Det där med att barfotavandra!

IMG_4971.JPGAlltså.

Det är något alldeles speciellt med att gå barfota. Att få känna mjukt gräs eller solvarm sträv asfalt mot fotsulorna. Det känns naket, avskalat och en smula förväntansfullt. Vad kommer nu?!?Vågar jag ta steget fullt ut från gräset och mötas av de runda mjuka stenarna på grusgången eller trampar jag då på en kantig hård sten som får mig att krokna på mitten och gå mer försiktigt!?!

Om jag alltid går mjukt, behåller jag mina mjuka, lena fötter och vågar inte chansa om något ovant eller annorlunda skulle kunna inträffa. Men om jag istället går över grus och sten, som till en början känns en smula obehagligt, hårdnar snart fotsulorna. Gruset och stenen känns knappt längre när jag går. Jag lär mig dessutom att blicka framåt och kan snart förutse vilka stenar jag ska gå runt eller kliva över för att bespara mig onödig smärta och obehag, men allt det där andra smågruset, som är livet, trampar jag bara vidare på.

Går vidare. Lever. Andas. Älskar.IMG_4981.JPGDet är något väldigt speciellt med att barfotavandra. Bokstavligen i allmänhet och i livet i synnerhet. Å jag tänker att vi människor väljer olika vägar att vandra på. Vissa väljer att alltid gå mjukt och försiktigt och bryter ihop totalt vid minsta lilla gruskorn under foten. Andra, tja, de biter ihop de första stegen av barfotavandringen och härdar snart fötterna till att lära sig hantera livets stora och små stenar. Å lite så här försöker jag tänka när det kommer till mina barn. Att jag inte kan skydda dem från allt. De måste få kliva på vassa stenar emellanåt för att göra barfotavandringen, som kallas livet, lite lättare att hantera. Jag finns alltid där och tröstar, lyssnar och tryggar upp så att det vågar ut på grusvägen igen för de vet att gräset, tryggheten, jag, alltid finns kvar.

Å det blir även en påminnelse för mig. Att jag vet att det alltid finns ett val. Vissa stunder i livet behöver jag få vila i det mjuka gräset för jag vandrat för länge på ojämn mark och min själ är trött. Å genom mina barn, påminns jag om detta. Jag har alltid ett val. Det finns alltid ett val. IMG_4973Å just nu, när luktärtens milda doft och grönska möter grusig asfalt,  blickar jag framåt mot sommarhorisonten och barfotarvandrar vidare genom livet.

Starkare. Tryggare. Snällare, mot mig själv.

KRAM

// InredningsfrunIMG_4985.JPG

Det där med att firat med kärlekskramp!

IMG_4556.JPGAlltså.

Jag är en sucker för traditioner. Alla slags traditioner egentligen, både stora som små. Å en av de senaste årens traditioner är nationaldagsfirandet hos svärisarna. IMG_4579.JPGIMG_4570.JPGIMG_4573.JPGIMG_4559.JPGIMG_4604.JPGIMG_4608.JPGDet är tredje året nu som vi och mina päron samlas hemma hos Vs föräldrar. Där vankas det alltid bubbel för att fira vårt vackra land, en massa god mat, spel och lek (blodigt allvar dock… iallafall för vissa av oss…. host, host host…..) och min mors ljuva crisptårta till kaffet. En väldans trevlig tradition i precis alla bemärkelser.IMG_4655.JPGFrån att varit en smula kyligt och blåsigt under dagen (man har ju blivit bortskämd med tropisk värme ett par veckor nu) så bröt solen till sist igenom. Ljuvligt! IMG_4554.JPGIMG_4560.JPGDär och då slår det mig, som en mental käftsmäll, att mina små underbaringar har blivit stora!!! Kärleken börjar banka i bröstet som om den behöver bryta sig ut. De sedan länge numera accepterade tårarna som alltid kommer när hjärtat säger sitt, bränner i tårkanalerna och jag går undan en stund för att andas in och ut all kärlek innan för bröstbenet. För det är  så det känns att nästan älska halvt ihjäl sig. Det gör ont, fast på livets egna, speciella sätt!IMG_4565.JPGIMG_4567.JPGIMG_4566.JPGAtt känna in sig själv och acceptera allt vad det innebär, är den viktigaste kärlek som jag behöver bemästra. All annan kärlek pockar ändå alltid på inombords, redo att explodera i oceaner av oändlig kärlek. Jag älskar nästan alltid för mycket. Så att det gör ont. Å jag letar ständigt efter balansen i mitt starksköra, högsensitiva jag. IMG_4584.JPGDet är därför jag behöver ensam-andas, det är livsviktigt för mig. Att kunna gå undan en stund, bara vara. Jag har gjort det sedan jag var liten, stängt in mig, velat vara själv. Mina egna känslor och tankar har varit tillräckliga för mig att hantera utan att behöva analysera någon annans.IMG_4636.JPGIMG_4623.JPGIMG_4599.JPGSå. Jag smyger undan en stund och ställer mig i skuggan av den prunknande rosenbusken bakom huset, där vi nyss kastade pil. Jag andas, låter tårarna bränna klart. Låter kärlekskrampen i bröstet får mjukna och stilla sig. Det tog mig 38 år att förstå, hur jag ska förstå mig själv. Att det är ok att gå undan ibland och samla in och ihop alla utspridda känslor. Återsamla sin kärlekstrupp i bröstet igen.

 

Tänk ändå vilken tur att jag kom på det nu! Livet har ju precis börjat!

KRAM

// InredningsfrunIMG_4589.JPGIMG_4593.JPGIMG_4594.JPG

 

Det där med detaljerna!

IMG_4404.JPGIMG_4392.JPGAlltså.

Har ju knappt hunnit berätta om helgens homestyling av en liten pärla mitt inne i Kalmar centrum. Denna kunden valde först att göra en konsultation där vi tillsammans gick igenom vad som behövde göras i lägenheten och därefter vad kunden själv kan förbereda och städa undan. Detta underlättar för kunden inför den kommande flytten då allt ”onödigt” som inte används så ofta packas ner i flyttkartonger –  praktiskt och tidssmart! IMG_4393.JPGSedan bokade kunden även en homestyling. Jag har utgått från det som finns i lägenheten när det gäller alla möbler, mattor et.c och därefter har jag adderat lite ”lull-lull” för att fylla upp och ge lägenheten den där sista touchen. Ni som hängt här ett tag vet ju att jag har en förkärlek till Kajsa Warg och ”Man tager vad man haver” och det är den röda tråden för mig när jag homestylar. Att binda ihop husets/lägenhetens karaktär med de ting och möbler som finns där och därefter handplocka utvalda detaljer som förstärker det redan befintliga. Det är my thing!!!IMG_4400.JPGIMG_4401.JPGIMG_4398.JPGIMG_4399.JPGIMG_4396.JPGUtmaningen blev att att få ihop det stora jaktintresset som präglade lägenheten (de uppstoppade djuren på väggen fick dock ryka) med det fräcka tok-turkosa tonårsrummet och litet gästrum. Istället för att försöka tona ner ner det turkosa så gick jag på tonårs-rumskänslan. Å det lilla gästrummet intill gjorde jag om till en härlig walk-in-closet. IMG_4370.JPGTurkos-fest i tonårsrummet! Vad passar väl bättre än en spegel med belysning och lite härliga prints på väggen?!?!
IMG_4363.JPGIMG_4366.JPGIMG_4362.JPGIMG_4368.JPGIMG_4367.JPGIMG_4377.JPGJag lovar att lägga ut länk när lägenheten ligger ute på Hemnet (har du frågor så kontakta ansvarig mäklare på Svenska fast – Katrin Franander. Tills dess bjuder jag på lite detaljbilder på lull-lullet. Håll tillgodo!IMG_4381.JPGIMG_4389.JPGIMG_4387.JPG

IMG_4383IMG_4384 (2)IMG_4386.JPGSå. Håll utkik efter denna lilla pärla!

KRAM

// Inredningsfrun

 

Pssssssssssssssssst…… Du vet väl att du kan maila mig för konsultation och tips och råd både när det gäller hela ditt hem, enstaka rum eller din altan/balkong? inredningsfrun@gmail.com 

Pssssssssssssssssssst….. Igen! Alla blommor kommer från Kalmarfloristerna. Kalmars personligaste och mest återbruks-vänliga floristbutik!

IMG_4364

Det där med magkänslan!

IMG_5956.JPGAlltså.

Idag ligger regnet i luften här i Kaaaalmaaa. ingen vidare uppladdning inför 1:a advent men – hey – inget kan få mig ur feeling nu. Nedräkningen har börjat. IMG_5964.JPGDet är så mycket som snurrar i mitt liv just nu. Kejsaren, som varje dag är en påminnelse om livet och att var mindfull och att känna med hela hjärtat och kroppen, i symbios. Han ger så mycket kärlek att jag inte trodde det var möjligt. Det är verkligen sant, min teori om att hjärtat växer för varje barn.IMG_5960.JPGIallafall.

Även jag:et är i full gång med att prova nya livsstrategier och applicera dem på vardagen, kärleken och livet som tre barns-mama. Vad måste jag göra? Vad kan jag strunta i? Hur mycket ork har jag idag? Tre väldigt lätta frågor om man bara läser dem rakt upp och ner. Desto mer komplexa och svårare att applicera i en tre barns-mamas liv med utmattningsdepressions historik. Men. Jag känner mig själv så mycket bättre nu än förr, både mentalt och kroppsligt. Inte bara lyssnar på magkänslan utan vågar följa den, vilket har gett 100%-igt resultat. Jag är bra på att känna in. Känslan är mitt starkaste vapen i precis allt. Att vara HSP:are med för mycket känslor hela tiden är en match i sig, men det ger så otroligt mycket tillbaka. Magkänslan. Min bundsförvant, livskamrat, bästa vän och högre jag. Jag följer den och riktar min inre värderingskompass efter den. Varje dag, varje val.IMG_5923.JPGMagkänslan leder alltid in mig på nya outforskade vägar, ibland jobbiga och skrämmande vägar. Å det är ju när jag står där och känner mig en smula vilsen och ensam som magkänslan håller min hand, viskar från den varmaste delen av mitt inre, att fortsätta känna. Våga känna! Våga fortsätta gå, söka och finna!

Å ja, mina kära. Jag vet att magkänslan har något på gång för mig, just nu. Jag känner det i hela mitt system. Jag vet ännu inte vad det är, men, när det har landat är det bara att följa med känslan. Följa flowet!

Livet ändå. Vackert, skrämmande och med magen i centrum :).

Nu, pappertisdag. Snart, kaffe-paus.

KRAM

// Inredningsfru

Psssssssssssssst….. Lite pic från förra veckans tripp till baby-cafeét på Paradisverkstaden. Don´t miss it imorgon! Kläder från MILK Copenhagen (jag har M  i alla kläder), kejsare  från Moder jag.

IMG_5969.JPG

 

 

Det där med GlamMom!

IMG_4946Alltså.

Jag måste bara kasta in ett litet tipstips!

Jag har sedan kejsaren kom tryckt er långlökarna i en bomullsbh. Förvisso en mjuk och bekväm amnings-bh, men heeelt utan stöd. Inte bra för rygg och axlar –ajouchochajigenIMG_4909Å alla som ammar vet att det är höjden av stresspåslag och allmänt självplågeri att ta med bebis in i provhytt för att prova amnings-bh.

 

IMG_4907Så.

När jag drog hem vinsten (amnings-bh + trosa) i GlamMoms insta-tävling i förra veckan, var det en glädjes suck som drogs här hemma. Äntligen en snygg och bekväm BH som både ger stöd och fyller amningsfunktionen perfekt. Vad som tidigare kändes som 8 kg långlök förvarat i ICA-kasse känns det nu mer som 2 kg i lyxförvar. Rygg och axlar säger TACK och nöjd mjölkproducerare lika så! Å så ett par bekväma och snygga trosor tll det. Jamen ni fattar lyx-känslan!!! Lite woop woop på den!IMG_4944Min modell heter Ophelia och ni hittar den HÄR. Det får bli mitt tipstips så här på lördagsmorgonen. Jag har bara testat denna modellen än men lovar att ge er en update om jag provar någon mer modell som jag vill tipsa om.IMG_4940

Nu, väcka familj. Snart, långfrulla!

KRAM

// Inredningsfrun

Psssssssssssst….. TACK alla ni för uppmuntran av MAMATIVISM-ordet jag skrev om igår. Bilden nedan får symbolisera MAMATIVISM för mig. Oretuscherat, glädjefylld, naturlig (hej ansiktsmasken på) och precis rakt upp och ner. Inga konstigheter. Alla unika! Perfect is boring, eller vad säger Ni! Nu ändrar vi normen – tillsammans. Å till er som gillar MAMATIVISM lika mycket som jag # gärna dina inlägg med #mamativism så sprider vi budskapet till fler.

IMG_5137.JPG

 

 

Det där med att plockat fram en gammal goding!

IMG_4691.JPGAlltså.

Fördelen med att fem personer delar på fem garderober (borde inte en garderob var räcka eeeegentligen!!?!?) är att jag fått kasta in alla smycken som jag en gång hade fint sorterat i byråer och hängandes på väggen uppe på loftet. Å vad är fördelen med det kanske du undrar!??! Jo, eftersom jag av naturen är aningens (jätte) lat och bekväm så orkar jag sällan ta de 11 trappstegen upp för att leta smycken, utan tar alltid samma samma som jag har inne i badrummet.IMG_4714Men.

När jag väl do the effort och knallar upp på loftet så blir det ju som att gamla godingar blir som helt nya eftersom jag glömt bort dem – peeeerfeeekt!!!!IMG_4681.JPG

IMG_4702.JPGSå.

Igår plockade jag fram två gammal godingar från Lotta Jewellery som fick pryda öron och hals.IMG_4715.JPG

IMG_4680.JPGTänk så bra med att ha trång i garderoberna -gammalt blir som nytt – yeay!

Nu, fix-i-ordning. Snart, läsa nytt inredningsmagasin.

KRAM

// InredningsfrunIMG_4687.JPG

Det där med att se mig genom Hans ögon!

IMG_4563.JPGAlltså.

Idag höll Han i kameran. Han som i min V.

Han som ser allt som inte jag ser. Han som tycker om allt det där som jag inte tycker om. Han som är snäll mot allt det där som jag inte är snäll mot – hos mig själv.

Han ser mig, för den jag är, inte för någon som jag tycker att jag borde vara. Han tycker om alla de där skavankerna som liksom slitit utsidan, men som ger tecken av att jag levt fullt ut. Han ser dem på ett sådant sätt, som om att han inte ser dem. Å han tar in hela mitt väsen, med alla brister, skavanker och slitningar och kramar om. För vissa dagar glömmer jag helt bort att vara snäll mot mig själv. Pekpinnar hit och pekpinnar dit. Sliter och drar i hud och skinn som om att det skulle få den att bli slätare, mindre ärrad av livet och tiden.

IMG_4582.JPG

Å då är han där. Å ser mig. Förevigar, genom ett finger mot utlösaren. Förevigar lår och fladdrig mage som försökts döljas genom lång kofta och rynkor som absolut gör sig bäst på ett par meters avstånd och aldrig nära, nära. Men nära kommer han, med kamerans icke-förlåtande kritiska öga.

Å när jag sedan sitter framför datorn och ser på bilderna som Han fotat, så ser jag mig själv genom Hans ögon. Å det är faktiskt inte så farlig som jag själv målar upp i mitt huvud. IMG_4557

Å dessutom är jag ju faktiskt en helhet, en person, ett jag. Inte bara ett par lår, en rynka eller fladdrig mage. Jag är ju jag tack vare allt det där. Tiden och livet som formar mitt inre likväl som yttre. Å när jag nu börjat läka mig själv inifrån,  är det inte en dag för sent att börja vara mer förlåtande utifrån. Å herregud! Vi är ju inne på slut-tampen av 2017 och att försöka se ut som ”normen” känns ju väldigt gammalmodigt. Eller vad säger ni!?!? Alla olika lika och lika olika.

Å jag, tja…. jag lovar att börja försöka se på mig själv genom Hans ögon. Det blir så himlans mycket mer snällare då.

KRAM

// Inredningsfrun

IMG_4570.JPG