Det där med att vara med på bild!

 

_MG_0641.jpgAlltså.

Vs reaktion när han såg dessa bilder på mig och kejsaren var ”vi har ju typ inga bilder alls på mig och killarna eller oss alla fem!!” Å jag svarade att han knappt hinner fota mig och Kejsaren tillsammans för en endaste bild till bloggen och det ju då så klart blir fem gånger svårare att få med oss alla på bild. Å så är det. Vi är verkligen superdåliga på att ta oss tiden att faktiskt ta en bild när vi är samlade.

Å när jag ser igen om min bildström på telefonen eller på datorn så blir det verkligen jättetydligt;  Jag har bilder på tårtor, mat, möbler, blommor e.t.c men bilder på någon av oss i familjen är det mycket värre med. Huuuua så tragiskt, egentligen! Jag måste verkligen skärpa till mig!!!_MG_0644.jpgSå jag är ju så klart otroligt tacksam att Olof var snabb fram med kameran och knäppte några spontanbilder på mig och kejsaren, när han och Helena var på besök för någon vecka sedan. För detta är verkligen ögonblicksbilder deluxe. Jag hörde att det smattrade till och bilderna var tagna.  Kejsaren i blöja och jag i säckig hållning i soffan. Men ack så härligt verklighets-ljuva!!!!

Jag tänker att jag vill förstora upp dessa och rama in. Men jag funderar på om jag ska välja färg eller svartvitt. Jag älskar ju svartvita fotografier men jag älskar även kejsaren röda små gosiga kinder. Så vad säger Ni!?!? Färg eller svartvitt?? 

Å vad tror Ni? Kommer kejsaren att bli rödlätt precis som jag är? Just nu tenderar det iallafall till det, eller vad säger Ni?? _MG_0638.jpgVi har kört VAB här hemma hela veckan. Någon konstig form av mag-åkomma med diverse olika kroppsvätskor från alla möjliga hål och kanter, utan att vara för detaljerad hahahaha. Själv har jag ”bara” haft magkrämpor deluxe och hade detta inte varit min fjärde graviditet så hade jag nog varit orolig för att det varit något fel på ”bebis-magen”. Men detta är något annat. Säkert någon bacilusk som passerar systemet i en mildare variant än vad kidsen har fått här hemma.  Tradigt är det iallafall.

Nu blir det att kasta sig i bingen. Känns som att jag gått igenom en torktumlare! Är helt färdig!!!

KRAM

// Inredningsfrun

 

 

Det där med v.22!

IMG_3227Alltså.

Då var vi inne  vecka 22. Hej å hå vad tiden går!

Jag mår prima, men den där förkylningsinfektionen hänger fortfarande i med full kraft. Mest tar det på krafterna om nätterna, då jag får sova med tre kuddar under huvudet för att jag är så täppt i näsan. Å så har jag gamla kökshanddukar (ni vet sådan där som blivit slitnas och galet mjuka) att snyta mig i eftersom jag har så ont under/i näsan av allt snorande. Så sömn blir det inte många timmar av (plus kejsarens nattskräck som fortfarande härjar).

Men.

Förutom det så har jag i skrivande stund typ noll gravid-åkommor. Förutom kronisk förkylning då, hahahahha!!!

Det enda som jag kan komma på  hur denna graviditeten skiljer sig från de tre tidigare, är att jag har fått himlans torr hud. Fötterna är typ kaos (dock på bättringsvägen efter ett testat en ny produkt som jag lovar att tipsa om inom kort). Å min hud i ansiktet, som de andra graviditeterna inte haft en endaste liten finne och fullständigt strålat, har denna gången varit helt tvärtom. Jag har fått hormonutslag som påminner om finnar men de är bara fyllda med typ vatten och går inte att klämma. De lägger sig som ett band på nedre delen av kinderna och fram till munnen. Någon mer som känner igen det här??Plus att det liksom inte spelar någon roll med vad jag smörjer med, torr, torr, torr!!! Å håret!!! Det är typ flottig heeeela tiden.

Det kanske stämmer det där med att om man väntar pojkar så behåller man sin ”skönhet”, men när man väntar flicka så suger liksom flickan ur all kvinnans skönhet. Garanterat ingen evidens i detta gamla påstående, men i mitt fall stämmer det på pricken. Nåväl.

Kroppen mår prima iallafall och det är banne mig det viktigaste! Jag har ju ett par veckor kvar att tuffa på, så jag får vara glad och tacksam så länge den fungerar som den ska.

Ni som väntar tillökning; Vilken vecka är ni i nu?

Nu är det dax att natta kejsaren. Å snart ska jag krypa upp i soffan med mina andra tre grabbar och kolla Harry Potter. Vad ska ni hitta på, finingar? 

KRAM

// Inredningsfrun

Det där med att få en flicka!

IMG_2885.JPGAlltså.

Jag har ju inte ens hunnit berätta att vi varit på rutinultraljud i förra veckan. Å för mig har jag faktiskt blivit mer nervös inför varje UL. Vid första barnet är man ju bara överlycklig över att få se sin första bebis och har ingen koll på HUR mycket de faktiskt kan se och mäta. Så nu med fjärde är man (iallafall jag) mycket mer nervös eftersom man ju vet hur mycket information man får och man vill att allt ska se bra ut.

Å det gjorde det. Förutom en sak som gjorde mig både konfunderad och chockad. Jag såg direkt att det saknades en sak…. en snorre!!! Efter idogt letande (barnmorskan verkligen letade) så konstaterade (med viss försiktighet så klart, you never know) hon följande; Vi väntar en flicka!!!

Va?? Va?!?! Va!!! VAAAAAA!!!!!!! IMG_2882.JPGJag blev helt chockad! V också. Vi var så inställda på en fjärde pojk att vi liksom inte ens tänkt tanken på något annat.

Bebisen mådde perfekt och allt såg super ut. Förutom (enligt mig) att det fattades en snorre. Iallfall där och då i det ögonblicket. Jag är och har alltid bokstavligen varit livrädd för att få en flicka. Vet ej varför men det har alltid känns otroligt främmande för mig. Jag har har liksom alltid haft ett komplicerat förhållande till mig själv och har alltid haft svårt att ”förstå” andra tjejer. Både som barn och som vuxen. Som om att vi inte talar samma språk. Å att därpå ytterligare skopa över samhällets normer kring hur en tjej ”bör” vara och förväntningar på kvinnor i allmänhet. Det blir för mycket för mig att ta in. Å att min lott i livet är att fostra pojkar till män som inte hatar kvinnor utan som ser på kvinnan som en jämlike, stark och likasinnad. Lite så har jag känt. Å så väntar vi nu en flicka

Förvirringen i min själ och kropp är total. Jag vet att jag kommer att känna annorlunda inom kort. Men just nu har jag inte riktigt förlikat mig med detta. Jag vet att hon kommer komma med lika stor självklarhet in i detta liv som kejsaren gjorde och jag vet att hon valt mig av en anledning. Så jag tar in känslan. Och börjar med att vänja mig vid att inte säga lillebror till magen och smakar lite försiktig på ordet ”Lillasyster”. Känns främmande och spännande! Å sprängfyllt med kärlek!

KRAM

// InredningsfrunIMG_2890.JPG

Det där med hur jag plussade och v.16!

IMG_2484.JPGAlltså.

Jag tänker att det ändå är dags att briefa er lite kring min graviditet. Vi har ju ändå gått in i vecka 16 nu menar jag och ni har ju egentligen bara fått reda på att vi väntar tillökning😊 ! IMG_2476.JPGHur och när plussade jag egentligen?

Jo.

Nu i efterhand förstår jag att kroppen reagerade på att jag var gravid redan i v.2. V och jag var iväg på fest och jag mådde så himla illa efter bara ett glas vin, så jag drack mest vatten den kvällen. Två dagar senare och kände jag exakt likadant efter ett glas bubbel och tok-somnade i soffan innan kl.22 en lördag. Inte likt mig!!! Ytterligare någon dag senare hade vi  varit iväg på middag hos goda vänner och på vägen hem i bilen höll jag på att spy och mådde så sjukt illa, återigen efter knappt ett glas vin. Då letade jag reda på ett gammalt gravtest och tänkte att jag skulle ta det morgonen efter. Då var det sju dagar innan beräknad mens.

Å så klart kunde jag ju inte sova en blund den natten. Jag berättade inte något för V för då skulle han inte heller kunna sova. Så vid 04.00 på morgonen kunde jag inte hålla mig längre utan smög upp och började fumla med förpackningen och kissade på stickan. De där minuterna som man ska vänta är ju ooolidliga men jag KÄNDE att jag var gravid. Jag visste liksom att jag skulle se två streck så jag var ju helt adrenalin-stirrig och bara skakade i hela kroppen. Någon som känner igen sig i kissa-på-stickan-darret?!?!IMG_2489.JPGÅ visst var det två streck på stickan!!! Så jag sprang ner i köket och började leta efter något att skriva på och hittade ett förra årets julkort med allt tre grabbarna sittandes i soffan. Å i mörkret klottrade jag ner på en post-it-lapp  ”Nästa år sitter det fyra barn i soffan…” . Ja, ni ser ju hur ivrig jag var!!! Man kan knappt läsa min handstil hahahha. Å nu när jag tänker efter, vad menade jag med nästa år!?!? Det är ju faktiskt i år som det kommer sitta fyra barn i soffan hahahaha. Snacka om adrenalin-jag-är-gravid-påslag-deluxe!!!!

Jag smög tillbaka upp till sovrummet och la stickan och julkortet på Vs nattduksbord. Jag tror faktiskt att jag lyckades somna om en stund. Kejsaren vaknade en stund senare och jag sprang in och hämtade honom in till vår säng. Då vaknade V till också och då sa jag  till kejsaren något i stil med ”du ska bli storerbror” och V svarade lite sömndrucket ”ja det kan vi ju hoppas på….”. Då sa jag till V att han skulle kolla på sitt nattduksbord. Det tog väl ett par sekunder innan V förstod. Han visste ju inte vad två streck betydde om det var positivt eller negativt. Men sen…………….. LYCKA❤!!!!IMG_2484.JPGÅ i söndags gick vi in i v.16. Jag tycker tiden fullständigt rusar iväg och det känns nästan som att jag inte hinner med!!! Nu har alla konstiga cravings nästan lagt sig och jag kan laga och äta all mat igen. Det har alltid varit lite trixigt de första veckorna av mina graviditeter för jag har  absolut inte kunnat äta vissa saker som jag vanligt vis älskar och tvärtom. Denna gången har jag mått superilla om nätterna och vaknat av illamåendet. Det har också vänt nu – skönt!! Jag har dock inte kräkts (inte med någon av mina graviditeter) utan ”bara” mått illa. Tröttheten har varit helt förlamande denna gången. Jag har bokstavligen däckat i soffan en kvart efter middagen dvs runt 18.15. V och jag hann knappt prata med varandra de första tretton veckorna för jag somnade så tidigt!!! Men det har också vänt nu – jätteskönt!

Så. Det enda som som är frustrerande i denna graviditeten är att jag varit tok-förkyld från v.5. Å då menar jag tok-förkyld som i atjo-atjo-prosit, rinnande näsan, inte sova om nätterna p.g.a att näsan rinner och man är täppt. Så det drar energi deluxe vill jag lova. Å det känns som en så himla ”onödig” gravid-åkomma liksom. Förkylning!! Det är ju trist när man är förkyld i en vecka i vanliga fall liksom, men nu är jag inne på elfte förkylnings-veckan!!! Gaaaah!! Inte konstigt jag är trött!!!! V påminde mig lite snällt om att jag faktiskt var förkyld fram tills dess att kejsaren kom ut, förra gången jag var gravid. Men då jobbade jag inte och vilade massor. Så kämpar på med förkylningen men njuter av min graviditet som förövrigt är helt fantastisk och njuter av magen som växer och växer!

Vilket mirakel ändå, att skapa en människa. En får faktiskt lov att vara trött då, eller hur!😍?!?

Om du är gravid, vilken vecka är du i??

KRAM

// Inredningsfrun

Det där med att ta på min gravid-mage!

IMG_1886.JPGAlltså.

Jag läser ofta i både debattartiklar, föräldrar-tidningar och olika mama-trådar kring det här med gravidmagar och do-not-touch-diskussioner. Det talas om stopp-skyltar och rör-inte-min-mage och tonen är ofta hård och många är riktigt förbannade. De allra flesta tycker ju att det är skitjobbigt, obehagligt och kränkande när främmande människor kommer fram och gratulerar och tar sig friheten att klappa på gravidmagen. Men inte jag. Jag har aldrig haft några som helst problem med detta utan tycker snarare att det är mysigt att någon hyllar mitt barn genom en sådan naturlig (för mig) sak som beröring. Å så har jag känt sedan jag blev gravid med Stora för snart 11 år sedan. Å jag minns när jag som höggravid med Lilla och hade min slutpraktik i en åk.2 och magen blev klappad och kramade dagarna i ända av nyfikna barn. Å sedan kom Lilla ut som en riktig liten kelgris och som älskar beröring. Precis som om han började redan där i magen att njuta av värme och närhet.

Men själv klart finns de gränser även för mig. Men man får ju gärna fråga först och kanske känna av läget, men annars tillhör jag kategorin ”min-gravidmage-och-bebis-får-ni-gärna-sprida-kärlek-till.

För i ärlighetens namn; Finns det något vackrare än att bära liv?!?! Jag klappar gärna på gravidmagar själv när jag inte är gravid. Men jag frågar ju så klart först.IMG_1822.JPGNi som hängt här inne på bloggen ”känner ju mig” vid det här laget och ni ser mig aldrig lättklädd eller så (med syfte på bilderna ovan. Men när jag fick äran att vara med i en kampanj för Twilfit så tackade jag ja direkt. Som min egna lilla power-hyllning till kvinnan, moderskapet och mamativismen. Alla är lika vackra oavsett! Å jag känner mig aldrig så full av liv som när jag är gravid. Varenda liten millimeter av min perfekt operfekta kropp är fantastisk! Gravidhormonerna är som en mental smekning till mitt annars så piskande jag.

Här hemma har vi hunnit med både badhus, ommöblering och förflyttning av killarnas rum (kontoret är numera under trappan, Stora har tagit över kontoret och Lilla har fått ta Storas rum) vilket har tagit heeeela dagen. Jag har så klart inte burit en pinal utan vi ringde in bärhjälp. Någon fördel med att vara preggo måste en ju få ha, hahahaha! Har dessutom fått stränga order från min läkare att ta det lugnt och vila så mycket jag kan. Min kropp är ansträngd och en smula stressad och det är därför jag heller aldrig blir fri från den här envisa förkylningen som jag dragits med sedan julafton.

Nu ska jag kasta mig i soffan och hålla tummarna att natten bli friktionsfri. Hosta, förkylning och halsont är tydligen något som inte vill försvinna här hemma – bläää!

Hoppas att ni har haft en härlig söndag. Har ni hittat på någon speciellt? Såg ni Mellon igår? Jag kämpade på och såg alla bidrag innan jag tok-däckade. Har inte varit uppe så länge sedan nyårsafton. Preggo-livet alltså. Trött konstant hahahah!

KRAM

// Inredningsfrun

Det där med att bryta ihop!

Alltså.

Efter en natt med väldigt lite och orolig sömn blev det äääntligen morgon och dags för vårt första rutin ultraljud med bebis nr.4. Jag kan ärligt talat inte säga varför jag var så nervös denna gången. Har känt mig ängslig ett par dagar och nervös eftersom jag vet vad det innebär att få barn efter 35 år. Dessutom har vi valt att göra att KUB-test och skulle få reda på sannolikheten på det idag, när alla mätningar var gjorda.  Bara genom att kliva in genom dörren till ett UL i min ålder och historik är sannolikheten att barnet har kromosomförändringar 1/50. Ett ställningstagande jag inte mentalt var redo för (efter alla mätningar visade sannolikheten 1/500)

Iallafall.

Så sitter vi där, jag och V, hand i hand i väntrummet. Idag på internationella kvinnodagen. Där och då går det ett rus av tankar, känslor och tacksamhet över mig. Så när vi äntligen blir uppropade och barnmorskan lägger den nu så mera bekanta kalla gelen över magen och vi ser vårt barn för första gången, ja, då bröt jag ihop i tårar. Det är alltid en speciell känsla att se sitt barn för första gången och jag blir lika berörd varje gång. Ni kanske tänker att ”det är väl ingen biggie vid fjärde barnet” men det är det. Å den känslan blir faktiskt mycket starkare för varje barn. Eller iallafall har det blivit och känts så för mig. Det är ju inte bara en konstig, osammanhängande klump som flyter omkring i svartvitt som man knappt kan urskilja, utan det är ett liv, en verklighet, ett syskon, ett barn, en framtid som man ser på monitorn. Å alla de där känslorna svämmade över mig totalt idag. Lyckan och tacksamheten över att återigen får vara med om denna välsignelse och gåva. Å att idag på internationella kvinnodagen hylla min egna rätt att vara kvinna med att fått se vårt barn för första gången. Att få möjligheten till bra sjukvård och tryggheten att få föda i ett land som Sverige. Inte konstigt att Victor fick springa och hämta papper att torka tårarna med. Å allt var precis som det skulle med barnet och allt såg bra ut. Å så han vinkade dessutom till oss där inifrån magen. Å så lite mer gråt på det!!!

Så.

Idag firar jag livet på så många sätt. Livet som växer inom mig och livet som kvinna! Å jag tänker på alla er härliga kvinnor som jag fått lära känna och som hänger med mig på mitt äventyr genom upp och nedgångar genom livet. Tillsammans är vi starka men var och en är vi också oövervinnerliga! Glöm aldrig det!

KRAM

// InredningsfrunIMG_1970.JPG

Det där med att vänta nr.4!

IMG_1423.JPG

Ja, det är ingen tvekan om rubriken i detta inlägg.

  Vi väntar nr.4!

Lyckan är total och har överväldigat oss alla! I september kommer efterlängtad bebis.

Så. Idag firar vi både Vs födelsedag (som är imorgon – GRATTIS älskling) och att det snart blir ännu en människa till att älska.

Vi väljer att berätta ganska tidigt in i graviditeten eftersom vi tror på att man inte kan vara lycklig i onödan. Å lycka vill vi så klart dela med er!  Å oavsett utfallet, så är vi lyckliga nu och det är en jäkla välsignelse i sig!!!

Livet alltså!!! Ett enda stort mirakel!

KRAMAR från oss alla till er alla

// Inredningsfrun med lyckliga killar