Det där med att svara på era frågor!

IMG_1620.JPG
(innehåller adlinks)

Alltså.

Nu har jag samlat ihop ett gäng av era vanligaste frågor och ska försöka svara på dem så gott det går.

Vad jobbar du med? Är du utbildad lärare?

Jag jobbar dels med mina sociala medier och som homestylist på konsultbasis. Å dels arbetar jag 100% på en skola där jag de senaste sju åren har jobbat som pedagog/assistent och ”en-till-en-lärare” till npf-elever och barn i behov av särskilt stöd. Jag har läst fyra år på universitet och är utbildad lärare med inriktning 0-12 år med specialisering i engelska, matte, svenska och NO (tekning, fysik, kemi och biologi).

Knakande äktenskap, vad hardu för tips? 

Tja, uppenbarligen inga bra eftersom jag har en skilsmässa bakom mig hahahaha. Nä skämt å sido. I alla typer av förhållande (inte bara i ett äktenskap) ska man alltid fråga sig hur man mår i det förhållandet. Utgå ifrån att du aldrig kan ändra på en annan människa. Du kan ju bara tänka på hur svårt det är att ända sig själv, sina tankar och sina vanor, det är svårt! Se vad ni har för gemensamma värderingar och utgå ifrån dem. Kompromissa! Välj dina strider. Du kan inte gå vinnande genom allt. Saker som du tycker är viktiga (barnuppfostran, föräldraledighet, sex, sömn mm) kan du förmedla på ett sätt som inte blir ett krav till den andra. Håll en öppen diskussion där ni samtalar, inte kräver saker. Andra saker som inte är lika viktiga får man bara släppa på. Terapi kan hjälpa förhållandet genom att ge det verktyg att kommunicera med varandra. Ha tålamod och var ödmjuk. Tänk att ni är ett team där målet är att leva tillsammans/vara vänner/arbetsrelation på lång sikt. Respekt är A och O. Har man börjat tumma på den och kasta personliga och elaka saker, som man vet gör ont, på den andra har man gått för långt. Det går aldrig att ta tillbaka även om man förlåter. Så. Summa summarum. Respektera varandra, prata med varandra och kriga inte. Känner du att allt är en kamp, påmind dig själv om att du inte kan förändra en annan människa, men att du själv har makten att påverka ditt egna liv och val.

Vad är lycka för dig?

Lycka är ett flummig och flyktigt ord. Lycka är inget man finner, det är något man hittar inom sig själv. Sök alltså inte lyckan hos någon person eller saker, leta efter känslan av lycka inom dig. Tex: Hur mår du exakt i stunden när du planterar blommor/sjunger/spelar piano/springer/sitter i soffan med dina barn? Blir sinnet lätt? Känner du att hjärtat inte väger någonting? DÄR har du lycka! Å även om du bara känner den en kort stund är det ändå lycka. Så försök hitta stunder i livet som du vet får hjärtat att kännas fjäderlätt och tanken ljus. Gör några sådana saker per dag och KÄNN känslan i kroppen, för då är det lättare att känna in stunden nästa gång. Lyckan bryts oftast väldigt snabbt d.v.s någon ropar på dig när du precis satt dig med din kopp kaffe med näsan vänd mot solen (du kanske han ta ett par klunkar kaffe och känna lite värme innan stunden bröts). Men att få ett par sekunders lycka många gånger om dagen är mycket bättre för välbefinnandet än att tro att lyckan sitter i ett konstant välbefinnande som varar under en längre period. Så. Finn den stora lyckan i de små stunderna.

Var får du din inspiration och flow ifrån?

Jaha du. Vet faktiskt inte. Jag har alltid varit kreativ med många tankar som bara ”poppar upp”. Det kan vara att jag känner en doft så hittar jag på ett nytt recept, eller att jag ser något som får kreativiteten att rusa. Det kan vara allt från en pinne i skogen (ni har ju sett alla mina väggbonader som jag brukar veva ihop av gräs och grenar). För mycket inspiration mår jag dock inte alls bra av, då jag alltid har en hjärna som går på högvarv. Så jag kan t.e.x inte kolla i för många inredningstidningar på en gång för då mår jag inte bra. Paradoxalt kanske, men så funkar jag.

Vad använder du för smink? 

Smink har aldrig varit min ”grej”, tycker det är jättetrist. Men. Med åren har mina ögonbryn och fransar, som alltid varit tjocka och jättemörka, blivit glesare och mycket tunnare och ljusare. Så. Jag markerar ögonbrynen med en ögonbrynsfärg (heter det så?!?) som jag haft i säkert fem år nu (dryg som attans). Tycker att det gör jätteskillnad av att bara få bryn i ansiktet. Sedan använder jag ALLTID ögonfransböjare. Det är en lifesaver för mig. Ibland lyxar jag till det med en ofärgad mascara (som egentligen är till för att forma ögonbrynen tror jag) för att liksom få ihop fransarna lite. Använder mascara max en gång i månaden och då är det något alldeles extra jag ska göra :). Nu på vintern tar jag lite highlighter på kindbenen för att få ett litet ”lyft” och glow och därefter lite solpuder under kindbenen. That´s it. (Klicka på länkarna för att komma till de produkter jag tipsar om)

Tips på bra hårprodukter?

Jag älskar DETTA schampot och balsamet och det har räddat mitt hår totalt. Aldrig mera torrt och trist utan glansigt och lättskött – loooove it!

Vad gör du om tio år? 

Nämen gud vilken svår fråga hahahaha. Jag hoppas på att jag har utvecklats mer i min inre resa än rent karriärsmässigt. Så mycket kan jag iallafall säga. Jag är i grunden en nöjd människa, så länge jag har min familj och mina vänner. Så personlig utveckling betyder mycket mer för mig än karriär. Dock har jag en önskan om att kunna coacha och motivera människor mer på det personliga planet. T.e.x hur man går vidare i livet efter tuffa perioder; hur man hittar sitt inre ljus, hur man påverkar sitt liv genom aktiva val, hur man påverkar sina val genom tankens kraft etc, etc. Jag skulle kunna sitta dag ut och dag in och bara prata och reflektera över livsöden och guida i detta hahahaha! Har gjort så sjukt många misstag i mitt liv att jag lätt skulle kunna hjälpa massor av människor att inte gå på samma nitar eller lägga energi på fel saker :D.

Å om tio år bor V och jag  fortfarande kvar i Das Haus, men har byggt ut och fixat trädgård och växthus. Å så har vi fem kids hahahahaha!!!

Vad är det värsta som skulle kunna hända dig?

Nä fy. Jag tänker inte så. Jag tänker tvärtom – vad är det bästa som skulle kunna hända mig? Jag tror att det man tänker, får man. Jag bygger aldrig upp skräckscenarier eftersom tanke då tenderar till att tänka just ”katastrof”. Jag försöker aldrig tänka ”problem” utan jag tänker alltid ”lösning”. Det är inte så att jag förtränger allt som kan gå fel eller hemskheter, men jag lägger inte någon energi alls på att tänka på det. Negativ energi drar så mycket energi. Positiva tankar ger energi. Så det blir ett lätt val för mig att välja vad jag ska tänka på. Det är också en anledning att KBT funkar så bra på mig. Tanken äger inte mig, jag äger min tanke!

Är du rädd för döden?

Absolut inte. Det vore ju jättedumt att vara rädd för det enda i livet som vi vet med säkerhet att vi ska möta. Jag har ju dött massor av gånger i alla mina tidigare liv och kommer dö många gånger igen. Så nej. Döden (min död) är bara slutet på detta livs resa.

Däremot känner jag starkt obehag att tänka på någon annans död och väljer därför att inte lägga ner energi på att oroa mig kring detta.

Dina bästa inredningstips?

Strunta i hur alla andra gör eller vad andra köper. Utgå ifrån det du har och gör det bästa av det. Möblera om, flytta på saker och vips så får de nytt liv. Byt ut små inredningsdetaljer och textilier efter säsong. Återbruka! Gå på loppis och gör gamla möbler till ”nya” genom lite omsorg och kärlek. Finns massor av färger och textilier som kan förändra en möbel i ett nafs. Har målat om möbler så länge jag kan minnas och återbrukar allt från min mormors gamla soppskålar till konservburkar. Det finns massor av DIY-konton du kan inspireras av både på Instagram och i blogg-form – googla!

Häng inte på trender enbart för att de är trendigt där och då. Tänk på de färger och material som du alltid har tyckt om och utgå ifrån dem. Det är bättre att köpa en ljusrosa sammetskudde som du lätt kan byta fodral på om du tröttnar, än att köpa en hel rosa sammetssoffa, för att det är trendigt. Tänk efter både en och två gånger i lite större investeringar och unna dig några nya kuddfodral istället.

Är du rädd för att folk har en viss uppfattning om dig än hur du är i verkligheten?

Nä gud så jobbigt det låter! Jag slutade bry mig om vad folk tycker och tänker om mig redan i början av gymnasiet. Har alltid gått min egna väg och lyssnar aldrig på vad ”folk” säger. Varför skulle jag göra det? Dock har jag genom åren upplevt att familj och vänner tycker att det är jobbigare när det uppstår rykten eller osanningar om mig, än vad jag själv gör. Det är ju i grunden alltid väldigt ”små” och osäkra människor som pratar illa om andra. Skulle aldrig sänka mig till den nivån. I couldn´t care less, faktiskt. Jag är en typisk teflon-gås liksom, allt rinner av mig hahahaha!! Det viktiga är för mig att det som känner mig i verkligheten vet vart de har mig, att de kan lita på att det som berättas i förtroende stannar där. Det tummar jag inte en millimeter på.IMG_1618.JPG

Vill du har fler barn? 

Vill och vill. Barn är definitivt en gåva som jag inte tar med en klackspark. Har haft många missfall och är inte en person som ”bara blir gravid”. Men ja, jag vill gärna ha flera syskon till mina tre underbaringar. Tycker att det är fint att kunna ge dem livslång kärlek i form av syskonskap.

När ska du och V gifta er? Drömbröllop? Hur ser du på att gifta om dig eftersom du varit gift en gång tidigare?

Vi har inte bestämt något än. Kanske om något år? Jag har egentligen aldrig drömt om bröllop (många har ju drömt om detta sedan de var små) utan det är väl mer ett naturligt steg i att stärka en relation. Så jag kopplar inte ihop det med att jag varit gift tidigare eftersom det är ett avslutat kapitel. Nu är nu. Å eftersom V inte varit gift tidigare så vill jag ju så klart att han ska få sitt drömbröllop. Men som det ser ut nu vill jag sticka iväg med familjen till Karibien och gifta oss på en strand utan en massa förberedelser och V vill ha hela alltet med kyrka och stor fest, så vi håller väl på att kompromissa hahahaha. Lär ta någon år innan vi bestämt oss hahahahaha. Så fortsättning följer det….

Så.

Nu är jag helt färdig och får fortsätta att svara på era frågor vid annat tillfälle. Jag försökte ta lite högt och lågt och gott och blandat. Fortsätt gärna skriva vad du vill veta och fråga på.

KRAM

// Inredningsfrun

IMG_1618.JPG

 

 

Det där med att bara fått en ros från ICA!

IMG_1418.JPGAlltså.

Igår flödade sociala medier av tusen och åter tusentals röd rosors, rosa/röda ballonger, chokladaskar, champagne, dyra presenter och ännu  fler röda rosor. Alltid samma visa kring alla hjärtans dag. Överflöd deluxe!

Å hur firade vi här hemma då?!? Jo, jag hade köpt tre hjärtballonger på Netto för 20 pix och hängt upp (oh the romantik liksom) och V kom hem med en röd ros som han köpt på ICA tillsammans med hushållspappret jag bad honom att åka och köpa. En röd ros. Det är ju ingenting och man jämför med alla stora vackra buketter som ”alla” får av sina parters. Eller!?!?IMG_1421.JPGEftersom jag börjar närma mig 39 år och har sedan länge slutat bry mig om både det ena och det andra och vet dessutom att verkligheten är precis allt annat än en filtrerad (på så många olika sätt) Instagrambild. Men samtidigt vet jag att dessa dagar skapar en massa ångest och ”varför har alla andra sååå perfekta pojkvänner/flickvänner utom jag”-känslor för många, eftersom det blir så lätt att jämföra sitt liv med ”alla andras” just via sociala medier. Speciellt dagar som Alla hjärtans dag.IMG_1419.JPGJag slår bort dessa ”jämföra-mitt-med-ditt”-tankar så fort de pockar på. För det gör det även hos mig. Det handlar bara om att ta kontrollen över sina tankar och styra dem åt rätt håll. Jag äger min tanke, inte tanken som äger mig. KBT bacis, liksom. Å egentligen vet ju alla, att kärleken mellan två personer inte går att mäta i antal rosor eller en massa presenter. Vi glömmer nog bara att se igenom de där Instagram-filterna.

Iallafall.

Den där ICA-rosen, som jag fick av V, kanske kan verka pyttig taget ur sitt sammanhang. Men. Jag vet vart vi står i vår kärlek till varandra och att jag har fått den där rosen i så många tidigare liv tillsammans med honom. Å jag vet att vi kommer att välja om varandra igen och igen i nästkommande liv också.  Å det, mina fina, blir en himla massa rosor det😊.

KRAM🌹

// InredningsfrunIMG_1420.JPG

Det där med att lägga ner bloggen och instagram!

IMG_1098.JPGAlltså.

Det är någon form av ten-year-challange på instgram för tillfället (hur man såg ut för tio år sedan) vilket fick mig att genast kasta mig tillbaka i tiden.

För.

Jag är inne på mitt tionde år med bloggen. Den är och har alltid varit mitt egna lilla andrum. Här rensar jag tankarna, delar med mig av tips, berättar om livets upp och nergångar, barnafödande, missfall, utmattningsdepression, kärlek, hopp, jäklar-anamma och precis allt där emellan.IMG_1061.JPGIMG_1106.JPGNi som började hänga här inne med mig från början vet att jag då, när bloggen föddes, befann mig mitt i bebisbubblan och hade precis byggt klart huset på Öland. Jag ägnade dagarna åt att köpa tusentals loppismöbler som jag målade om, (herreguuuud jag var ju tio år före återbruka mera ju, hahhahah), baka och fota. Å så ta hand om Bebis som numera går under namnet Stora här på bloggen. För stor har han blivit! Tio år gammal nu! IMG_1060.JPGNi har fått hänga med på tapet-hysteri! Min kökstapet spred som som en LÖPELD genom precis alla lantliga hem i hela Sverige (japp, jag var först!!). Så under en massa år kunde man se den beige/vit-rutiga tapeten i vart och vartannat hem. Vet också att jag la ner massor av tid i forumet Styleroom där jag gick under namnet Lilla Koppen (HÄR)

Å så fick blev bloggen satt på inrednings-kartan när jag medverkade i ”Halv åtta hos mig” 2010. Å ett par månader efter det föddes Lilla.  Som snart fyller åtta år!!! IMG_1064.JPGÅ jag kan inte annat än att bli en smula nostalgisk när jag tänker tillbaka på all tid, kärlek och känslor som jag lagt ner på bloggen. Många tårar och skratt har passerat framför skärmen, knappandes på tangentbordet.

Den största skillnaden sedan jag började blogga är engagemanget. Inte från min sida  dock, utan från er. I dagens samhälle orkar man knappt ens klicka på ett ❤ utan man bara tittar snabbt och swipar förbi. Att kommentera är huuuur jobbigt som helst. Ingen orkar lämna spår, men alla ska ha tillgång till allt, hela tiden.

Å vet ni? Stundtals tappar jag helt suget eftersom jag skriver utan mottagare. Förr kommenterade ni och jag hade dialoger med er i kommentarsfälten. Idag får man vara glad över något avtryck i veckan. Å det är ju inte så att ni inte fortsätter att titta in och här och hänga med på mina ständigt nya upptåg och äventyr, för det GÖR ni ju, men ni ger er enbart tillkänna i en trist statistik-stapel.

Så. Vad ska jag göra tycker du? Lägga ner bloggen? Skriva om mer intressanta saker? Fokusera på enbart en sak som tex inredning/barn/familj? Tell me! IMG_1058.JPGIMG_1052.JPGIbland får jag för mig att jag ska börja göra som ”alla andra”. Inreda som ”alla andra” och köpa en sådan där konstig sänggavel (som ser ut som en massa Savoiard-kex), ta likadana uppstyrda bilder och kopiera rakt av så att mitt hem ser ut som precis alla andras och skriva ”hej mina gosiga älsklingar hur har er puttenuttguegulliga suuuuperhärliga Saturday varit so far.  Jag har gjort en grön smoothie och är på väg till yoga och sedan brunch med mina besties……?!?!” eller kanske rent av börja skriva helt på engelskaTyp. Men nä. Jag har alltid gått min egna väg och både struntat i vad andra tycker och tänker och struntat i vad andra gör. Jag kopierar inte och jag härmar inte. Jag kör min grej. Å det verkar helt enkelt som att ni har tröttnat,,, hahahha! Fast samtidig vet jag ju att nästan 20000 personer (så många är ni sammanlagt i mina kanaler) ändå finns där och kikar in och emellan åt lämnar en liten kommentar eller ett ❤. Så fortsätt gärna med det om du vill att jag ska fortsätta.

Å tro mig, det vill du. För detta året börjar ett nytt äventyr i mitt liv som heter duga. Å det, tja, det vill du garanterat INTE missa……..

Tack för att Du tog dig tiden att gå och och läs idag. Du betyder massor för mig!

KRAM

// InredningsfrunIMG_1053.JPG

IMG_1056.JPGIMG_1105.JPG

 

Det där med att låta barn få vara barn!

IMG_1093.JPGAlltså.

Jag får väldigt ofta frågor kring hur jag kombinera småbarn med inredning, hus och hem. Hur jag håller i ordning? Hur jag förvarar barnens leksaker? img_1076Å för mig har det alltid viktigt att barn får vara barn. Här hemma får plastiga, stökiga, brokiga fula plastleksaker i gälla färger bo både i barnen rum och alla andra rum i huset också. Jag har aldrig förstått de som färgmatchar barnens leksaker med hemmets inredning. För mig är det enbart konstigt och en smula bisarrt att barnens leksaker liksom ska ”ingå” i hemmets inredning och smälta in så att de matchar. Jag tänker energin och paniken det måste skapa om man då råkar få en leksak av någon och så ”passar den inte in i inredningen”. Jag blir nästan svettig vid enbart tanken att försöka matcha leksaker efter hur jag inreder. Får inte ihop det alls hahahaha!!!! Nä, är det någon jag total-skiljer så är det barn och inredning. IMG_1080.JPGSå. Jag bryr mig helt enkelt inte hur leksakerna ser ut eller vart huset de finns. Dock är jag en plockare av rang och plockar alltid undan (de stora killarna hjälper så klart till) när det lekts klart. Dels för att det är opraktiskt att ha en massa leksaker liggandes på golvet när man har tre barn som springer runt och dels för att jag av erfarenhet vet att det är halva nöjet för barnen att riva ut alla leksaker från korgarna eller hyllorna. Jag har stora korgar runt om i huset där man kan samla in leksakerna när det lekts klart för stunden. Jag är för lat för ”var sak har sin plats” utan kör mer ”allt ska ner i korgen”. Dessutom rivs ju det mesta ner inom kort igen och då är det ju bara sjukt ovärt tiden att lägga på att ställa upp alla leksaker i en bestämd ordning. Eller det tycker iallafall jag 🙂img_1087Å så har jag alltid låtit barnen få vara nyfikna, testa, prova, titta och leka. Med deras egna grejor och med inredning här hemma. Under uppsikt förstås och jag har heller ingen inredning framme som jag är rädd om. Min erfarenhet är den, att om barn får leka, titta och pilla på t.ex värmeljushållare ett par gånger så är de inte roligt längre och då får de stå framme  utan att bli pillade på. Den taktiken har fungerat för mig och på mina barn och därför har jag också alltid kunnat haft ”fullt” inrett med allt från ljus till inredningsdetaljer. Å min erfarenhet säger också att ju mindre saker man har framme och ju mer man ”aja-baja-inte-röra” så blir ju precis ALLT roligt och intressant att pilla på och då blir ju känslan att ”jag kan inte ens ha framme en endaste liten värmeljuslykta utan att min bebis ska hålla på och pilla på den”.

Sedan vet jag ju att alla barn är olika och därför får man prova vad som fungerar för just dig, din bebis och din familj. IMG_1090.JPGKejsaren är just nu inne i sin ”ha-allt-i-ögonhöjd”-åldern och vill köra och leka med allt i just den höjden. Å då är det gamla bordet perfekt. Jag älskar att sitta lite på avstånd och kika på när han leker. Tycker att det så himla mysigt!!!

Hur gör du med ditt hem och hur tänker du kring barnens leksaker? Får de vara i starkt gult, grönt, rött fastän du enbart har ljusa pasteller i din inredning? Låter du din inredning stå framme när du har småbarn eller plockar du undan dem?

Nu loggar jag ut för ikväll. Är så galet trött just nu.

KRAM

// InredningsfrunIMG_1081.JPG

Det där med kejsaren!

IMG_1048.JPG

Alltså.

Den där kejsaren. Vilken lite person har är. Så galet mycket kärlek i honom så det är inte klokt. Kramas, gosa och pussas är verkligen hans melodi. ”Mamma gull” kallar han mig, just nu. Gull. Mitt hjärta hoppar dubbla slag varje gång han säger det eftersom det är så sött. Mamma gull! IMG_1042.JPGÅ så har han så mycket saker för sig hela tiden. Finurliga saker. Han pillar, donar, leker, upptäcker och undersöker. Å pratar. Som han pratar!! Det sprutar ut nya ord varje dag! I morse kom hans första ”gomårron” på riktig kalmaritiska dessutom :D!!! Hade glömt hur gulligt det är när det första ”pratet” kommer igång. Det är så hysteriskt roligt att sitta och lyssna när han håller konversation med sig själv på sitt egna lilla hitte-på-språk. Älskar det!!!IMG_1043.JPGI morse satte han upp sina dinosaurier så att de också kunde kolla på dinosaurierna på telefonen tillsammans med honom. Han gjorde en liten mini-bio helt enkelt. Jamen ni ser ju!?!? Jag var bara tvungen att springa och hämta kameran och föreviga detta sötet, trots Arla-morgonstund.

I slutet av april fyller han två år. Vart i herrans tid tog tiden vägen?!?! img_1044Jag vill passa på att förklara varför det varit tyst här inne i veckan. Jag har börjat jobba längre dagar på skolan och är som en klubbad säl om kvällarna. Har däckat under täcket i soffan vid åtta-tiden hela veckan. Välbehövligt med sömn förvisso, men jag har verkligen inte hunnit med någonting annat alls. Men, men. Ni hänger ju med mig på Instagram och där är det alltid lättare att vara mer aktiv än här inne.

Tack för att du tittar in här ändå, trots lite blogg-torka emellanåt. Har du några önskemål på vad du vill att jag skriver om så shoot! Jag ska besvara så fort jag kan.

Nu, seeen middag. Snart, somna på soffan…….zzz..

KRAM

// InredningsfrunIMG_1047.JPG

Det där med att ha vårfeeling och prestations-demoner!

IMG_0927.JPGAlltså.

Igår hade jag total vårfeeling här hemma, vintern till trots. Å fastän jag vaknade upp till snö och minusgrader så lös solen varm, tinade upp marken och smälte bort snön. Å så lite fågelkvitter på det. Å nyköpta krispiga tulpaner. Jamen ni förstår ju att vårfeelingen liksom inte gick att hålla borta!IMG_0929.JPGIallafall. Ni som hänger hos mig även på Instagram vet att jag pratade lite om prestationsångest igår med koppling till den HÄR fantastiska kvinnans inlägg. Å jag kan absolut relatera till hennes känslor kring prestationsångest. Har levt och tampats med mina prestations-demoner i hela mitt liv. Nu vid 38 års ålder kan ha en konversation med mina prestations-demoner och ”jaget” brukar kunna tala dem till rätta. Efter idogt kämpande och envishet så har jag lärt mig hur jag ska tala till dem för att de inte ska ta överhand. Men om jag matar dem med ”ja, varför ska du ens försöka, du kommer misslyckas ändå…..” eller ”alla andra är så mycket bättre…” så göder jag demonerna istället och de tar överhanden och jag mår dålig.

Så.

Jag äger min tanke. Tanken äger inte mig!!!!
IMG_0932.JPGEtt knep som jag nästan alltid tar till när jag tampas och brottas med osäkerhet och ångest kring mig själv är ”Fågelperspektivet”. Jag bokstavligen tänker mig själv som en fågel i himlen som flyger högt, högt och kan se ner på jorden och alla ”verkliga” problem som finns; Sjukdomar, krig, naturkatastrofer, hat, sorg mm och så tänker jag på mitt egna problem som tynger mig. Å i 9,5 av 10 gånger så tänker jag ”Men herre guuud!!! Att jag ens lägger ner kraft och energi på att bli ledsen och klanka ner på mig själv över detta!!!” och så kan jag släppa det och gå vidare.
IMG_0928.JPGFör. En sak till som jag lärt mig genom åren är att de gånger jag mår sämst i mig själv är när jag jämför mig med andras prestationer eller situationer. Att jag höjer alla andras liv till skyarna och sänker mitt egna. Så. När jag började se på MITT liv som det viktigaste för mig, släppte mycket av prestationsångesten. Å jag har även fått göra aktiva val som att t.e.x inte läsa eller kolla i för mycket inredningstidningar eller bloggar för då är ”jämföraren” där i mig. Tidningar kan jag inspireras av när jag är ”in my happy zone” och jag struntar alltså helt i att kolla bloggar, sociala medier eller inredningstidningar när jag inte är på topp. Jag anpassar min omvärld till mitt mående och inte tvärtom.

Tampas du med prestaions-demoner? Hur dealar du med dem?

Nu, soff-lördag med mina allt. Snart, förmodligen somna på soffan….

KRAM

// Inredningsfrun
IMG_0934.JPG

Det där med själabrus och kroppsvätskor!

IMG_9498Alltså.

Jag har glömt bort hur mycket sjuka de små kan bli under de första månaderna när de börjat på föris – oh my freaking Gooood alltså. Förkylning går väl an, men kräksjukan…. blääääääää!!! Det går ju liksom inte att ”kontrollera” när de är små dessutom utan konsekvenserna blir ju liksom all over the place….. så att säga…….IMG_9507.JPGIallafall.

Jag håller benhårt på 48 h-utan-symptom-regeln och kejsaren får snällt stanna hemma någon dag till. Annars går ju skiten bara runt, runt, runt.

Har ni klarat er än så länge? IMG_9509.JPGHur som haver. Jag har inte kunnat hålla mig utan har inhandlat julens första hyacinter. Blå, förvisso, men ändock!! Doften som sprider sig tillsammans med ljusen kan bara landa som en varm filt runt själen. IMG_9500.JPGIMG_9508.JPGOch mitt i allt själabrus och upptorkning av diverse kroppsvätskor, kan jag inte annat än att räkna ner dagarna tills jag ska börja pynta inför årets mysigaste månad.

Nu är det nära…… snuddbart nära!!!

KRAM

// Inredningsfrun

Psssssssssssst…… De vackra Eva-stolarna är vintage och har stått på en bank i Danmark enligt utsago. Inköpta hos formidabla Folks Interiör. Det lilla brickbordet likaså.IMG_9499.JPG