tro att varje barn väljer sina föräldrar har underlättat även mer, för mig. Det var ju Lilla jag väntade på! Det var ju han som skulle ner till mig!

När man redan har fått barn och vet hur det känns att bli förälder så är det ju så otrolig mycket mer, rent känslomässigt, som kommer när man plussar på stickan för andra gången. Du är mentalt redan tvåbarnsmama! Du börjar ju planera redan från dag 1 du tar grav-testet! Det känns som att du förlorar ett redan fött barn!

Å vad vill jag då lyfta fram med dagens inlägg, tänker kanske ni nu?!?

Jo. Varje dag matas vi av tidningar och sociala medier som fylls med bilder på graviditetsstickor som blir stora blå plus, ultraljudsbilder och gravidmagar. Allt för sällan delas historierna bakom bilderna och känslan för dem som går igenom barnlöshet, kämpar med att pricka in ägglossning, genomgår IVF-behandlingar och/eller får missfall på missfall blir ju den att alla bara blir gravida lätt som en plätt – hela tiden! Utan att ens kämpa. Jag kan kan inte ens föreställa mig den stressen!

Dock. Den positiva effekten av tidningar och sociala medier är den att vi idag faktiskt vågar prata om våra längtan-efter-barn-resor. Kenza har gjort det, Markiz Tainton har gjort det (tror aldrig jag gråtit så mycket av ett poddavsnitt) och har på så sätt tagit bladet från munnen.

Vi bär alla på våra alldeles egna ryggsäckar som fylls med känslor och händelser som påverkar oss. Å vad vi än bär med oss så är det OK!!! Vad du än känner, fasar för, längtar eller inte längtar efter, så är det OK!

Jag själv har välsignats med fyra graviditeter som jag fått gå hela vägen med, trots att min ryggsäck innehåller minnen och spår av annat. Vi vet aldrig allt om en människa, så försök att inte vara så snabb på att döma. Vi tenderar att jaga upp oss eller bli irriterade över saker eller beteenden hos andra som vi egentligen själva önskar att vi hade eller att  var mer som. Ta med er det också! Vänd istället din tanken in mot dig själv. Prata med dig själv och resonera med dig själv. Var snäll mot dig själv! Du är du av en anledning och det finns faktiskt bara just en av dig och det är du! Det är när du jämför dig med alla andra som alla tvivel kring dig själv kommer upp!

Så.  Börja denna veckan med att ta dig en tacksamhetsdusch. Slå bort alla tankar om hur du borde vara, se ut eller arbeta med. Fokusera på vad du har och det du känner tacksamhet över. Fyll hjärtat och kroppen med den känslan av tacksamhet. Jämför dig inte med någon eller något annat. Fokusera på de bra sakerna och skit i allt annat. Upprepa din tacksamhetsdusch precis innan du går upp eller går och lägger dig varje dag.

För. Att ändra sitt mindset tar tid och man behöver öva på det. Små korta tacksamhetsduschar en gång om dagen kommer att göra skillnad. Allt sitter i ditt huvud och du äger själv din tanke och inte tvärtom.

Du är FANTASTISK! Exakt som du är! Glöm det aldrig!

KRAM

// Inredningsfrun

Det där med att vara med på bild!

 

_MG_0641.jpgAlltså.

Vs reaktion när han såg dessa bilder på mig och kejsaren var ”vi har ju typ inga bilder alls på mig och killarna eller oss alla fem!!” Å jag svarade att han knappt hinner fota mig och Kejsaren tillsammans för en endaste bild till bloggen och det ju då så klart blir fem gånger svårare att få med oss alla på bild. Å så är det. Vi är verkligen superdåliga på att ta oss tiden att faktiskt ta en bild när vi är samlade.

Å när jag ser igen om min bildström på telefonen eller på datorn så blir det verkligen jättetydligt;  Jag har bilder på tårtor, mat, möbler, blommor e.t.c men bilder på någon av oss i familjen är det mycket värre med. Huuuua så tragiskt, egentligen! Jag måste verkligen skärpa till mig!!!_MG_0644.jpgSå jag är ju så klart otroligt tacksam att Olof var snabb fram med kameran och knäppte några spontanbilder på mig och kejsaren, när han och Helena var på besök för någon vecka sedan. För detta är verkligen ögonblicksbilder deluxe. Jag hörde att det smattrade till och bilderna var tagna.  Kejsaren i blöja och jag i säckig hållning i soffan. Men ack så härligt verklighets-ljuva!!!!

Jag tänker att jag vill förstora upp dessa och rama in. Men jag funderar på om jag ska välja färg eller svartvitt. Jag älskar ju svartvita fotografier men jag älskar även kejsaren röda små gosiga kinder. Så vad säger Ni!?!? Färg eller svartvitt?? 

Å vad tror Ni? Kommer kejsaren att bli rödlätt precis som jag är? Just nu tenderar det iallafall till det, eller vad säger Ni?? _MG_0638.jpgVi har kört VAB här hemma hela veckan. Någon konstig form av mag-åkomma med diverse olika kroppsvätskor från alla möjliga hål och kanter, utan att vara för detaljerad hahahaha. Själv har jag ”bara” haft magkrämpor deluxe och hade detta inte varit min fjärde graviditet så hade jag nog varit orolig för att det varit något fel på ”bebis-magen”. Men detta är något annat. Säkert någon bacilusk som passerar systemet i en mildare variant än vad kidsen har fått här hemma.  Tradigt är det iallafall.

Nu blir det att kasta sig i bingen. Känns som att jag gått igenom en torktumlare! Är helt färdig!!!

KRAM

// Inredningsfrun

 

 

Det där med v.22!

IMG_3227Alltså.

Då var vi inne  vecka 22. Hej å hå vad tiden går!

Jag mår prima, men den där förkylningsinfektionen hänger fortfarande i med full kraft. Mest tar det på krafterna om nätterna, då jag får sova med tre kuddar under huvudet för att jag är så täppt i näsan. Å så har jag gamla kökshanddukar (ni vet sådan där som blivit slitnas och galet mjuka) att snyta mig i eftersom jag har så ont under/i näsan av allt snorande. Så sömn blir det inte många timmar av (plus kejsarens nattskräck som fortfarande härjar).

Men.

Förutom det så har jag i skrivande stund typ noll gravid-åkommor. Förutom kronisk förkylning då, hahahahha!!!

Det enda som jag kan komma på  hur denna graviditeten skiljer sig från de tre tidigare, är att jag har fått himlans torr hud. Fötterna är typ kaos (dock på bättringsvägen efter ett testat en ny produkt som jag lovar att tipsa om inom kort). Å min hud i ansiktet, som de andra graviditeterna inte haft en endaste liten finne och fullständigt strålat, har denna gången varit helt tvärtom. Jag har fått hormonutslag som påminner om finnar men de är bara fyllda med typ vatten och går inte att klämma. De lägger sig som ett band på nedre delen av kinderna och fram till munnen. Någon mer som känner igen det här??Plus att det liksom inte spelar någon roll med vad jag smörjer med, torr, torr, torr!!! Å håret!!! Det är typ flottig heeeela tiden.

Det kanske stämmer det där med att om man väntar pojkar så behåller man sin ”skönhet”, men när man väntar flicka så suger liksom flickan ur all kvinnans skönhet. Garanterat ingen evidens i detta gamla påstående, men i mitt fall stämmer det på pricken. Nåväl.

Kroppen mår prima iallafall och det är banne mig det viktigaste! Jag har ju ett par veckor kvar att tuffa på, så jag får vara glad och tacksam så länge den fungerar som den ska.

Ni som väntar tillökning; Vilken vecka är ni i nu?

Nu är det dax att natta kejsaren. Å snart ska jag krypa upp i soffan med mina andra tre grabbar och kolla Harry Potter. Vad ska ni hitta på, finingar? 

KRAM

// Inredningsfrun

Det där med att få en flicka!

IMG_2885.JPGAlltså.

Jag har ju inte ens hunnit berätta att vi varit på rutinultraljud i förra veckan. Å för mig har jag faktiskt blivit mer nervös inför varje UL. Vid första barnet är man ju bara överlycklig över att få se sin första bebis och har ingen koll på HUR mycket de faktiskt kan se och mäta. Så nu med fjärde är man (iallafall jag) mycket mer nervös eftersom man ju vet hur mycket information man får och man vill att allt ska se bra ut.

Å det gjorde det. Förutom en sak som gjorde mig både konfunderad och chockad. Jag såg direkt att det saknades en sak…. en snorre!!! Efter idogt letande (barnmorskan verkligen letade) så konstaterade (med viss försiktighet så klart, you never know) hon följande; Vi väntar en flicka!!!

Va?? Va?!?! Va!!! VAAAAAA!!!!!!! IMG_2882.JPGJag blev helt chockad! V också. Vi var så inställda på en fjärde pojk att vi liksom inte ens tänkt tanken på något annat.

Bebisen mådde perfekt och allt såg super ut. Förutom (enligt mig) att det fattades en snorre. Iallfall där och då i det ögonblicket. Jag är och har alltid bokstavligen varit livrädd för att få en flicka. Vet ej varför men det har alltid känns otroligt främmande för mig. Jag har har liksom alltid haft ett komplicerat förhållande till mig själv och har alltid haft svårt att ”förstå” andra tjejer. Både som barn och som vuxen. Som om att vi inte talar samma språk. Å att därpå ytterligare skopa över samhällets normer kring hur en tjej ”bör” vara och förväntningar på kvinnor i allmänhet. Det blir för mycket för mig att ta in. Å att min lott i livet är att fostra pojkar till män som inte hatar kvinnor utan som ser på kvinnan som en jämlike, stark och likasinnad. Lite så har jag känt. Å så väntar vi nu en flicka

Förvirringen i min själ och kropp är total. Jag vet att jag kommer att känna annorlunda inom kort. Men just nu har jag inte riktigt förlikat mig med detta. Jag vet att hon kommer komma med lika stor självklarhet in i detta liv som kejsaren gjorde och jag vet att hon valt mig av en anledning. Så jag tar in känslan. Och börjar med att vänja mig vid att inte säga lillebror till magen och smakar lite försiktig på ordet ”Lillasyster”. Känns främmande och spännande! Å sprängfyllt med kärlek!

KRAM

// InredningsfrunIMG_2890.JPG

Det där med hur jag plussade och v.16!

IMG_2484.JPGAlltså.

Jag tänker att det ändå är dags att briefa er lite kring min graviditet. Vi har ju ändå gått in i vecka 16 nu menar jag och ni har ju egentligen bara fått reda på att vi väntar tillökning😊 ! IMG_2476.JPGHur och när plussade jag egentligen?

Jo.

Nu i efterhand förstår jag att kroppen reagerade på att jag var gravid redan i v.2. V och jag var iväg på fest och jag mådde så himla illa efter bara ett glas vin, så jag drack mest vatten den kvällen. Två dagar senare och kände jag exakt likadant efter ett glas bubbel och tok-somnade i soffan innan kl.22 en lördag. Inte likt mig!!! Ytterligare någon dag senare hade vi  varit iväg på middag hos goda vänner och på vägen hem i bilen höll jag på att spy och mådde så sjukt illa, återigen efter knappt ett glas vin. Då letade jag reda på ett gammalt gravtest och tänkte att jag skulle ta det morgonen efter. Då var det sju dagar innan beräknad mens.

Å så klart kunde jag ju inte sova en blund den natten. Jag berättade inte något för V för då skulle han inte heller kunna sova. Så vid 04.00 på morgonen kunde jag inte hålla mig längre utan smög upp och började fumla med förpackningen och kissade på stickan. De där minuterna som man ska vänta är ju ooolidliga men jag KÄNDE att jag var gravid. Jag visste liksom att jag skulle se två streck så jag var ju helt adrenalin-stirrig och bara skakade i hela kroppen. Någon som känner igen sig i kissa-på-stickan-darret?!?!IMG_2489.JPGÅ visst var det två streck på stickan!!! Så jag sprang ner i köket och började leta efter något att skriva på och hittade ett förra årets julkort med allt tre grabbarna sittandes i soffan. Å i mörkret klottrade jag ner på en post-it-lapp  ”Nästa år sitter det fyra barn i soffan…” . Ja, ni ser ju hur ivrig jag var!!! Man kan knappt läsa min handstil hahahha. Å nu när jag tänker efter, vad menade jag med nästa år!?!? Det är ju faktiskt i år som det kommer sitta fyra barn i soffan hahahaha. Snacka om adrenalin-jag-är-gravid-påslag-deluxe!!!!

Jag smög tillbaka upp till sovrummet och la stickan och julkortet på Vs nattduksbord. Jag tror faktiskt att jag lyckades somna om en stund. Kejsaren vaknade en stund senare och jag sprang in och hämtade honom in till vår säng. Då vaknade V till också och då sa jag  till kejsaren något i stil med ”du ska bli storerbror” och V svarade lite sömndrucket ”ja det kan vi ju hoppas på….”. Då sa jag till V att han skulle kolla på sitt nattduksbord. Det tog väl ett par sekunder innan V förstod. Han visste ju inte vad två streck betydde om det var positivt eller negativt. Men sen…………….. LYCKA❤!!!!IMG_2484.JPGÅ i söndags gick vi in i v.16. Jag tycker tiden fullständigt rusar iväg och det känns nästan som att jag inte hinner med!!! Nu har alla konstiga cravings nästan lagt sig och jag kan laga och äta all mat igen. Det har alltid varit lite trixigt de första veckorna av mina graviditeter för jag har  absolut inte kunnat äta vissa saker som jag vanligt vis älskar och tvärtom. Denna gången har jag mått superilla om nätterna och vaknat av illamåendet. Det har också vänt nu – skönt!! Jag har dock inte kräkts (inte med någon av mina graviditeter) utan ”bara” mått illa. Tröttheten har varit helt förlamande denna gången. Jag har bokstavligen däckat i soffan en kvart efter middagen dvs runt 18.15. V och jag hann knappt prata med varandra de första tretton veckorna för jag somnade så tidigt!!! Men det har också vänt nu – jätteskönt!

Så. Det enda som som är frustrerande i denna graviditeten är att jag varit tok-förkyld från v.5. Å då menar jag tok-förkyld som i atjo-atjo-prosit, rinnande näsan, inte sova om nätterna p.g.a att näsan rinner och man är täppt. Så det drar energi deluxe vill jag lova. Å det känns som en så himla ”onödig” gravid-åkomma liksom. Förkylning!! Det är ju trist när man är förkyld i en vecka i vanliga fall liksom, men nu är jag inne på elfte förkylnings-veckan!!! Gaaaah!! Inte konstigt jag är trött!!!! V påminde mig lite snällt om att jag faktiskt var förkyld fram tills dess att kejsaren kom ut, förra gången jag var gravid. Men då jobbade jag inte och vilade massor. Så kämpar på med förkylningen men njuter av min graviditet som förövrigt är helt fantastisk och njuter av magen som växer och växer!

Vilket mirakel ändå, att skapa en människa. En får faktiskt lov att vara trött då, eller hur!😍?!?

Om du är gravid, vilken vecka är du i??

KRAM

// Inredningsfrun