Det där med midsommar!

IMG_5100.JPGIMG_5112.JPGAlltså.

Skönaste och mjukaste midsommar någonsin, skulle jag vilja påstå, har precis passerat. Inga måsten, inga (självpålagda) krav utan bara vara. Å vädret, tja, det fick vi väl ändå på vår sida. Eftersom regnet stod som spön i backen dagen innan midsommar var förväntningarna inte skyhöga direkt. Trots en massa blåst lyckades vi hitta lä på ena sidan huset, så vi kunde sitta ute och äta. Dessutom tittade solen fram och värmde gott.IMG_5098.JPG

IMG_5115IMG_5099.JPG Dock började dagen med ett kliv på en geting (jag som tur var) vilket resulterade i gadd i foten och ajajaj. När V någon timma senare skulle hämta upp en kompis, ramlade en gammal man så illa att han slog i huvudet i trottoaren och blödde ymnigt och som dessutom drog en axel ur led. V och vän fick hjälpa den stackars mannen och ringa ambulans. Mannen togs dock väl omhand om när ambulanspersonalen kom. Inte lätt att bli gammal inte. IMG_5103.JPGIMG_5123.JPGIMG_5102.JPGIMG_5114.JPGIMG_5120.JPGIMG_5117.JPGIMG_5106.JPGIMG_5109.JPGIMG_5113.JPGIMG_5115.JPGNär vi senare på dagen, efter att ätit vad jag skulle påstå är den godaste tårta jag gjort (ni ska få receptet – superlätt!!), skulle cykla till midsommarstången, såg jag en liten blond pojke irra omkring på grannen uppfart. Jag kände på en gång att det var något som inte stämde och i samma sekund ropade killarna från balkongen att det såg ett gråtande barn på gatan, så jag sprang ut. Den lilla pojken, som var runt två år och som var helt bortom sig av gråt, var barfota men finklädd i skjorta och shorts så jag drog slutsatsen att han tagit sig ut på äventyr från någon närliggande midsommarfest. Jag tog barnet till famnen och killarna gick bredvid för att trygga upp och klappa på pojken och gick runt kvarteret för att kolla efter föräldrarna och fråga grannar om de kände igen pojken. Mitt hjärta höll på att brista när jag tänkte på att det kunde varit något av mina barn som försvunnit. Tack vare snabb polisinsats kunde föräldrarna komma förbi och hämta upp sin lilla pojke och lyckan som som spreds i deras oroliga ansikten när de fick sin pojke i famnen igen går inte att beskriva. Herregud!! Vilken lättnad!!!! IMG_5148.JPGIMG_5129.JPGIMG_5152.JPGIMG_5138.JPGSå. Efter en dramatiskt halvtimma som så skönt slutade lyckligt, cyklade vi till midsommarstången. Dock var midsommarfirandet där redan slut så vi blev spontan inbjudan till våra nyinflyttade nästan grannar Jenny och hennes goa familj på ett glas bubbel. På vägen dit cyklade Stora omkull och skrapade upp benet rejält. Ja, herre! Jag har inte varit med om så mycket dramatik på en dag någonsin skulle jag tro!!!

IMG_5150.JPGMen. Trots allt och alla olyckor så blev dagen lugn och skön – själsligt – och var både avkopplande och balanserad. Å inte ens en droppe regn! Tänk vilken tur ändå!

Hoppas att ni fick en härlig och avkopplande midsommarhelg! Å jag hoppas att ni har börjat era nedräkningar till semester och vila.

KRAM

// InredningsfrunIMG_5156.JPG

 

 

Sommar-kavalkad!


Eftersom vi för tillfället befinner oss i ett skönt midsommarlunk (kontra bygga-bygga-pool-hysteri) här på the Island, blir det inte så mycket tid framför datorn just nu. Men när allt sillande och potätande börjar återgå till mer normala förhållanden blir det nog ordning på blogg-torpet snart igen ska ni se. Tills dess bjuder jag på en liten sommar-kavalkad. Varsågoda!

Nu, åka bil. Snart, sill och potatis.

KRAM

// Inredningsfrun