Det där med att belöna sig själv!

028

.

Alltså.

.

2017 kom då banne mig med besked. Veckorna fullständigt swischar förbi och jag befinner mig i paradoxen jag-vill-massor och herreguuud-vad-trööött-jag-ääär-hela-tiden. Jag antar att det är en kombo av preggo-trötthet och den årliga vintertröttheten som gör sig påmind. Eller tja… gör sig påmind… skulle snarare säga att den kommer som en slägga mot huvudet. Ni vet sådan trötthet. Det säger bara pang och så är man avtrubbad och i huvudet låter det som en tv som stått på för länge och inte har någon sändning……. piiiiiiiiiiiiiiip…..

Ja, lite så.

.

031

.

Jag försöker att hitta någon form av balans mellan jobb, livet och livet som växer inom mig. Vissa dagar är svårare än andra. Speciellt när det finns mycket roligt inplanerat. Då vill jag lägga in alla växlar samtidig och bara köra på, i de gamla hjulspåren, då det inte gick att få hejd på mig. Jag placerar mig själv i ytterligheterna stället för i den mer lugna (något tråkigare) gråzonen i mitten som jag valt att beteckna som harmoni. För det är där, i mitten, som jag mår som bäst. När jag gör lite lagom av allt och inte precis allt eller absolut ingenting.

.

001 (2).jpg030

.

Å när jag har varit extra lyhörd mot kroppens signaler, lyssnat in, analyserat tanken, känslan och vad den gör med mig och därefter tagit rationella beslut (kan vara en sådan enkel sak som att tacka ja eller nej till en fika med en god vän) så belönar jag alltid mig själv, på ett eller annat sätt. Min PS säger alltid att jag ska  vara snäll mot mig själv och köpa mig en glass. Ibland blir det en vas också…… plus en glass…. å så kanske en bukett eller två av krispiga tulpaner. Då firar jag att jag följt med kroppen och knoppen och inte emot den.

.

029

.

Iallafall.

Jag är extra glad att jag lyssnat in kroppens signaler denna vecka. För det resulterade i ett mer harmoniskt jag och en absolut fantastiskt ljuvlig vas på bordet med krispiga tulpaner i.

Det ska banne mig löna sig att vara snäll mot sig själv. Eller vad säger Ni :D?!?

.

Nu, slänga mig i soffan. Snart, somna i soffan.

KRAM

// Inredningsfrun

.

Pssssssssssssssst…… Den ljuvliga vasen kommer från Hemtex och finns i butik nu. Löp å köööp eller beställ i deras web-shop!

Det där med att gå in i v.23!

032

Alltså.

Ni som häng här hos mig ett tag (vissa redan från bloggens begynnelse) har hunnit vara med om  när Stora var bebis, tre små änglar på två graviditeter, en Lilla som blivit till, fötts och blivit stor han också. Å så nu. En liten underbaring till.

Att ännu en gång få vara med om livets mirakel.

Idag går vi in i v.23.

042

Likt mina andra graviditeter så reagerar min kropp alltid på direkten på att göra plats för ett liv inom mig. Höfter och magen fullständigt ploppar ut på en gång och i v.11 var det tydligt och uppenbart att jag inte längre var själv i min kropp och magen gick inte att dölja.

Jag mår lika bra som jag gjort med mina andra barn och enda skillnaden denna gången är att jag var 6 kg tyngre vid ”start” (hej och hå sambo-kilon) och väger nu lika mycket som jag gjorde när jag jag förlöste Lilla. Därav lite mer att bära runt på, men det är ju enbart lyxproblem.

Ryggslutet krånglar en smula men känns bättre av mina promenader (som jag fortfarande bör gå varje dag då de är en del av min terapeutiska behandling) som jag ska vara ute på en timme per dag.

034

Annars?!?

Tja…. jag är mer hungrig (äta, äta, äta), blir riktigt ap-jobbig om jag får lågt blodsocker, lite tillhörande magkrångel (järntabletter är ju bara en ren killer…..), mer blödig än vanligt och det funkar ju fint, fint när man är en HSP:are av rang…humhumhum…… Nåväl.

Summan av kardemumman är att jag egentligen inte har mer jobbigt nu, än när jag är ogravid och jag har ynnesten att vara som gjord för att bära liv. Däremot har ju förlossningarna aldrig varit min grej (tre dygn med första och ett och ett halvt dygn med andra), då båda bebisarna uppenbarligen har haft det för bra i den varma poolen i mitt all-inclusive-hotell och gjort allt möjligt motstånd för att komma ut (42+2 med båda…).

Vid första förlossningen höll Stora på att stryka med, vid andra förlossningen strök jag med, men ”kom tillbaka” så….. vad blir det denna gången?!?

Lugn och ro är det enda jag önskar. Att få vara närvarande och förstå vad som händer utan en miljarder människor som ska ”in och titta”, klämma och tycka.

Lugn och ro.

.

Å få en frisk bebis på magen som jag kan ligga och amma tills vi båda somnar.

Så.

Exakt så.

Önskar  jag att det blir denna gången.

.

Nu, dra av sig morgonrocken. Snart, ute i solen med mina pojkar.

KRAM

// Inredningsfrun

Det där med att säga ”Hej 2017”!

001.jpg

Min lilla minsting. Fem år och helt fantastiskt.

.

Alltså.

.

Nytt år, ny oskriven bok att fylla och därmed nya blad att vända. För det är ju lite så det är, om man nu ska försöka bena ner allt det där ”nytt år, nya möjligheter” eller ”detta året ska bli mitt år” som vi så gärna vill ha det till. Om jag tänker att jag har en ny bok som jag kan fylla med vad jag vill, bläddra vidare om en dag varit skit och bara låta fingrarna röra vid alla oskrivna blad som jag själv ska få vara med och fylla, tja, då blir det genast lättare att ta till sig alla de där numera tillhörande klyschorna som vi så gärna slänger med så här vid nytt år.

Då blir med ens orden mycket starkare.

Mitt. År.

Nytt. År.

Nya. Möjligheter.

Min bok. Boken om mig. Vad vill jag att det ska stå i den? Att jag tog chanser? Att jag älskade mig själv lite mer? Att jag landade i harmoni istället för ja-sägar-träsket?

Tja.

Det är ju faktiskt helt upp till mig, bara mig och ingen annan. Jag ansvarar, regisserar och tar beslut om hur min bok ska bli. Mina vänner och nära och kära stöttar, supportar och vägleder mig så att jag fyller boken med mina värderingar och inre önskningar och ingen annans. Lite så, tänker jag……

 

017

Iallafall.

Min käre bror och hans tre killar kom till oss på nyårsafton. Så det blev lite lagom dukningsfix detta nyår (som kostade noll kronor) och la krutet på middagen istället. När sju killar ska utfodras så är det inte så där värstans viktigt om det är linneservetter och lull-lullat till tusen utan lite mer ”finns det mer mat?!?! . Tja ni förstår ;)….

Iallafall.

De supersmarta vimplarna från Lagerhaus fick iallafall påvisa att det ändå var en speciell dag och mina favorittallrikar från Mateus fick ut och vädras dagen till ära. Så lite nyårsfeeling blev det trots allt.

022.jpg

Hummern gratinerad jag med ett kryddsmör enligt följande på-en-höft-ihop-kok;

Inredningsfruns hummersmör

Äkta smör (ca 200gr)

Vitlöksklyftor (5 st)

Persilja (1 frp/30gr frusen för det hade jag hemma)

Skalet och saften från citron (1/2 st)

Parmesanost ( 1 1/2 dl)

Ströbröd (inte en aning om hur mycket jag tog med kanske 1 dl för att det ska bli lite knaprigt)

Flingsalt, chilipulver efter smak

How to do it:

Rör ihop allt och låt stå och gosa till sig över natten. Klicka ut generöst över hela hummerhalvorna. Ös under gratineringen. Tadaaaa!

031

Vi hade lätt kunnat ätit två hela humrar var, så göttigt blev det! De fem stora små killarna fick vitlöksbröd till förrätt och var mer än nöjda med detta :).

Till huvudrätt hade vi smördegsinbakad fläskytterfilé (som jag först helstekt i bacon och vitlöksklyftor och öst, öst och öst med skyn och som fick stå och dra över natten) som jag fyllt med svampstuvning. Till det serverades klassikern hasselbackspotatis, grillad sparris, tomatsallad och svampsås.

Nom nom nom och lagom barnvänligt.

Å för en uppsvullen trött, preggo blev det lagom att röra ihop chokladpudding till efterrätt, som serverades med en mjölkchokladgrädde som innehöll Marabous choklad med salta mandlar som jag grovhackade och vände ner i grädden. Å på toppen av det berömda moset lite färska hallon.

049

Sen dog vi mat-koma-döden.

.

Jag somnade, som väntat, innan tolvslaget, men är inte det minsta missnöjd över det. De flesta åren som småbarnsförälder har jag nog mest sätt fyrverkerierna genom fönstret och hållit en liten trött-rädd barnhand i min. Å det är jag mer än nöjd med.

15727317_1330456360310018_7299191825446052139_n.jpg

Å när till slut Alltid kryper ner bredvid mig och lägger en hand på det lilla mirakel som växer inom mig och vi tillsammans skapat, kan inte 2017 börja på ett bättre sätt.

Lyckligt lottad.

Lycklig.

Hej 2017! Som jag omfamnar och välkomnar dig!

KRAM

// Inredningsfrun

.

 

Det där med att inte hunnit med året!

Alltså.

Så sitter man här igen. I slutet av ett helt år som passerat och förnimmer ett nytt. I ärlighetens namn har jag inte hunnit med detta året. Som att det varit ett stort glapp mellan nyförälskelse och anti-tillstånd.

022

Ni som läst bloggen innan jag flyttade hit kanske minns vad jag skrivit om detta. Så egentligen är det ju inte så konstigt att det känns som största delen av året bara swischade förbi samtidigt som det känns som att det stått precis helt still.

Kontrasternas år, får detta bli.

Året som jag fullständigt berg-och-dalbanade mig igenom efter ett oundvikligt magplask, men pånyttföddes, där någonstans, i slutet av vansinnesfärden som varit mitt liv de senaste åren. Om än en smula kantstött och tilltufsad, men mer insiktsfull och harmonisk än någonsin. Från kaos till lugn.

Äntligen fick själen lugn.

016

Jag har lovat mig själv dyrt och heligt att aldrig hamna där nere på botten igen. Jag har med tankens kraft tagit mig därifrån. Å jag kämpar dagligen med att fortsätta lyssna på kroppens signaler och att inte hamna i gamla inkörda, odugliga, strategier utan fokusera på att vara snäll mot mig själv och bibehålla fokus på min inre värderingskompass.

För det är ju mitt liv. Mina år som passerar och blir till nya. År som ska fyllas med liv, kärlek och lugn och inte allt det där andra, oväsentliga, som jag så lätt fyllt ut mitt livs godispåse med tidigare år.

Iallafall.

Jag hade egentligen tänkt att skriva om att jag varit uppe sedan 06.00 och röjt ut julen här hemma, inhandlat orkidéer och krispigt vita tulpaner och städat och fejjat hela dagen.
Men.

Istället blev det lite livsfloskel och reflektion istället.

Ja, jag säger då det. När tanken far iväg så lyder fingrarna inte mig, utan skriver vad hjärtat tänker.

Så.

Håll tillgodo med dagens text så kommer det kanske något mer lättsmält en annan dag ;).

KRAM

// Inredningsfrun

Det där med att firat lite julafton igen!

jul-m2

Ett utslaget preggo med benen i högläge.

.

Alltså.

Efter att ha firat julafton nummer två igår, är det juldagen igen för min del idag.

Efter att överlämnat mina små underbaringar dagen innan julafton, blev det en tripp ner till min käre bror och hans familj en snabbis. Känns som att jag inte har ro att vara hemma när de små inte är det. Saknaden blir för påtaglig och jag har lärt mig att bästa sättet för mig att hantera tomheten är att hitta på andra saker att göra.

Så.

Snabbtur till Skåne blev lösningen och där med infann sig också lugnet och julefriden genom glatt umgänge med min familj och den traditionella rimstugan, som sig bör på dan före dopparedan.

Igår tog jag och Alltid tåget hem till stan igen för att därefter fira julafton med hans familj.

Å det blev åter igen en mysig julafton med fantastiskt god mat, sång och julklappslek.

Precis allt som jag önskar att min julafton ska se ut. Eller rättare sagt, så bra som en julafton med halvt hjärta kan bli.

Å det var då det slog mig. Att snart kommer ju ett till litet mirakel till världen och nästa jul har jag tre underbaringar vid min sida. Tre små pojkar.

Å även om jag fokuserar på att leva och acceptera nuet så kändes det med ens lite lättare att känna in framtiden. Mycket lättare.

027

.

Idag sänder jag alla Er som av någon anledning känner er en smula sorgsna, halva i hjärtat och ensamma extra kärlek och värme. Jag tänker på Dig idag! I dag finns du i mitt hjärta.

.

Nu, påklädning. Snart, efterlängtad promenad med saknad vän.

KRAM

// Inredningsfrun

Det där med att börja känna av julaftons-vibbar!

444

Mitt favorit ljusfat finns hos Paradisverkstaden.

Alltså.

Jag vet inte om det bara är mina underbaringar som är helt bananas just nu, för de har så mycket spring i benen och kan knappt sitta still. Ömsom gråt och ömsom skratt blandas med övertrötthet och överskottsenergi. Ni vet känslan som infinner sig på julafton när tiden känns som den nästan går baklänges och de bara går och vääääntar på att tomten ska komma. Så, exakt så, har mina kids varit sedan de kom hem i fredags. Tur att vi firar julafton på torsdag här hemma, kan ju jag tycka :D.

Iallafall.

Julrött från Paradisverkstaden.  Klicka på bilderna för att få dem större.

.

För min del blir denna jul annorlunda på många sätt. Dels för att mina små inte är hos mig, dels för att jag har Alltid i mitt liv nu och jag har ett mirakel som växer inom mig.

Men.

Framför allt befinner jag mig på en känslomässigt annan plats i livet än vad jag någonsin varit tidigare. Så mycket har hänt under året som förändrat mig. Eller, tja, jag kanske borde skriva att jag fortfarande genomgår en förändring. Men kontentan är ändå att jag är på en känslomässigt ny plats i livet. Å jag lovar Er fina, att jag kommer att försöka ge mig på en förklaring till min frånvaro här, både fysiskt och psykiskt, när tiden är mogen för det. När jag är mogen för det.

Men.

Just nu fokuserar jag på att vara extra snäll mot mig själv i jul. Jag går faktiskt först i år.

För.

Är inte jag hel och närvarande så är jag ju faktiskt ingenting. Då kan jag inte vara den bästa versionen av mig själv. Den som duger precis som jag är, varken mer eller mindre, den som klappar mig själv på axeln istället för att piska mig, den som säger bra jobbat istället för att säga ”lägg i en växel till”. Jag är mer snäll mot mig själv nu, än då. Å jag jobbar med detta varje dag. Snällheten.

Så.

Min klapp till mig själv i år blir att göra allt för att fortsätta vara snäll mot mig själv. För det är jag sannerligen värd.

Nu, fixa fram lussebullar och mjölk. Snart, mysa i soffan med mina kärlekar och se på Selmas Saga.

KRAM

// Inredningsfrun

.

Pssssssssssssst…….. TACK för mail, kommentarer och glada tillrop! Jag svarar er så fort jag kan. Tack för att ni finns♥

Det där med att börja på nytt!

Alltså.

Jag vet egentligen inte riktigt vart jag ska börja.

Det var ett tag sedan jag satt här bakom tangentbordet, för att försöka få på pränt det huvudet tänker och hjärtat känner.

Så otroligt mycket har hänt sedan sist.

Så.

Jag börjar lite så där det-är-ju-ändå-snart-jul-mjukt och

tar en sak i taget.

Känns som en rimlig nivå att återuppta bloggandet på.

Som ni ser står jag på egna ben igen.

Bloggen behövde få eget liv.

Å jag har alltid trivts bäst att inte vara styrd, när jag känner frihet att bestämma själv och agera efter det.

Så.

Varmt VÄLKOMMEN till min nygamla blogg –

Inredningsfrun

Som förvisso inte ens är halvklar än och som för tillfället saknar en sisådär antal inlägg bakåt i tiden  (som fortfarande ligger i molnet och inte kan importeras) och som fortfarande saknar en ordentlig header.

Tja…. egentligen är ingenting överhuvudtaget klart.

Men.

Jag orkade inte vänta på allt tekniskt strul som inte vill som jag vill

och jag börjar nu om på tomt bland i väntan på att allt det där andra ska falla på plats.

Å det kan ju inte blir mer symboliskt än så inför det kommande nyåret.

Att börja om på nytt, vända blad.

Så.

Här sitter jag nu, åter igen, med tusen ord och åter tusen tankar och funderingar som bara väntas på att få skrivas ner till Er, fina.

För.

Att ni har orkat vänta på mig är banne mig helt fantastiskt.

Å det är ju det som är så himlans fint med bloggvärlden, att även att vi inte alltid är fysiska människor för varandra, så finns det så mycket cyberkärlek.

Å det är därför jag har längtat tillbaka till er, fina,

och återigen TACK för allt stöd, hejarop och ”jag saknar dina inlägg” som ni tagit er tid att skriva de senaste halvåret.

Ni är banne mig helt ultrafantastiska

och det är gudagott att vara tillbaka.

Puss och KRAM

// Inredningsfrun

Pssssssssssst…….. En kär gammal vän bjöd över mig på glöggfrukost härom veckan.

Dagens bilder är ett urplock från en fantastisk morgon hemma hos henne. Njut!