Det där med att gå in i v.23!

032

Alltså.

Ni som häng här hos mig ett tag (vissa redan från bloggens begynnelse) har hunnit vara med om  när Stora var bebis, tre små änglar på två graviditeter, en Lilla som blivit till, fötts och blivit stor han också. Å så nu. En liten underbaring till.

Att ännu en gång få vara med om livets mirakel.

Idag går vi in i v.23.

042

Likt mina andra graviditeter så reagerar min kropp alltid på direkten på att göra plats för ett liv inom mig. Höfter och magen fullständigt ploppar ut på en gång och i v.11 var det tydligt och uppenbart att jag inte längre var själv i min kropp och magen gick inte att dölja.

Jag mår lika bra som jag gjort med mina andra barn och enda skillnaden denna gången är att jag var 6 kg tyngre vid ”start” (hej och hå sambo-kilon) och väger nu lika mycket som jag gjorde när jag jag förlöste Lilla. Därav lite mer att bära runt på, men det är ju enbart lyxproblem.

Ryggslutet krånglar en smula men känns bättre av mina promenader (som jag fortfarande bör gå varje dag då de är en del av min terapeutiska behandling) som jag ska vara ute på en timme per dag.

034

Annars?!?

Tja…. jag är mer hungrig (äta, äta, äta), blir riktigt ap-jobbig om jag får lågt blodsocker, lite tillhörande magkrångel (järntabletter är ju bara en ren killer…..), mer blödig än vanligt och det funkar ju fint, fint när man är en HSP:are av rang…humhumhum…… Nåväl.

Summan av kardemumman är att jag egentligen inte har mer jobbigt nu, än när jag är ogravid och jag har ynnesten att vara som gjord för att bära liv. Däremot har ju förlossningarna aldrig varit min grej (tre dygn med första och ett och ett halvt dygn med andra), då båda bebisarna uppenbarligen har haft det för bra i den varma poolen i mitt all-inclusive-hotell och gjort allt möjligt motstånd för att komma ut (42+2 med båda…).

Vid första förlossningen höll Stora på att stryka med, vid andra förlossningen strök jag med, men ”kom tillbaka” så….. vad blir det denna gången?!?

Lugn och ro är det enda jag önskar. Att få vara närvarande och förstå vad som händer utan en miljarder människor som ska ”in och titta”, klämma och tycka.

Lugn och ro.

.

Å få en frisk bebis på magen som jag kan ligga och amma tills vi båda somnar.

Så.

Exakt så.

Önskar  jag att det blir denna gången.

.

Nu, dra av sig morgonrocken. Snart, ute i solen med mina pojkar.

KRAM

// Inredningsfrun