Det där med att ge en flytt-status!

IMG_9572.JPGAlltså.

Man kan lugnt säga att jag har varit en smula rastlös idag. En stor smula.

Imorgon börjar jag tömma lägenheten på kartonger och småmöbler. På lördag kör vi de stora möblerna. På söndag ska vi köra runt och hämta möbler som vi köpt och bara väntat på att få hämta. IMG_9574Så. Nu försöker jag varva ner i soffan med Modern Family på Netflix och en skål chips i knäet (har ni smakat den nya smaken från Estrella?? Med rostad vitlök och havssalt? Alltså jag bryter ihop vad goda!!! Ni mååååste prova!)IMG_9573IMG_9576.JPGMen trots Netflix och chips känns det en smula tomt ändå. Fem år är en lång tid. Vi har trivts så bra ihop, jag och lägenheten. Men. Det räcker med att jag tänker på hur jag går ut på altanen och sätter mig med en kopp kaffe i morgonsolen för att tomhetskänslan ska gå över. För är det något som fyller en med massor av energi så är det vetskapen om att man tillsammans med sitt dream team snart påbörjar en ny bok tillsammans. Å den boken heter Das Haus! Banne mig!

KRAM

// InredningsfrunIMG_9577.JPG

Det där med sista lördagen!

IMG_9242.JPGAlltså.

Jag är äntligen på benen (men det är typ allt) efter en veckan totaldäckad i influensan from hell. Jag har inte ens kunnat ha hand om kejsaren utan fått hjälp av både mina och Vs päron. Tack gode gud! Har haft någon konstig yrsel kombinerat med illamående och huvudvärk som inte gått bort. Plus då alla de ”vanliga” influensa-symptomen. Å nej, jag har inte suttit och bloggat utan veckans inlägg hade jag – gudskelov – schemalagt i söndagskväll. Annars hade det blivit knäpptyst här inne. Men nu börjar livet komma åter!IMG_9235.JPGIallafall.

I morse runt frukostbordet kom vi på att detta är sista lördagen underbaringarna vaknar upp i lägenheten. Nästa lördag vi har dem hos oss, så har vi flyttat in i das Haus. Känns underbart men samtidigt en smula konstigt. Vi har bott här i fem år nu. Fem! Herregud så pluttiga killarna var när vi flyttade in. Lilla hade inte ens fyllt två år! Stora tycker det är lite sorgligt att flytta när ”vi har så många mysiga minnen här”. Jag sa att han kunde se på tiden vi haft här som en bok med namnet ”Lägenheten” som vi nu har läst klart och ställer i bokhyllan med alla andra böcker och minnen. Å bara för att vi flyttar så försvinner inte det fina vi haft. Boken finns ju alltid kvar! Nu ska vi bara börja på en ny bok istället ”Huset” och den ska vi fylla med lika många minnen. Å lite så är det ju med att byta boende i allmänhet men oxå med livet i synnerhet. Vi tar farväl av något som samtidigt blir början på något nytt. Men allt det gamla finns ju kvar i form av minnen i hjärta och själ. IMG_9224.JPGFast jag minns när jag själv var liten. Vi flyttade runt jättemycket och jag var alltid lika ledsen och tyckte det var så sorgligt att lämna mitt rum och hus eftersom det fanns så mycket minnen. Så det stämmer väl det där med äpplet och trädet. Han är så lik mig på så många sätt, Stora. IMG_9236.JPGIdag är de stora killarna iväg på basket-turnering och jag har Lilla och kejsaren hemma och tar det lugnt. Inte så mycket ork i den här maman än…. host, host….

Vad hittar ni på idag, finingar?

KRAM

// Inredningsfrun

Pssssssssssss…. Igår när underbaringarna kom hem hade de med sig tulpaner som de köpt för att ”Vi har saknat dig så, mamma!”. De har blivit så stora, mina små!!! IMG_9241

 

Det där med vecko-summering!

IMG_8574.JPGAlltså.

Om denna veckan skulle översättas i tid så har den både varit en sekund kort och ett decennium långt. Är ni med mig på känslan?!?! Kort har veckan känts för att veckan med  underbaringarna aaalltid bara säger poff, dels för att jag packelipackat en massa och dels för att jag varit sjuk. Lång har veckan varit på grund av akut sömnbrist deluxe och amningskaoset som till slut landat i att vi fortsätter amma. Fast på vårt vis, kejsaren och mitt. Å helt plötsligt blev kampen om tutten inte längre en kamp utan bara den där ljuva stunden med min kärleksklump vid armen och hans djupblå små nyfikna ögon tittandes upp på mig, ömsom ätandes och ömsom gurgeldaddaboobomamamammamam:andes. Å så sjunger han sin lilla hyllningstrudilutt för långlöken. Fint ändå, att något så skruttigt för mig ändå är så kärt för honom :).

IMG_8579Iallafall. Jag vet att ni är många som är nyfikna på huset och vill att jag berättar med om det. Å det kommer, jag lovar. Jag har bara lovat mig själv lite skärmfri-tid. För jag vill lägga all tid på kejsaren. Vi har ju nästan liksom börjat om vår relation. Eller njäe, vi håller mer på att fördjupa den. Vi omformaterar oss från att varit en enhet till att bli två separata individer. Å det tär på krafterna (psyket också för den del host, host, host….). Så jag tryggar upp honom med fokus och ”jag är alltid här med värme och närhet även utan tutt” för att amningsavvänjningen ska bli mjukare för oss båda. IMG_8573.JPGSå. Summa summarum av veckan som gått blir att den varit både hög och låg, bra och dålig, svängig och stabil. Precis som livet i allmänhet och en småbarnsmamas-liv i synnerhet! Så idag är det extra skönt att ha V hemma och bara njuta av lugn och ro och tillsammansskap.

Nu, in och tvaga min stela lilla lekamen. Snart, ut på lördagsbestyr.

KRAM

// Inredningsfrun

Psssssssssssssst….. Förra veckan var jag och fotade lite nyheter från Paradisverkstaden som ni kan se på Formex. Å till alla er som inte har möjligheten att besöka Formex idag får njuta av Paradisets nyheter här istället. Håll tillgodo :)!IMG_8576.JPG

Det där med livet!

IMG_8483Alltså.

Jag har inte tagit fram datorn på snart en vecka. Livet har liksom kommit emellan. Jag lovade mig själv (och familjen som ofta känner mig bättre än jag själv) att ta det filbunke efter en alltför hektisk decembermånad.

Å det är ju just det här, med livet, att det är alltid en massa annat än det som syns utåt. Man går igenom små micro-kriser, tacklar, avväpnar och släcker strider inombords mest hela tiden. För det är ju så livet är och ser ut. Det mesta pågår inom en!IMG_8479.JPGIallafall.

För mig är avsaknaden av sömn (både min och kejsarens) det som upptar mest av livet just nu. Ja, ja, det är väl inget nytt under solen att småbarn inte sover. Å det är sant! Å det är jag dessutom väl medveten om som trebarnsmama. Skillnaden för mig den här gången nu, med tredje barnet, är att jag inte har samma utgångsläge när det kommer till energimarginaler som med de förra två kidsen. Å när man då får ytterligare en icke-napp-flask-vägrande-tutt-älskande (som dessutom vägrar gröt) bebis, tja, då ryker nattsömnen. Å när dessutom kejsare är redo att erövra varenda liten detalj som världen har att erbjuda om dagarna, tja, då vill han inte sova då heller. Å med det menar jag ligga i vagnen och streta emot fyrtiofem av de sextio minuterna man är ute å går. Å visst, jag kan ägna dagarna att vara ute och gå så att kejsaren får sova. Men då har jag ingen tid att vila själv. Å när man blir väckt varannan timme varje natt i åtta månaders tid, tja, då behöver man sin vila. Både bokstavligen och själsligt.

Så. Denna veckan har jag skalat bort precis allt som inte är fokus på överlevnad. Å dessutom tyckte BVC att jag skulle sluta amma – mitt välmående först! Så. Nu försöker vi vända icke-sova-skutan och dessutom ta bort det bästa kejsaren vet – trygghet, värme, mat och kärlek komprimerat i två långlökar. Å för mig som tycker att amning är den vackraste och ömmaste av tryggheter du kan ge ditt barn, känner en smula skuld över att jag ska sluta amma ”bara” för att jag ska få sova om natten.

Så. Nu har vi en ”det-blir-ingen-mer-tutt”-kamp, kejsaren och jag, å den är energikrävande kroppsligt och själsligt i sig. För båda två. Å visst hade det varit lätt om kejsaren bara ville ta napp eller flaska. Men lätt, är tydligen inget vi utövar i detta hemmet. Det är sedan gammalt…… IMG_8485.JPGSå. Nu vet ni vad tystnaden beror på. Icke-sov och icke-tutt och en himla massa packa, packa, packa ovan på det. Vi flyttar ju snart, snart. Eller tja,,, man skulle kunna tro att det är snart om man befinner sig i lägenheten. För att bara packa ”lite” är tydligen inte heller något vi utövar i detta hemmet…host… host……

Nu, sova sängen. Snart, tutt-kamp.

KRAM

// Inredningsfrun

Psssssssssssssst……. Till min V! Tack för att du bär vårt barn till mig, om natten, när jag är för trött. Tack för att du lagar frukost och sätter på kaffe till mig fastän du går upp 05.00. Tack för att du masserar mina fötter varje kväll i soffan när promenaderna med kejsaren varit många och långa. Tack för att du påminner mig om att andas när det oftast bara är luft jag behöver för att landa. Tack för att du är den allra bästa, coolaste, lugnaste papan i världen. Är så grymt impad av dig och hur du är med vår son. Tack vare dig känns det lätt när det är svårt och ljust när det är mörkt. Jag älskar dig idag, imorgon och för all tid, i detta liv och i nästkommande.

Det där med Nyårsafton!

IMG_8468.JPGAlltså.

Det  blev inget inlägg här på bloggen igår. Inte för att jag inte ville, utan mer för att jag kände in och kände av. Å orken sa ”idag gör du ingenting du inte måste”.IMG_8471.JPGSå. Jag tänkte att jag liksom la ribban igår för hur jag vill att 2018 ska bli för mig. Å löftet till mig själv blir att bli bättre på att känna in, känna av och balansera. Balansera måsten, vill göra och behöver inte göra. IMG_8514.JPG

IMG_8470.JPGSå. Att klämma in ett ”vill göra blogginlägg” fick helt enkelt bli ett ”behöver inte göra ett blogginlägg”. Å idag känns det lite extra skönt och varmt i magen att jag lyssnade på mig själv.  Att inget liksom försvinner bara för att jag inte gör det nu, nu, nu. Att jag hinner ändå. Att jag alltid hinner balansera och känna in.IMG_8466.JPGSå. Gårdagen gick i balansens tecken. Inte för mycket av något alls. Lugn och ro.

Istället för den  klassiska tre-rätters-prestations-ångest-middagen som alltid innehåller för mycket planering, förberedelse, tillagning, dukning, quizz och lekar av olika karaktär, styrde vi upp en nyårslunch tillsammans med en av mina varmaste medsystrar i detta liv, som skulle innehålla två saker – champagne och hummerIMG_8503.JPG

IMG_8519.JPG

IMG_8524_LI.jpgMedsyster och hennes P, fixade bubbel (å goda snittar å chokladpralin till kaffet) och vi fixade gratinerad hummer. Å det blev den mysigaste och skönaste nyår på länge. För när lunchen övergick till sen eftermiddag och det var dags för att kolla fyrverkerier vid slottet, så gick vi sedan hemåt, V, kejsaren och jag. Till vår lilla lägenhet i stan. Satte oss vi köksbordet och smuttade på ett glas djuprött vin, spelade Bezzerwizzer, till ljudet av kejsarens joddlande, Spotify och några festfirare som tjuvstartade raketfirandet.
Å att känna att det enda som saknades just där och då, i slutet av detta fantastiska år, var inte oxfilé, pannacotta, drinkar, glitter och raketer vid tolvslaget, utan två av mina fyra hjärtan; Stora och Lilla. För i när allt kommer till kritan, så går familj och kärleken för allt, precis allt.

IMG_8492.JPGJag hoppas att ni fick ett precis sådant slut på 2017 som ni önskade och likaså starten på 2018. Jag hoppas att ni får börja mjukt, kroppsligt och mentalt. För det, mina fina, är ni värda.

TACK för 2017!

Nu kör vi mindfullness och my-life-my-way och en jäkla massa mamativism hela 2018. Eller vad säger Ni?!?!

KRAM

// Inredningsfrun

Psssssssssssst…. Mannen på bilden nedan tänker jag minsann tillägna ett helt eget inlägg om. För han är mer storslagen och fantastisk än alla nyårsfyrverkerier i världen. Banne mig!IMG_8499.JPG

Det där med julafton!

IMG_8344.JPG

IMG_8339

IMG_8340Alltså.

Idag har vi landat, hemma i stan igen. Men bara för en liten stund för idag väntas den traditionella Annandags-kalkonen hos svärisarna.

Årets julafton har varit den lugnaste julafton jag haft någonsin. Å då menar jag inte med allt fix och don med mat å klappar etc, etc utan den har varit lugn inombords, i själen

Balansen. Jaget. Nuet.

IMG_8347.JPGAtt trots ett par galet intensiva veckor med julkalendern, icke-sov på mera icke-sov, budgivning på hus, julstök och nerverna innan huset blev vårt, så lyckades jag ändå, till sist, centrera mig, dra ner rätt energier, känna in nuet och njuta av stunden.

IMG_8395.JPGKära far och jag. Lik på insidan och utsidan.IMG_8410.JPGÅ så fick jag min efterlängtade sovmorgon. Efter två intensiva nätter med mycket närhet och snutt så fick kejsaren morgongosa med mormor och morfar och jag och V kunde ta ett par timmar välbehövlig sömn. TVÅ dagar på raken!!!IMG_8411.JPGIMG_8335Inte konstigt att jag var centrerad och i balans. Att inte få sova gör ju vem som helst knasig och suddig i huvudet.

Iallafall.

 

Jag är glad att jag kunde vara mindfull nu när hela släkten var samlad och inte känna av någon som helst stress eller en massa måsten under julafton. För. Just nu, när jag landat här hemma, ligger det en krypande känsla under skinnet på mig. Ni vet en sådan där känsla som nästan sticker och bränner. Å det är konsekvensen av när en person med utmattingssyndroms-historik, planerings- och kontrollbehovsperson av rang försöker balansera planeringen av en kommande flytt utan att gå heeeelt bananas och börja packa och planera NU, NU, NU!!!IMG_8386.JPGSå här sitter nu mitt ”mindfullness-balanserande-nya-jag” och hjärn-fightas med mitt gamla ”nu-jäklar-kör-vi-på-å-gör-så-mycket-som-möjligt-på-en-gång”. Å det är den fighten som kryper i skinnet. Att inte ramla in i de gamla ”all-in” strategierna utan ta till alla nya verktyg som jag har samlat på mig. Balansen. Att vara i nutet. Att inte kunna påverka allt, hela tiden.

Så. Det ska bli skönt att komma iväg på middag hos svärisaran strax. För hur ljuvlig än lägenheten just nu är i sin fulla julskrud, är tanken på att vi fem snart ska få andas sååå mycket mer luft nästan nästa för mycket för mig att ta in.

Ett hus alltså. Jag smäller nästan av!!!

Gooood Juuul igen och puss å kram och allt det där från mig och mina ❤

KRAM

// Inredningsfrun

Pssssssssst….. Tror att detta är första bilden på alla fem tillsammans. Halleluja :)!

IMG_8365.JPG

 

 

Det där med att inte hinna med!

IMG_7973.JPG”Mama sa att jag skulle sitta här å hålla i nån himla tomte….”IMG_8000.JPG”… men det är mycket roligare att inspektera den…..”IMG_7979.JPG”…… å kolla om den går att äta…..”IMG_7966.JPG”…. inte äta sa mama, så då låtsas jag att jag lyder ett tag…..”IMG_7959.JPGAlltså.

Jag erkänner. Tiden rinner ur mina händer just nu. Jag hinner med precis allt å lite till, men det känns ändå som ingenting. Känner ni igen känslan!?!?

Denna veckan som precis passerat har varit en mental pärs och jag lovar att berätta mer om detta inom kort. Måste bara vila och återhämta mig först.

IMG_8007.JPGIdag är jag så glad och tacksam för allt runtikring mig. Min familj, mina föräldrar, mina svärisar, mina vänner och samarbetspartners. Ni är banne mig helt fantastiska allesammans. Ville bara säga det så att ni verkligen vet! Ni får mig att växa med stöd, kärlek konstruktiv kritik, pepp och jäklar anamma! Helt fantastiskt! Å tack vare alla er har jag klarat mig igenom denna h***ets veckan.

Så.

Nu ska jag dala ner i soffan med en underbaring på varje sida, en i famnen, mannen bara en puss bort och iskall skumpa i glaset. Idag firar vi! Livet, kärlek, alltet!

Jag önskar er alla en riktig mysig lördag och en härlig tredje advent imorgon.

KRAM

// Inredningsfrun

Psssssssssssssst…… Å hörrni! Imorgon bitt kl.08.00 öppnar jag LUCKA nr.17 och den vill ni inte missa!

IMG_8012