Det där med att firat in sommaren!

 

IMG_5426IMG_5429.JPGAlltså.

Det är något väldigt speciellt med att samla de människor som man har nära hjärtat och umgås, skratta, leka och njuta av livets goda tillsammans med dem. Så det är inte för intet som jag vaknade upp aningen mör i kroppen efter badminton och pool-volleyboll, träningsvärk i kinder och mage efter skratt som aldrig tog slut och mjuk om hjärtat efter varma ord och handlingar.IMG_5442.JPGIMG_5448.JPGIMG_5489.JPGIMG_5436IMG_5444.JPGIMG_5435.JPGIMG_5434.JPGIMG_5456.JPGGårdagens ”nu-firar-vi-in-sommaren”-fest blev en sådan dag som man plockar fram ur minnes-banken och som värmer gott en grå och regnig dag i november. Å trots att första regnskuren kom exakt fem minuter innan första gästerna dykt upp, hindrade det firandet ett dugg. Vi trängde ihop oss under parasollet och mellan skurarna badade vi i poolen och lagom till Sverige-England matchen sprack solen fram. IMG_5482.JPGIMG_5473.JPGIMG_5467.JPG

IMG_5464

IMG_5454.JPGIMG_5466.JPGIMG_5495.JPGIMG_5486.JPGIMG_5490

IMG_5496.JPGÅ jag tänker stilla, att jag är synnerligen välsignad.

För. När man har människor runtomkring som får livet att kännas självklart och lätt, då vet man liksom att man är hemma. Å att jag dessutom har en man vid min sida som gör, innan jag  honom frågar, som stöttar när jag mig för mycket plågar. Som i regn och rusk, sol och vind, lyfter mig när jag inte orkar gå och kysser bort tårar från min kind. Ja då, då finns inget utrymme för att tvivla på detta liv. IMG_5425.JPGIMG_5455

Idag är jag tacksam och mjuk om hjärtat.

KRAM

// InredningsfrunIMG_5492.JPG

 

 

Det där med utomhusbio!

IMG_5174.JPGAlltså.

En av de viktigaste kriterierna som underbaringarna hade på V, när han för tre år sedan skulle flytta in och bli en del av vår familj, var att han gillade film och mys. Å som tur väl är gör han det. Skulle kunna säga att film både är Vs och min absoluta favoritsysselsättning när vi får tid över. Vi ääälskar film!IMG_5172.JPGIMG_5177.JPGIMG_5158.JPGIMG_5164.JPGSå. När det vankades Sverige-Tyskland i fotbolls VM häromdagen slog vi på stort och drog ut biosystemet utomhus, till underbaringarnas stora förtjusning. Vi drog på grillen och grillade korv, dukade upp en massa snacks och bäddade ner oss under en massa filtar och kuddar i väntan på fotbolls-VM. IMG_5160.JPGDock visade sig att projektorn fått sig en törn när vi flyttade och ville inte riktigt som vi. Men hey! Hade vi lovat bio så hade vi. Så vi flyttade ner tv och kollade på Netflix istället.
Å grejen var väl egentligen inte vad det var vi kollade på om det var den stora bioduken eller tvn utan att vi de facto gjorde något tillsammans. IMG_5168.JPGIMG_5173.JPGIMG_5163.JPGIMG_5161.JPGÅ att vi sedan befann oss utomhus och kollade bio under bar himmel i en hög av kuddar och madrasser blev ju så klart bara en bonus. IMG_5159Sommarens första utomhusbio, men definitivt inte den sista, som de filmnördar vi är hela bunten. Kanske det mysigaste vi gjort tillsammans på väldigt länge!

KRAM

// InredningsfrunIMG_5162.JPG

 

Det där med att barfotavandra!

IMG_4971.JPGAlltså.

Det är något alldeles speciellt med att gå barfota. Att få känna mjukt gräs eller solvarm sträv asfalt mot fotsulorna. Det känns naket, avskalat och en smula förväntansfullt. Vad kommer nu?!?Vågar jag ta steget fullt ut från gräset och mötas av de runda mjuka stenarna på grusgången eller trampar jag då på en kantig hård sten som får mig att krokna på mitten och gå mer försiktigt!?!

Om jag alltid går mjukt, behåller jag mina mjuka, lena fötter och vågar inte chansa om något ovant eller annorlunda skulle kunna inträffa. Men om jag istället går över grus och sten, som till en början känns en smula obehagligt, hårdnar snart fotsulorna. Gruset och stenen känns knappt längre när jag går. Jag lär mig dessutom att blicka framåt och kan snart förutse vilka stenar jag ska gå runt eller kliva över för att bespara mig onödig smärta och obehag, men allt det där andra smågruset, som är livet, trampar jag bara vidare på.

Går vidare. Lever. Andas. Älskar.IMG_4981.JPGDet är något väldigt speciellt med att barfotavandra. Bokstavligen i allmänhet och i livet i synnerhet. Å jag tänker att vi människor väljer olika vägar att vandra på. Vissa väljer att alltid gå mjukt och försiktigt och bryter ihop totalt vid minsta lilla gruskorn under foten. Andra, tja, de biter ihop de första stegen av barfotavandringen och härdar snart fötterna till att lära sig hantera livets stora och små stenar. Å lite så här försöker jag tänka när det kommer till mina barn. Att jag inte kan skydda dem från allt. De måste få kliva på vassa stenar emellanåt för att göra barfotavandringen, som kallas livet, lite lättare att hantera. Jag finns alltid där och tröstar, lyssnar och tryggar upp så att det vågar ut på grusvägen igen för de vet att gräset, tryggheten, jag, alltid finns kvar.

Å det blir även en påminnelse för mig. Att jag vet att det alltid finns ett val. Vissa stunder i livet behöver jag få vila i det mjuka gräset för jag vandrat för länge på ojämn mark och min själ är trött. Å genom mina barn, påminns jag om detta. Jag har alltid ett val. Det finns alltid ett val. IMG_4973Å just nu, när luktärtens milda doft och grönska möter grusig asfalt,  blickar jag framåt mot sommarhorisonten och barfotarvandrar vidare genom livet.

Starkare. Tryggare. Snällare, mot mig själv.

KRAM

// InredningsfrunIMG_4985.JPG

Det där med sommaravslutning!

IMG_4817.JPGAlltså.

Sommaravslutning. Ordet som för mig, tack och lov, alltid betyder sommarlov, sol, bad, lek och en himlans massa glass. Jag vet att jag är lyckligt lottad som dels har fina minne från barndomen och dels kunnat skapa nya minnen i vuxenlivet. Dock vet jag baksidan av sommarlov och dess innebörd både för tyngda föräldrar som har en massa måsten och krav som de tror att de måste uppfylla för att vara en ”bra” förälder och dels alla barn som inget annat önskar än att kunna få leka med andra barn eller ha en förälder som åker och köper glass tillsammans med dem. Där sommarlovet är en lång pina utan skolans trygga ramar och struktur där man får mat i magen varje dag.IMG_4882.JPGIMG_4801.JPGUnderbaringarnas sommarpresent (från morbror, svärisar och mina päron) blev en hit!!! IMG_4805.JPGSå.

Idag är jag extra tacksam över att jag är jag och att jag har en familj som jag älskar över allt annat och som älskar mig tillbaka. Villkorslöst. Å med hjärtat fyllt av tacksamhet och kärlek drar jag ner ljus och kärlek till alla barn och vuxna som idag har oro i kroppen istället för sommarlovskänsla. Ni är många. alldeles för många.IMG_4906 (1).JPGIMG_4901.JPGIMG_4798.JPGIMG_4871

IMG_4797.JPG

Å så vill jag be er finingar om en lite hjärte-tjänst. Har ni en vän som är fristående förälder (ensamstående är världens sämsta ord och jag använder det aldrig)?!? Bjud över på hen på en fika eller lunch, det behöver inte vara så märkvärdigt Så många dagar av sommarlovet som en fristående förälder kämpar med att få allt att rulla på och få tiden att gå och vara en ”bra” förälder. Dock inte under samma förutsättningar som när man är i en familj, varken praktiskt eller ekonomiskt. Tro mig, jag vet, jag har ju varit där! Å det betyder jorden, ska ni veta, att få ett ”jamen ta med barnen och kom över”. Å när man har familj är det lätt att glömma bort för man är mitt uppe i sitt. Jag vet detta också, för jag är ju mitt i det livet själv just nu.
IMG_4890.JPGIMG_4830IMG_4912.JPGIallafall.

Vår gårdag blev en blandning av högt och lågt, varmt och kallt och precis allt däremellan. Men vi var samlade och vi var tillsammans. Å det, är banne mig det allra allra viktigaste.IMG_4880

En riktigt härlig lördag önskar jag er. Tack för att Ni finns!

KRAM

// Inredningsfrun

Pssssssssst….. Det är banne mig inte lätt att få till ett familjefoto!!! En är kissnödig, en vill leka, en står i strumporna, en vill sova, en tycker det känns uppstyltat och en gör allt för att få ihop alla till kortet för att ”EN bild på oss tillsammans vore ju kul…..”. Lite som livet i allmänhet, alltid lite rörlig mosaik, minsann 😀IMG_4858.JPG

Det där med att haft barnvakt!

IMG_4686.JPGAlltså.

Min päron har längtat så efter att få ha kejsaren över natt och igår var det dax. Dessutom var det lämningsfredag så vi blev helt plötsligt helt barnfria. Vi funderade på om vi skulle gå på bio eller gå ut och ta en bit mat, det var verkligen evigheter sedan!IMG_4687.JPGIMG_4682.JPGMen vi stannade hemma. För det är så sällan V och jag hinner sitta ner, bara vi två, och njuta av Das Haus. För att inte tala om Das Altan! Så vi åt gott, tog ett kvällsdopp i poolen och bunkrade upp med massa gottis ute på altanen.IMG_4692.JPGFör. Det blir inte bättre än så, att få sitta tillsammans med varandra och avnjuta livets goda på precis alla sätt, med vetskapen att våra små har det bra där de är och varva ner tillsammans. Hinna prata, reflektera och planera nuet och framtiden. Å att dessutom befinna sig på hemmaplan i ett hus som vi blir mer och mer förälskade i – svårslaget!

Det var sannerligen välbehövligt för både kropp och själ.IMG_4678.JPGIMG_4699.JPGÅ när kvällen blev sval och himlen röd, satt vi där under filten i vår lilla soffa under taket på altanen och nöp oss i armen. ”Hej livet, om vi drömmer, låt oss drömma ett tag till….!”

KRAM

// InredningsfrunIMG_4689.JPG

Det där med att firat med kärlekskramp!

IMG_4556.JPGAlltså.

Jag är en sucker för traditioner. Alla slags traditioner egentligen, både stora som små. Å en av de senaste årens traditioner är nationaldagsfirandet hos svärisarna. IMG_4579.JPGIMG_4570.JPGIMG_4573.JPGIMG_4559.JPGIMG_4604.JPGIMG_4608.JPGDet är tredje året nu som vi och mina päron samlas hemma hos Vs föräldrar. Där vankas det alltid bubbel för att fira vårt vackra land, en massa god mat, spel och lek (blodigt allvar dock… iallafall för vissa av oss…. host, host host…..) och min mors ljuva crisptårta till kaffet. En väldans trevlig tradition i precis alla bemärkelser.IMG_4655.JPGFrån att varit en smula kyligt och blåsigt under dagen (man har ju blivit bortskämd med tropisk värme ett par veckor nu) så bröt solen till sist igenom. Ljuvligt! IMG_4554.JPGIMG_4560.JPGDär och då slår det mig, som en mental käftsmäll, att mina små underbaringar har blivit stora!!! Kärleken börjar banka i bröstet som om den behöver bryta sig ut. De sedan länge numera accepterade tårarna som alltid kommer när hjärtat säger sitt, bränner i tårkanalerna och jag går undan en stund för att andas in och ut all kärlek innan för bröstbenet. För det är  så det känns att nästan älska halvt ihjäl sig. Det gör ont, fast på livets egna, speciella sätt!IMG_4565.JPGIMG_4567.JPGIMG_4566.JPGAtt känna in sig själv och acceptera allt vad det innebär, är den viktigaste kärlek som jag behöver bemästra. All annan kärlek pockar ändå alltid på inombords, redo att explodera i oceaner av oändlig kärlek. Jag älskar nästan alltid för mycket. Så att det gör ont. Å jag letar ständigt efter balansen i mitt starksköra, högsensitiva jag. IMG_4584.JPGDet är därför jag behöver ensam-andas, det är livsviktigt för mig. Att kunna gå undan en stund, bara vara. Jag har gjort det sedan jag var liten, stängt in mig, velat vara själv. Mina egna känslor och tankar har varit tillräckliga för mig att hantera utan att behöva analysera någon annans.IMG_4636.JPGIMG_4623.JPGIMG_4599.JPGSå. Jag smyger undan en stund och ställer mig i skuggan av den prunknande rosenbusken bakom huset, där vi nyss kastade pil. Jag andas, låter tårarna bränna klart. Låter kärlekskrampen i bröstet får mjukna och stilla sig. Det tog mig 38 år att förstå, hur jag ska förstå mig själv. Att det är ok att gå undan ibland och samla in och ihop alla utspridda känslor. Återsamla sin kärlekstrupp i bröstet igen.

 

Tänk ändå vilken tur att jag kom på det nu! Livet har ju precis börjat!

KRAM

// InredningsfrunIMG_4589.JPGIMG_4593.JPGIMG_4594.JPG

 

Det där med att ge en flytt-status!

IMG_9572.JPGAlltså.

Man kan lugnt säga att jag har varit en smula rastlös idag. En stor smula.

Imorgon börjar jag tömma lägenheten på kartonger och småmöbler. På lördag kör vi de stora möblerna. På söndag ska vi köra runt och hämta möbler som vi köpt och bara väntat på att få hämta. IMG_9574Så. Nu försöker jag varva ner i soffan med Modern Family på Netflix och en skål chips i knäet (har ni smakat den nya smaken från Estrella?? Med rostad vitlök och havssalt? Alltså jag bryter ihop vad goda!!! Ni mååååste prova!)IMG_9573IMG_9576.JPGMen trots Netflix och chips känns det en smula tomt ändå. Fem år är en lång tid. Vi har trivts så bra ihop, jag och lägenheten. Men. Det räcker med att jag tänker på hur jag går ut på altanen och sätter mig med en kopp kaffe i morgonsolen för att tomhetskänslan ska gå över. För är det något som fyller en med massor av energi så är det vetskapen om att man tillsammans med sitt dream team snart påbörjar en ny bok tillsammans. Å den boken heter Das Haus! Banne mig!

KRAM

// InredningsfrunIMG_9577.JPG