Det där med själabrus och kroppsvätskor!

IMG_9498Alltså.

Jag har glömt bort hur mycket sjuka de små kan bli under de första månaderna när de börjat på föris – oh my freaking Gooood alltså. Förkylning går väl an, men kräksjukan…. blääääääää!!! Det går ju liksom inte att ”kontrollera” när de är små dessutom utan konsekvenserna blir ju liksom all over the place….. så att säga…….IMG_9507.JPGIallafall.

Jag håller benhårt på 48 h-utan-symptom-regeln och kejsaren får snällt stanna hemma någon dag till. Annars går ju skiten bara runt, runt, runt.

Har ni klarat er än så länge? IMG_9509.JPGHur som haver. Jag har inte kunnat hålla mig utan har inhandlat julens första hyacinter. Blå, förvisso, men ändock!! Doften som sprider sig tillsammans med ljusen kan bara landa som en varm filt runt själen. IMG_9500.JPGIMG_9508.JPGOch mitt i allt själabrus och upptorkning av diverse kroppsvätskor, kan jag inte annat än att räkna ner dagarna tills jag ska börja pynta inför årets mysigaste månad.

Nu är det nära…… snuddbart nära!!!

KRAM

// Inredningsfrun

Psssssssssssst…… De vackra Eva-stolarna är vintage och har stått på en bank i Danmark enligt utsago. Inköpta hos formidabla Folks Interiör. Det lilla brickbordet likaså.IMG_9499.JPG

Det där med att veta var man är och vart man är på väg!

IMG_8204.JPGAlltså.

Allt som ofta ställs man inför händelser eller personer som gör att man får sig en tankeställare. På ont och på gott. Förvisso är väl en tankeställare ändå aldrig av ondo, kan jag ju tycka som älskar att reflektera, analysera och fundera. Vad jag menar är att tankeställaren kanske inte alltid för med sig en positiv känsla där och då, utan ofta får man se tillbaka på händelsen för att kunna utvärdera och förstå hur den har påverkat en.

Å vart vill jag då komma med denna lilla utläggning. Jo. Att ibland bli tvingad att stanna upp och analysera stunden, nuet och jaget är så otroligt viktigt på precis alla sätt. Dels för att kunna se och känna efter vad man de facto är och befinner sig i livet, just nu. Å detta är ju en grundläggande förutsättning för att kunna blicka framåt och drömma om vart man är på väg i livet. Fysiskt och mentalt.

Å genom att utvärdera, analysera och känna in nuet, så lägger man en bra grund till att kunna ge sig själv en rättvis bild av vart man är på väg i livet och vart man vill befinna sig om en sisådär fem, sex år. Visst ska man sikta mot stjärnorna och dessutom säga HÖGT vad man drömmer om (större chans att ens måluppfyllelse uppnås om man vågar uttala sina mål i ord), men det gäller ju också att någonstans ställa nuets förutsättningar mot framtidens visioner och drömmar. Kan jag tycka.IMG_8195.JPGÅ för en del kommer framtidens önskningar helt naturligt och man har massor av mål och fokus. Men så har det aldrig varit för mig. Jag har egentligen aldrig drömt om något speciellt yrke (jag sa förvisso tidigt att jag skulle bli lärare men det kändes som att det var förutbestämt), eller en viss levnadsstatus eller så. Jag har varit ganska nöjd med det jag har liksom. Å det försvårar ju så klart att blicka framåt och satsa på drömmar om vart jag vill befinna mig om fem-tio år. Jag visste till exempel inte om att jag älskade att vara mama och att ”ha barn”. Det var aldrig något jag drömde om eller som jag tyckte var viktigt när jag var yngre. Jag tyckte själv det var skitjobbigt och ångestfyllt att själv vara barn, så jag ville väl inte utsätta någon för vad jag själv har upplevt. Lite så. Men se så fel jag hade! Att vara mamma och att ha barn i mitt liv blev och är det allra viktigaste för mig. Allt annat bleknar i jämförelse. Barn sätter jaget på prov exakt hela tiden och min inre resa har blivit mycket djupare och bredare sedan jag blev mama. Å det är det som är det viktigaste för mig, att utvecklas på djupet och bredden.  Jag är livrädd för att stanna upp i min inre tanke, att inte utvecklas, ifrågasätta mina funderingar och existentiella frågor. Jag söker nya infallsvinklar samtidigt som jag söker svar som stärker de tankar jag har idag. Söker, i mitt inre. Hela tiden. Å där är barnen det viktigaste för att hjälpa mig hitta mina innersta väderringar och ställa in min inre kompass. För då blir många val i livet så mycket lättare; Vad och vem är viktigast för mig!?!? Å så tar jag beslut efter det.

Så. Om fem år är jag på en annan andlig plats än vad jag är idag. En lite mjukare plats, mentalt, där jag ger mig själv större utrymme för självkärlek, där jag är snällare och mer förlåtande mot mig själv. För i nuet kämpar jag fortfarande med detta. Att inte vara så hård, att inte pressa mig till ytterligheter utan acceptera att det är bäst för mig att inte vara för långt ut, för mycket eller allt på samma gång.

Mjukare. Snällare. Mer förlåtande. Det får bli mitt ”om-fem-år”-mål.

Vad har du för mål framåt? Stora som små! Berätta!

KRAM

// InredningsfrunIMG_8202.JPG

Det där med fundera på en fyra!

IMG_6875

Alltså.

Imorgon kommer de hem, mina små stora underbaringar. Ljuuuvligt!! Å jag kan helt klart konstatera att ännu en vecka i mitt liv har passerat med svindlande fart. Herregud!!! Om jag tyckte att livet gick snabbt när jag hade två barn och bodde i lägenhet, så är det ju bara en viskning mot hur snabbt tiden går nu när man har tre kids, hus, man, jobb och eget företag. Nästan skrämmande fort! Kejsaren blir ju snart 1,5 år!!

Om (om, om, om) vi tänker att vi vill ha en fyra så är det väl dags att börja fundera på refrängen nu. Vi är stundtals inte helt överens om vad vi vill. Jag drar i handbromsen emellan åt, men samtidigt är ju kejsaren ensam varannan vecka. Med två brorsor som är ganska mycket äldre. Å är man ens fit for fight för en graviditet även när man är över 40 år? Vad säger Ni som fick barn runt fyrtio? Jag fyller 39 år nästa år. Fast det är väl ingen ålder eller? Fast med en rad missfall i bagaget (tre stycken varav en graviditet med tvillingar), så vet jag med facit i hand att ingen graviditet är given, det är en banne mig en ren och skär välsignelse!!!

Dock. Jag vet inte inte om hjärtat klarar av att bära och mista igen. Å jag vet inte om kroppen klarar av nio månaders inre härj att vara gravid ytterligare en gång. Men jag vet bara att min själ inte är redo att säga aldrig mer igen.

Så vi får se. Det som är meningen är meningen!

KRAM

// Iredningsfrun

Psssssssssssst……

Det där med första höstfikan!

IMG_6899.JPGAlltså.

Å så kom tydligen sommaren tillbaka! Om än för en dag, men oj så varmt och skönt vi haft det här i Kalmar idag! 22 grader och strålande sol! IMG_6891.JPGIMG_6895.JPGMina päron kom över och tog med sig lite left-over paj som de gjort av svärisarna äpplen. Å svärisarna tittade också förbi och ville så klart njuta av både sommarvärme och äpplepaj ute på altanen. Höstens första fika var där med ett faktum. IMG_6903.JPGIMG_6905.JPGIMG_6907.JPGÅ trots att det är ljuvt att september börjar att pumpa ut sol och värme, nu när det blåser kalla vindar i val-tider (glöm inte att rösta på söndag, eller förtidsrösta!), kan jag inte annat än känna en viss längtan till den höga septemberluften, trädens skiftningar och de mörka kvällarna. IMG_6894.JPGÅ jag tänker stilla. Att vara i nuet är en ynnest som morgondagens ovisshet aldrig kan konkurrera med. Nu är nu. Men imorgon är alltid en annan dag.

KRAM

// Inredningsfrun

Psssssst…. I somras drog jag och V på roadtrip till Kosta Boda och deras outlet och fyndade en massa Swedish Grace från Rörstrand. Sååå fina!!! HÄR hittar ni dem om ni inte har vägarna förbi outleten.

IMG_6892.JPG

 

Det där med att zona ut!

IMG_6769Alltså.

Jag tycker att jag börjar få rätt bra kläm på det det här med livet nu vid 38 (snart 39) års ålder. Å med det menar jag absolut inte att jag vet precis hur jag ska göra för att allt ska blir bra och ”rätt”. Men. Jag vet hur jag borde göra för att jag ska må bra och hur jag borde göra för att livet ska bli en smula mer friktionsfritt. IMG_6749Å ändå så gör jag stundtals precis tvärtom. Alltså exakt tvärtom. Är jag trött så inte går jag och lägger mig och vilar. Nä, då ser jag till att ha massor att göra så jag inte ska hinna känna att jag är trött. Å efteråt, när jag fullständigt faller ner på sofflocket på kvällen, tänker jag att det är så jäkla dumt att bara köra på, när jag vet att jag mår som bäst när jag är lyhörd och lyssnar in kroppen, sinnet och själen och inte jobbar emot den. IMG_6704.JPGIMG_6758.JPGDock har jag hittat små kryphål i virrvarret av icke-görandet och massor-görandet, där jag samlar energi trots att jag ”kör på”. Där jag boostar energi, trots att jag lägger ner massor av energi. Där jag måste zona in, men känslan är att jag zonar ut. Å det är där i det exakta nuet, när jag får zona ut, som jag lagar och plåstrar om mig själv inifrån. IMG_6753Å jag har lärt mig att det är i det kreativa kaoset som jag skapar mitt inre lugn. När den inre kreativa bilden projiceras ut i något konkret. Tillfredsställelsen när olika ting får liv när de sätts ihop med andra ting och tillsammans skapar en känsla av samhörighet. IMG_6748.JPGÅ det är där, i det exakta nuet när jag får zona ut, som jag skapar min lilla ljusbubbla kring mig själv. Som en vaken meditation. IMG_6743.JPGDär jag fyller på istället för att dränera, där jag kan köra på fast jag återhämtar mig. När jag skapar och låter kropp, själ, hjärta och sinne jobba ihop och inte emot varandra. IMG_6741.JPGFastän jag vet vad jag ska göra för att vara min bästa version av mig själv, är det ändå så himlans svårt att ge mig själv det utrymmet. Men jag jobbar på det varje dag. För är det någon jag lärt mig är det att inget kommer gratis. Varken lycka, inre frid eller känslan av tillfredsställelse. Den skapar jag själv genom de val jag gör och hur jag tänker. Å att tänka att jag ska sätt mig själv och mitt egna välbefinnande först, är inte samma sak som att de facto göra det. IMG_6737.JPGJag vet att jag blir en bättre mama om jag prioriterar mig själv först. Då har jag mer ork, tålamod och inre lugn att vara den bästa maman för mina små. Å likadant i relationen med V. Å det är himlans tur att jag har honom i mitt liv. För han tar bort alla mina ”jag borde…” och ser till att jag tar det lugnt när det är det jag ska göra. Att jag får zona ut.  IMG_6729.JPGBilderna som idag ligger i bloggflödet är resultatet av en timmas total ut-zoning. Förvisso var målet att fota ett jobb, men vägen dit blev rena hälsoresan för mitt inre.
Å det, tja, det är som balsam för en ocentrerad själ som behöver jordas :D.

Nu, kaffe med han som helar mig. Snart, städa garage.

KRAM

// Inredningsfrun

Pssssssssssst…….. Bilderna är fotade i reklamsyfte, men jag hoppas att ni som är underåriga eller som inte nyttjar alkohol kan bortse från denna ”detalj” och bara fokusera på höstig dukning :). Handgjord keramik är från Paradisverkstaden och deras kollektion Paradismorgon (färgerna terrakotta och linne)IMG_6703.JPG

Det där med Kejsaren och jag!

IMG_6012.JPGAlltså.

Han är ju ingen bebis längre, kejsaren. Om två veckor ska han skolas in och blir med ens stor liten kejsare. Allt för stor, allt för snabbt. Ni som vet, ni vet vad jag pratar om. IMG_5985.JPGÅ de första femton månaderna i hans liv har han banne mig gjort själ till sitt smeknamn kejsaren, med råge. För detta barn vet vad han vill. Å han både visar och säger det till omvärlden på precis alla sätt. Heeeela tiden. Vet inte riiiktigt vem han har fått den bestämdheten, målmedvetandet och envisheten ifrån…. host, host, host……IMG_6010.JPGIMG_6015.JPGÅ jag älskar honom så hjärtat värker, blir större och exploderar på en och samma gång. Tänk att man kan älska så innerligt! Jag blir lika förvånad över denna kärlek, för varje barn jag getts av Moder jord. IMG_6009.JPGTack livet, för barnagåvorna. Tack livet för lärdomarna. Tack livet för oron, de sömnlösa nätterna och de oändliga dagarna av uppgivenhet och känslan av att inte vara tillräcklig, för det påminner om, att jag har ynnesten att få älska bortom allt. Ty ingen natt är för lång, ingen botten för djup och ingen oro för svart för att bryta ner mig, i det aldrig sinande ljus som mina barn ger mig.

Livet och kärleken. Tänk att en kan få ha att så gött!

KRAM

// Inredningsfrun

IMG_6014.JPG

Det där med att vara i värmeförlamning!

IMG_5822.JPG

IMG_5834.JPGIMG_5885.JPGAlltså.

De heta, heta, heta sommardagarna och varma sommarnätterna fortsätter att avlöpa varandra. Å jag lider definitivt av akut värmeförlamning. Ni vet när hjärnan liksom inte hänger med, typ som amningshjärna. Trög som sirap känns tänket och allt går i slow motion. När skymningen kommer blir dagen som bäst och den där sirapen i hjärnan känna inte lika seg. Värmen är så där ljuv och ljummen och jag kan inte minnas om jag någonsin suttit i bikini in på sena timmen utan att frysa eller ens huttra någon sommar tidigare. Helt ljuvligt!IMG_5899.JPGIMG_5893.JPGIMG_5857.JPGIMG_5902.JPGIMG_5848.JPGIMG_5828.JPGEftersom vi hemestrar denna sommaren har det blivit så att besöken avlöper varandra. Fantastiskt härligt att kunna ta emot vänner med familjer och släkt utan att behöva trängas i en varm lägenhet. poolen har ju dessutom varit en välsignelse! Guuud vilken ynnest att kunna samlas kring poolen och se stora som små svalka sig och aldrig vilja kliva upp. Perfekt sommar att ha köpt hus med pool – lucky me!IMG_5827.JPGIMG_5851.JPGIMG_5862.JPGIMG_5872.JPGIMG_5886.JPGIMG_5900.JPGIMG_5856.JPGIMG_5839.JPGÅ det är garanterat allt det här som kommer att hänga kvar länge, länge i hjärtat, alla sena sommarkvällar med långa kvällsbad och gott häng med släkt och vänner under balkongen, uppkrupen i den gamla knarriga korgsoffan. Jag skulle banne mig kunna ha varje sommar så här varm! Eller vad säger Ni?!?

Livet. Vilken jäkla ynnest!

Nu, bunkra upp med kall dryck och gottis. Snart, film-maraton med Han som är mitt allt.

KRAM

// InredningsfrunIMG_5846.JPG