![[i huvudet på] inredningsfrun](https://defaultcustomheadersdata.files.wordpress.com/2016/07/city1.jpg?resize=1200,280)
Alltså.
Det är någon form av ten-year-challange på instgram för tillfället (hur man såg ut för tio år sedan) vilket fick mig att genast kasta mig tillbaka i tiden.
För.
Jag är inne på mitt tionde år med bloggen. Den är och har alltid varit mitt egna lilla andrum. Här rensar jag tankarna, delar med mig av tips, berättar om livets upp och nergångar, barnafödande, missfall, utmattningsdepression, kärlek, hopp, jäklar-anamma och precis allt där emellan.
Ni som började hänga här inne med mig från början vet att jag då, när bloggen föddes, befann mig mitt i bebisbubblan och hade precis byggt klart huset på Öland. Jag ägnade dagarna åt att köpa tusentals loppismöbler som jag målade om, (herreguuuud jag var ju tio år före återbruka mera ju, hahhahah), baka och fota. Å så ta hand om Bebis som numera går under namnet Stora här på bloggen. För stor har han blivit! Tio år gammal nu! 
Ni har fått hänga med på tapet-hysteri! Min kökstapet spred som som en LÖPELD genom precis alla lantliga hem i hela Sverige (japp, jag var först!!). Så under en massa år kunde man se den beige/vit-rutiga tapeten i vart och vartannat hem. Vet också att jag la ner massor av tid i forumet Styleroom där jag gick under namnet Lilla Koppen (HÄR)
Å så fick blev bloggen satt på inrednings-kartan när jag medverkade i ”Halv åtta hos mig” 2010. Å ett par månader efter det föddes Lilla. Som snart fyller åtta år!!! 
Å jag kan inte annat än att bli en smula nostalgisk när jag tänker tillbaka på all tid, kärlek och känslor som jag lagt ner på bloggen. Många tårar och skratt har passerat framför skärmen, knappandes på tangentbordet.
Den största skillnaden sedan jag började blogga är engagemanget. Inte från min sida dock, utan från er. I dagens samhälle orkar man knappt ens klicka på ett ❤ utan man bara tittar snabbt och swipar förbi. Att kommentera är huuuur jobbigt som helst. Ingen orkar lämna spår, men alla ska ha tillgång till allt, hela tiden.
Å vet ni? Stundtals tappar jag helt suget eftersom jag skriver utan mottagare. Förr kommenterade ni och jag hade dialoger med er i kommentarsfälten. Idag får man vara glad över något avtryck i veckan. Å det är ju inte så att ni inte fortsätter att titta in och här och hänga med på mina ständigt nya upptåg och äventyr, för det GÖR ni ju, men ni ger er enbart tillkänna i en trist statistik-stapel.
Så. Vad ska jag göra tycker du? Lägga ner bloggen? Skriva om mer intressanta saker? Fokusera på enbart en sak som tex inredning/barn/familj? Tell me! 
Ibland får jag för mig att jag ska börja göra som ”alla andra”. Inreda som ”alla andra” och köpa en sådan där konstig sänggavel (som ser ut som en massa Savoiard-kex), ta likadana uppstyrda bilder och kopiera rakt av så att mitt hem ser ut som precis alla andras och skriva ”hej mina gosiga älsklingar hur har er puttenuttguegulliga suuuuperhärliga Saturday varit so far. Jag har gjort en grön smoothie och är på väg till yoga och sedan brunch med mina besties……?!?!” eller kanske rent av börja skriva helt på engelska. Typ. Men nä. Jag har alltid gått min egna väg och både struntat i vad andra tycker och tänker och struntat i vad andra gör. Jag kopierar inte och jag härmar inte. Jag kör min grej. Å det verkar helt enkelt som att ni har tröttnat,,, hahahha! Fast samtidig vet jag ju att nästan 20000 personer (så många är ni sammanlagt i mina kanaler) ändå finns där och kikar in och emellan åt lämnar en liten kommentar eller ett ❤. Så fortsätt gärna med det om du vill att jag ska fortsätta.
Å tro mig, det vill du. För detta året börjar ett nytt äventyr i mitt liv som heter duga. Å det, tja, det vill du garanterat INTE missa……..
Tack för att Du tog dig tiden att gå och och läs idag. Du betyder massor för mig!
KRAM
// Inredningsfrun
Alltså.
Idag har jag varit iväg på en blomster-styling d.v.s kund har beställt blommor, växter och golvväxter inför husvisning. Såååå roligt!!!
Denna härliga färgklick fick stoltsera i kundens kök. Känns nästa som en skål med godis. Eller vad säger Du?!!? Äääälskar färgerna tillsammans!
I buketten har jag blandat blå hyacinter, gul-marmorerade nejlikor, cerisea kvistnejlikor, lila tulpaner, eukalyptus och porslinsblommor. Tycker att det är vackert när grönskan syns även under vattenytan och valde därför en genomskinlig vas som står på en guldställning. Den
Ni som hängt här hos mig ett tag känner garanterat igen det gamla bordet. Tror nog aldrig att jag kommer att göra mig av med det. Älskar konstrasterna gammalt möter nytt och modernt. Det skapar bra energier här hemma. Nytt hus kräver lite gammalt ”bös” för att få en mjukare känsla, tycker jag. Eller så känner jag kanske jag ska skriva istället. För mig handlar inredning om en känsla och energier snarare än om perfekta produkter eller möbler. Jamen du ser väl hur det gamla avskavda bordet trivs med den nya moderna runda spegeln som hänger ovanför och detaljerna ovan på bordet :D?!?! Lampan är också en favorit, som får flytta runt lite här och var här hemma. Just nu står den på bordet men lite fortsättning på den, kan ju jag säga ;)….
Iallafall.
Alltså.
Är det någon som ska upp till Formex nu i januari? Jag hade tänkt åka upp men planerna förändrades och jag får istället se fram emot min och Vs weekend i STHLM när vi ska kolla på Mia Skäringer på Globen i mitten av mars. Fick det av V i julklapp. Är så sjukt pepp att få åka iväg med honom.
Alltså.
Men. Som vi alla vet är livet allt annat än linjärt eller bara steg framåt eller uppåt. Ett kliv upp och två ner ”å en slank han hit, å en slank han dit…” tillhör livets berg- och dalbana.
Så. Dag två på 2019 konstaterar jag att om jag börjar på botten av stegen har jag en jäkla massa steg för att komma fram till nästa år. Så jag delar in stegen och året i mindre delar. Vad jag vill ha gjorde den här veckan, fram till i slutet av våren, vad som ska vara klart innan sommaren tar slut etc, etc. Då känns inte resan lika lång och jag ser till att fylla detta år med mening och innehåll. För. Är det något jag lärt mig är det att det är aldrig målet som räknas, det är färden som är det viktiga.
Mitt års-löfte blir att fylla varje pinne på 2019 med innehåll som får mig att må bra. Å det behöver inte var stora saker utan att ta mig tiden att gå ut och gå, meditera, njuta av en kopp kaffe i morgonsolen. Vad har du för löfte till dig själv i år?
Alltså.
Har ni hunnit handla några julklappar än? Jag har mest handlat julklappar till mig själv (host, host….) som jag dessutom redan öppnat (host, host igen!!).
Som t.ex. min favorit kopp ifrån J. Adler som ni kan hitta 
Iallafall.
Jag är inne på min andra omgång av julblommor. För om man börjar pynta i mitten av november så hinner ju både en och annan hyacint blomma och blomma över inne i värmen. Dock har den vita amaryllisen i Adler-vasen precis börjat knoppa sig. Hoppas den slår ut lagom till julafton. Det vore så ljuvt! Ni hittar den förresten på REA (grämer mig lite,att jag inte väntade att köpa den….) till ett riktig måsthöver-pris 
Å så min härliga Twice lampa är nu också på plats (även den en tidig julklapp som jag inte kunde låta bli att ”öppna”…..). Vi ska bara sänka den lite grand eftersom vi monterade den för högt. Men det väntar vi med till efter jul. Den hänger bra där så länge. Visst blev den fin? Ni hittar den 
Alltså.
Dessa små tomtar fick jag av min arbetsgivare i julklapp när jag var runt 14-15 år. Minns att jag tyckte att ”det var väl så där kul att få…” men nu i efter hand – wow!!! Tack Agnetha på Ica Köpet i Lindsdal! Tomtarna är nu över 20 år gamla!!!
Å Lucian med Staffan Stalledräng och Apel Grå fick jag av en annan arbetsgivare när jag var lite äldre och jag blev såååååå glad!!! Dessa har hängt med i tio år nu! Lucian har tappat en ljus men annars – still going strong!
Ville bara titta in en snabbis och önska en trevlig tredje advents-helg! Ta hand om dig och ta hand om varandra! Ni är fantastiska och unika, glöm aldrig det!
Alltså.
Iallafall. Jag får jättemycket frågor kring hur jag gör med all inredning när jag har en 1,5 åring här hemma.Å jag har väl egentligen aldrig gjort någon större effort att göra någon speciellt med hur jag inreder bara för att jag fått barn. Så klart plockar jag undan saker som kan göra skada och så, men annars låter jag allt stå framme och är och har alltid varit tydlig med vad som är OK att leka med och vad som inte är Ok. Det har funkat på allt tre kidsen. Vi har framme allt från ljusstakar, värmeljushållare, böcker, tidningar, övrig inredning mm. För mig känns det bättre att kidsen tidigt har lärt sig att prova sig fram att få lyfta på olika saker med olika tyngd och hur försiktig man måste vara genom att visa dem. Å ”säger mamma nej, så är det nej!” har också fungerat bättre då i och med att det mest är ok att få leka med. Hur gör du med dina små hemma hos dig? 
Dock ser jag till att det som är i ”kejsarehöjd” d.v.s lekvänligt får lov att vara ok att leka med. Som hyllan i vardagsrummet. Där blandas julpynt och leksaker om vartannat. Dinosaurier (som just nu är favoriterna) blandas hej vilt med keramik-granar, gamla zinkhus (som jag dock inte sätter ljus i) och tomtar. 
Så. Jag hoppas att ni fått svar på lite av era frågor och funderingar kring hur jag tänker med inredning och barn här hemma hos oss.
